Las Palmas

Vädret på Kanarieöarna är ovanligt varmt i år påstår de båtboende svenskar som vi pratat med i Las Palmas. Troligtvis beror detta på att vindarna har blåst osedvanligt mycket från sydost med ökensand från Sahara på köpet. Calima kallas det och för folk med astma kan det vara jobbigt men åtminstone Micke och jag njuter av de varma vindarna.

Calima över Las Palmas

Det rådde calima när barnbarnet Fröja kom på besök på sportlovet. Nu skulle det inhandlas baddräkt och solglasögon i rödaste rappet och det kan man ju förstå när termometern visade på trettionio grader i solen. Redan dagen efter var dock vädret mer normalt och så höll det i sig hela veckan hon var hos oss, lite regn, lite moln men en del sol också och sådär 18-20 grader.

Inte badväder men baddräktsväder i solen

När vi inte var ute och gick eller på andra utfärder så var det yatzy och UNO som gällde för hela slanten. Jag vet inte hur många omgångar vi spelade allt som allt men efter ett par dagar började vi föra protokoll över vinnarna och då vann Micke med arton rundor mot sjutton var för Fröja och mig…

Ett, två, tre… Vilken spelhåla ombord på Eos!
Fröja, inte så nära kanten! Vandring runt Bandamakratern

En vecka går fort och så for Fröja hem igen till kalla Sverige.

På Kanarieöarna har vi faktiskt lite nytta av att vi nått den aktningsvärda ålder som innebär att vi är 65 år fyllda. Vi har köpt busskort som gäller på hela ön. Vi fyllde kortet med 100 euro var och så får vi åka buss för 160 euro! Ingen dålig deal! På Aqualandet i söder kom vi in med 40 procents rabatt! Så nu är vi lite glada att vi är så gamla.

Inte trodde de väl att vi gamlingar skulle åka så mycket. Men har man ett barnbarn med så gäller det att ligga i

Med så mycket pengar på busskortet gäller det att åka buss. Nu behöver kondisen och benstyrkan arbetas upp! Vi har varit på marknaden i Teror och kombinerade resan med en vandring upp i bergen.

Vackra Teror väl värd ett besök.

Idag åkte vi till Firgas och fick en njutningsfull tur upp och ner i ravinerna. Knäna höll nästan hela rundan…

Gott med elvakaffe efter upp och nerförd i ravinen
Inget smakar så gott som apelsiner som man kan plocka själv från ett träd!
Otroligt vackert men mycket upp och ner

Så mycket segling blir det inte här på Kanarieöarna. Mindre kanske än vi trodde. Det är lätt att fastna vid bryggkanten. Trevliga båtgrannar och ett lätt liv att leva. Men hamnen renoverar vissa bryggor så seglare har blivit utkörda till ankringen. Vår brygga är säker för tillfället. Det går dessutom rykten att småbåtshamnen ska tas över av privat aktör. Då lär priserna stiga. Tiden får utvisa vad som händer. Långliggarna i hamnen verkar inte oroa sig i alla fall.

Las Palmas småbåtshamn. Blir det någon förändring tro?
Slutligen vill vi visa vår fina ”Britakanna” som gör det fullt drickbara men något klorsmakande kranvattnet till ett riktigt gott vatten! Om någon undrar vad det är som står bakom kannan så är det förstås inte bara vatten som dricks på Eos..
Annonser

Las Palmas

Saker blir inte alltid som man tänkt sig. Vi skulle segla omkring bland Kanarieöarna och få besökare då och då under säsongen och flyga åter till Sverige i maj. Nu har vi två gånger fått flyga till Sverige däremellan. I december till min mammas begravning och återigen nu i januari till Mickes mammas begravning. Det är ledsamt när någon nära dör även om min mamma var 95 år och Mickes mamma var 102 år…

Mandelträden har just börjat blomma uppe bland bergen

Några dagar innan vi fick reda på om Mickes mamma så fick Micke tandvärk. Vi fick tips om en akuttandvårdsklinik här i Las Palmas och tog oss dit när värken bara ökade. Det var en märklig klinik. Två undersökningsrum men bara en tandläkare och ingen tandsköterska och ingen receptionist. Så tandläkaren for mellan två olika patienter och tog däremellan hand om telefon, inkommande besökare och betalning.

