Tazacorte, La Palma

Oj, vad tiden rusar iväg. Snart är det mitten av april och om tre ynkliga veckor flyger vi till Sverige igen.

Vi har till och med seglat sedan förra resebrevet. Vår båt tjänstgör ju numera mer som sommarstuga än som segelbåt. Men för ett par dagar sedan fick hon minsann ut på stora havet. Vi befinner oss inte längre i Las Palmas utan på ön La Palma och närmare bestämt i Tazacorte. Eos skötte sig som sig bör på den en och en halvdygn långa seglingen. Det var bara vi två ombordvarande som skam till sägandes blev lite sjösjuka… Det var länge sedan sist.

Marina Tazacorte

Det blev full aktivitet i Las Palmas i mars. Förutom karnevalen som håller på mer eller mindre under en månad så hade vi besök vid två tillfällen.

Karnevalen i Las Palmas är en av världens största. Micke var lycklig för att han äntligen fick vara med om en riktig karneval. Vi orkade dock inte vara med om mer än en mindre del av den. Det stora karnevalståget gick av stapeln lördagen den 9e och då var vi ute bland de festande spanjorerna.

Tänka sig, både Nordkoreas och USAs presidenter var med

Kvällen efter var det avslutning med ”Sardinen” som skulle begravas!!! Vi gick ut och besåg detta märkliga karnevalståg som mycket riktigt drog fram en stor konstgjord fisk som sedan eldades upp på havet. Gråtande kvinnor (män) skrek ut sin sorg över ”Sardinens” död… Sedan avslutades hela karnevalen med världens fyrverkeri!

Gråtande kvinnor över en sardin som ska begravas…

Min syster Agneta och svåger Lasse kom och besökte oss en vecka. Trevlig samvaro och mycket god mat. Tack för tips på nya maträtter Lasse!

Vandring i bergen. Kaffe och macka smakade mums!

Vi hann precis tvätta lakanen efter gästerna när Mickes syster Antin kom flygande. Ytterligare en fin vecka och så fick vi vara med och fira Antins 75-årsdag!

Grattis på födelsedagen Antin!

Nu är vi alltså på La Palma. Vår första säsong på Kanarieöarna är snart över. Det har inte blivit mycket seglingar men desto mer hamnliggande. Vi tror att vi kommer att trivas med att vara halva året här och resten av året i Sverige. Åtminstone under några år. Det innebär lite seglingar även i fortsättningen och många månader i hamn. Kanarieöarna har fantastiska gamla vandringsleder som hålls i bra skick. Det har blivit ett nytt nöje för oss att utforska dessa ”caminos reales”. Stora nivåskillnader gör de inte alltid så lättvandrade men naturupplevelsen är fantastisk.

Detta blir troligtvis sista bloggen. Den var menad som en seglingsblogg men eftersom vi knappt seglar längre har motivationen för att fortsätta skriva försvunnit. Tack alla som har följt oss!