Snälla tandläkaren hjälp mig!

Nåväl, Micke blev också omhändertagen. Röntgenbilder togs, ingenting syntes egentligen på dem, läkaren tryckte och kände och undersökte och Micke hade mest ont. Till sist enades de om att problemet nog kom från den innersta kindtanden som hade väldigt många gamla lagningar. Så blev Micke en tand fattigare och ett antal kronor också förstås.

Snäll fru lagar puread soppa så Micke slipper tugga

Men inte försvann smärtan utan den bara blev värre. Vi tog fram allt vad båtapoteket hade i smärtlindring men inte ens morfinpreparat hjälpte. Då började vi undra om det där med tandutdragning alls hade varit till någon nytta. Vi sökte på internet och tyckte att symtomen för trigeminusneuralgi stämde väldigt väl överens… Eftersom Mickes mamma just då hade dött beslöt vi att ta oss till Sverige så fort som möjligt så att Micke skulle få hjälp där. För att göra en lång historia kort så besökte han där både tandläkare och vårdcentral ett antal gånger i Sverige. Jodå, läkarna gjorde också bedömningen att det var trigeminusneuralgi. Micke fick sin medicin och äntligen tog denna olidliga smärta slut. Vilken lättnad!

Vår lilla mysiga stuga i Sverige!

Vi var i Sverige i tre veckor och när väl Micke blev smärtfri var det en riktigt trevlig tid. Vi bodde i vår kolonistuga. Varmt och skönt men lite bökigt eftersom vi fick ha vatten i dunkar då vattensystemet är avstängt vintertid. Igår flög vi tillbaka till Las Palmas. Gott att vara tillbaka på Eos och vad lyxigt med rinnande vatten i kranen!

Nu längtar vi ut på vandringar bland bergen igen! Här ser man vulkanen Teide på grannön

Nu får vi snart ett barnbarn på besök. Det ska bli riktigt roligt!

Las Palmas igen

Så har både jul och nyår hunnit passera. Idag är det trettondagen och imorgon är det vardag igen. I Sverige alltså. På Kanarieöarna är måndagen den sjunde i år en ledig dag. Varför då undrar ni kanske och det gjorde vi också så jag ”googlade” på det. När helg inträffar på en söndag så blir måndagen en ledig dag. Så bra har man det alltså på dessa breddgrader.

Igår var det trettonafton och då var det stor parad genom Las Palmas. De tre vice männen skulle tåga genom staden och kasta ut godis till alla. Det kunde vi ju inte missa så vi var sex förväntansfulla seglare som sällade oss till alla spanjorer längs gatan. Några vice män såg vi aldrig utan snarare ett karnevalståg med utsmyckade vagnar och utklädda människor, konfetti som yrde i luften och en hel del karameller också om man höll sig framme.

Godis och utklädda människor

Julen förflöt föga traditionsenligt för oss. Vi fick inte ens korkat upp glöggflaskan som vi köpte på IKEA och ansjovisen ligger fortfarande kvar i kylskåpet. Men vi fick trevligt besök när Mathias, Sofia och deras barn Einar och Gunnar flyttade in hos oss på julafton.

Trångt ombord

Sammanfattningsvis kan vi väl säga att det blev en vecka med bad (för vissa varmblodiga besökare), trevliga utflykter, grillning på akterdäck, sundowners och många yatzyrundor. Det var lite knöligt att förflytta sig i båten när alla var ombord och väldigt rörigt med alla pinaler men som sagt finns det hjärterum finns det stjärterum…

Vi besökte vattenlandet
Vandring runt en krater
Utsikt ner i kratern

Vi stannade bara två nätter i Pasito Blanco. Vi var tvungna att segla tillbaka till Las Palmas innan vindarna vände och blev nordostliga igen. Så redan på annandagen var vi tillbaka i Las Palmas. Tillbaka till brygga T bredvid vännerna på Too-Ticki. Vi gillar verkligen Las Palmas både pga alla trevliga seglare vi möter men också för vi gillar staden. Dock har vi ingen bra plats i hamnen. På nyårsafton började det blåsa igen från sydost och vågorna gick in och satte Eos i gungning. Tur att våra besökare hade hunnit få sjöben så de slapp sjösjukan!

Vilka sandslott!

Nu är gästerna tillbaka till kalla Norden och ordningen är återställd på Eos. Men allt är inte lugn och frid för det. I morse hade våra granntjejers cyklar blivit stulna från bryggan. Vi var lika upprörde som dem och förfasade oss över fräckheten att någon hade tagit cyklarna fastän det var ljusan dag… Men det blåste en hel del och bryggan gick lite i vågor när vinden tog i. Det var kanske inga fräcka tjuvar utan helt enkelt att cyklarna blåst i vattnet? In i båten och leta upp alla dykargrejor och så gjorde Micke dagens goda gärning och hoppade i vattnet. Elva meter djupt. När han närmade sig botten kunde han mycket riktigt konstatera att där låg tjejernas cyklar. Han knöt ett rep om dem och så kunde cyklarna lyftas upp!

Idag blev det napp på kroken!

Fortfarande är det båtar som avseglar mot Karibien. I morgon ska vi vinka av ungdomarna på Hakuna Matata som vi har umgåtts med en hel del! Vi önskar dem all välgång på färden och hoppas vi ses någon gång igen!

Pasito Blanco, Gran Canaria

Tänk vad tiden rusar iväg. Det är bara ett par dagar kvar till jul men här på Gran Canaria känns julen otroligt frånvarande. Ingen julmusik i affärerna och väldigt lite julutsmyckning. Men jultraditioner finns det här med det har spanska Ana förklarat för mig under en av de privata spansklektioner som jag har haft. Granntjejerna på svenska Too-Ticki hade börjat ta lektioner i spanska och då passade jag också på. Tre lektioner har jag haft och just nu blir det nog inte fler men Ana har lärt mig att våga prata och det är nog det allra viktigaste.

Så mycket julprydnader har vi inte på Eos men fendrarna har fått nya röda överdrag i alla fall.

Vi seglade från Lanzarote till Las Palmas på Gran Canaria den första december. Vi trodde det skulle vara jättelätt att få en plats i den stora fritidsbåtshamnen i huvudstaden när de flesta båtar som ska över till Karibien lämnat. Men när vi seglade in i hamnen tidig förmiddag efter en natts segling var det kalabalik vid ankomstbryggan. Hamnpersonalen mötte oss med kalla handen och förklarade att vi fick gå ut och ankra och de kunde absolut inte säga om vi skulle kunna få en plats i hamnen eller ej.

Trött kapten för ankars utanför Las Palmas. Inget är som väntans tider…

Något omständligare än inskrivningen i Las Palmas marina får man leta efter. Jodå vi fick plats efter ett antal timmar men det tog över en timme inne på marinakontoret innan vi var ordentligt inskrivna och hade betalt för oss. Proceduren är densamma om det är ett stort containerskepp eller en liten fritidsbåt. Men det kan man lätt förlåta när notan för en hel månad stannar på 175 euro!

På vandring bland bergen med Las Palmas långt borta vid horisonten

Vårt sociala nätverk har vuxit i kvadrat sedan vi kom till Gran Canaria. Förutom våra trevliga vänner på Too-Ticki och Hakuna Matata som vi har umgåtts med av och till sedan Portugal så har vi träffat många svenskar som mer eller mindre har bosatt sig i Las Palmas. Några hade vi träffat tidigare någonstans ute världen och andra var nya bekantskaper.

Svenskarna har en väldigt trevlig tradition att gå på vandringar tillsammans varenda vecka. Vi har varit med på två turer upp bland bergen. Det finns oändligt många vandringsleder inom någon timmes bussresa från Las Palmas så det lär bli många fler turer för vår del.

Lunchpaus

Vädret har varit helt fantastiskt hela december. Strålande sol nästan varje dag men lite småkyliga kvällar och nätter. Normalt sett kommer vinden från nordost men just lagom till jul visade väderprognoserna på en vindvridning till sydost och kraftiga vindar. Vi fick höra från många håll att det skulle vara riktigt illa att ligga med båt på brygga T om vindarna kom från det hållet… Hum, rätt gissat vår plats var på brygga T! Vi insåg att det skulle vara meningslöst att försöka byta plats. Tjugofem båtar på kö ute på ankringen i väntan på en plats i hamnen. Och vi som skulle få gäster ombord till julafton.

Gott att vara ute på sjön igen!

Men vårt hem är ju en segelbåt så vi tog helt enkelt ett tillfälligt farväl av Las Palmas och seglade kusten söderut till södra Gran Canaria och Pasito Blanco. Här var vi senast för nästan precis tretton år sedan. Om två dagar kommer Mickes son och hans familj. Då firar vi jul på vårt eget lilla vis här nere i syd och sedan blir det en segling upp till Las Palmas igen när vindarna lugnat ner sig.

Gott Jul och Gott Nytt År önskar vi på Eos!

Puerto Calero, Lanzarote

Vi har blivit riktiga långliggare i marinor. Men det är väl så det kommer att bli framöver också, nu när vi ”bara” ska segla på Kanarieöarna, så det blir till att vänja sig. Denna gången blev det fjorton dygn på lilla Graciosa. Nu ingick egentligen inte det i planerna för vi hade tänkt segla ner till Lanzarotes sydkust och ankra där några dagar. Men denna vanligtvis lugna ankarvik kräver nord- eller nordostvind och det var inte vädergudarna beredda att ge oss den här gången.

Graciosa

Vi hann utforska Graciosa ganska väl med andra ord. Vi har gått på i stort sett alla stigar runt ön. Vi har varit uppe på två av vulkantopparna. I alla fall nästan.

På Mojokratern

Jag måste erkänna att Amarillotoppen kom bara Micke upp på toppen på. Stigen upp var inte avskräckande brant men underlaget var små runda vulkanstenar som gav väldigt lite fäste. Så när jag hade sådär tjugo meter kvar till toppen fick jag ångest över hur jag skulle komma ner igen så jag hojtade på Micke och sa att jag skulle vända. Sedan kröp jag ner sakta, sakta på alla fyra för att slippa åka rutschkana ner som jag för mitt inre föreställde mig. Det var ju lite försmädligt eftersom det var jag som hade insisterat på utfärdsmålet. Hur det gick för Micke att komma ner? Han gick upprätt hela tiden och kanade inte alls…

traditionellt hus på Graciosa

Det blev så småningom dags att lämna Graciosa för en lite dagssegling ner till Puerto Calero på Lanzarote.

Mina båda söner med familjer hade hyrt ett hus i Puerto del Carmen. Ett hus med gott om utrymme och egen, uppvärmd pool. Vem klagar på vädret längre? 22-23 grader i skuggan, flera grader till i solen, svaga vindar och strålande sol! Till och med Micke måste erkänna att vädret har varit perfekt. Vi har till och med badat! I poolen alltså… Tro inte något annat. Havet håller bara sådär 21 grader.

Tre galna badare

Idag ska barnen åka hem. Vi har alla haft en fantastiskt fin vecka. Varje dag har vi gått de fyra kilometrarna till barnens hus i Puerto del Carmen och vare kväll har vi tagit bussen tillbaka helt slutkörda efter så mycket stimulans av alla underbara barnbarn.

Promenadstig mellan Puerto Calero och Puerto del Carmen

Vi har ätit otroliga middagar tillsammans på kvällarna tillagade av mästerkockarna i sällskapet. Vad sägs om bläckfisk, musslor, entrecote för att bara nämna något.

Hejdå barnbarnen!

Nu ska vi vila upp oss. Micke gör Eos färdig för en natts segling över till Gran Canaria.

Graciosa, Kanarieöarna

Det var inte så lätt att segla från Portugal till Kanarieöarna som vi trodde. En eller två dagar med fint seglingsväder sedan rullade nästa lågtrycksområde in från Atlanten. Nu hade vi skönt väder i Lagos mesta delen av tiden men en och annan dag drog regnmolnen in och då påminde vädret alltför mycket om kalla Norden. Sju grader i sittbrunnen på morgonkvisten. Hmmm… var vi verkligen i södra Europa?

Algarvekusten är otroligt vacker även i oktober

Nåväl, så småningom kom vårt efterlängtade väderfönster. Det var inte bara Eos som seglade ut ur hamnen den dagen utan en hel armada av båtar lämnade Lagos. Några tog sikte på Madeira men de allra flesta satte kompassriktning söderut med Lanzarote eller Gran Canaria som mål.

Micke hämtar flygfisk från däcket. Men vi skippar fiskmiddagen idag de var lite väl förtorkade…

Vi var många båtar som anlände till lilla Graciosa, en liten systerö till Lanzarote, på fjärde dagen. Otroligt skönt att komma i land tyckte i alla fall jag. För ovanlighetens hade jag haft en ordentlig släng av sjösjuka under de två första dagarna av färden och att nätterna var precis kolmörka gjorde inte saken bättre. Annars gick seglingen hur bra som helst med två utspirade försegel och vinden i aktern hela tiden.

Härligt! Tre svenska båtar har just angjort Graciosa!

I förra resebrevet beskrev jag vilka mödor vi hade för att registrera oss hos ”Puertos Canarios” och på så vis ha möjlighet att boka marinaplats i förväg. När vi nu skulle segla till Graciosa visade sig att vi hade god nytta av våra tidigare ansträngningar. Snabbt och lätt kunde jag skicka in om att vi ville ha hamnplats i Caleta del Sebo på Graciosa och redan dagen därpå fick vi svar och ett godkännande. Detta är alltså hur man ska eller måste göra för att få plats i hamnen. Vi har redan efter två dagar sett flera båtar komma in i hamnen och efter korta diskussioner med säkerhetsvakterna helt enkelt fått ge sig iväg igen. Men inga regler utan undantag. Svenska Elisabeth lyckades med det ingen annan gjorde. Hon gav inte upp så lätt och det är vi väldigt glada för. Hon lyckades definitivt inte charma säkerhetsvakten men när han drog dit hamnkaptenen och de pratat med varandra i ganska hetsiga ordval så kunde tydligen inte denna gentleman förmå sig till att skicka ut två kvinnor på havet igen. Han lovade att hjälpa dem att ordna tillstånd och under tiden fick de ändå bli kvar. Kul, och ganska underhållande också måste vi medge som kunde tjuvlyssna på det hela!

Graciosa är sig likt

Det är inte mycket som förändrats på Graciosa sedan vi var här för tretton år sedan. Lilla Caleta del Sebo har fortfarande sina små, vita hus med blå eller gröna dörrar. Befolkningen livnär sig på fisket och turismen men allt i liten skala. Här finns inga hotell och inga riktiga vägar. Här stannar vi ett tag.

På promenad på Graciosa. I bakgrunden syns Lanzarote helt nära

Micke blev lite avundsjuk på grannbåtens bekvämligheter…

Nu gäller det att hålla i plånboken
Och så får kaptenen på Eos ha det

Tillbaka i Lagos, Portugal

Så är vi åter i Lagos i Portugal. Tillbaka till Eos och båtlivet. Numera är vi ju faktiskt husägare i Sverige också eller i varje fall kolonistugeägare i utkanten av Malmö. Så vi har lämnat sommarens landliv och påtande i jorden mot ett liv vid och på havet på en lite sydligare latitud. Låter väl som en bra kombination? Halva året med svensk sommar i vår egen lilla gröna idyll. Och halva året seglande på Kanarieöarna med gamla Eos.

Utsikt från sittbrunnen med Eos på land

Det blev några extradagar på land den här gången. Micke slet med att få bort gammal bottenfärg eftersom den släppt på några ställen. Vi inser att vi nog får ha hjälp till nästa år att skrapa bort all gammal färg som ligger i lager på lager. Någon som har tips på något bra varv på Kanarieöarna som kan hjälpa oss med det?

Som kanske någon minns hade vi en hel del problem i Karibien med läckage från propellergenomföringen. På land kunde Micke konstatera att det var ett rejält glapp i cutlesslagret dessutom. Lite märkligt med tanke på att det bara var två år sedan lagret byttes på Curacao. Normalt sett håller dessa lager i många, många år.

Här syns propellern och anoden och det viktiga cutlesslagret syns inte men finns just där propelleraxeln går in i båten.

Det är svårt att byta lagret på Eos eftersom propelleraxeln inte kan tas bort. Det blev mycket diskussioner mellan den portugisisktalande mekanikern och den icke portugisisktalande Micke om hur det hela skulle gå till. Micke hade ju varit med och sett hur de gjorde på Curacao. Som tur är infann sig en engelskspråkig medhjälpare och efter lite om och men skars en bit plast bort ur Eos och cutlesslagret kunde bankas ut. Nytt lager på plats och skadan plastades igen.

På väg ner i vattnet!

Frid och fröjd eller? Frågan återstod ju; varför blir lagren förstörda? Vi är väldigt nöjda med personalen på Sopromar. De inte bara gjorde sitt arbete, de kom också och kollade i efterhand och gav lite goda tips och råd. Vi fick reda på att man skulle lämna ett rejält utrymme till cutlesslagret på utsidan och inte ha för tätt med anoder intill. Micke fick vackert plocka bort en av sina nyss ditsatta anoder… Kylningen är viktig! Långliggande i varma vatten med beväxning som följd kan också vara en anledning till att kylningen inte fungerar. Det känns som om vi fått svar på vår fråga. För säkerhets skull bad vi dock om en kontroll av att propelleraxeln är rätt centrerad när Eos väl hamnade i vattnet. Och det var inget som helst fel på det.

Promenad i gamla stan

Nu ligger vi i Lagos marina. Regnet öser ner. Ja, ni läser rätt. Och detta ska vara den solsäkra Algarvekusten? I Sverige läser vi att ni har brittsommarvärme… Vi missunnar er dock inte det. I morgon har vi säkert sol igen. Vi har en liten dust av resterna av orkanen Leslie som snällt nog missade vår del av Portugal och som bara gett oss lite småregn. Det blir nog en vecka till här för vindarna är inte riktigt på vår sida när det gäller segling ner till Kanarieöarna.

Det såg illa ut ett tag men så drog Leslie längre norrut

Om fem veckor måste vi dock vara på Lanzarote. Vi får barn och barnbarn på besök i Puerto del Carmen. Vi har lagt många, många timmar på att söka marinaplats där. Vi tror att vi till sist lyckades. Gång på gång skickade vi in ett formulär till Puertoscanarios och lika ofta kom ett svar tillbaka att något fattades. Mailkontakten var däremellan frekvent då vi skrev en fråga på engelska och fick tillbaka ett svar på spanska. Plötsligt var vi ändå godkända.

Är vi klara nu???

Så nu har vi alltså ansökt men hur vi ska få reda på om vi dessutom får en plats, det har vi ingen aning om.