Las Palmas

Vädret på Kanarieöarna är ovanligt varmt i år påstår de båtboende svenskar som vi pratat med i Las Palmas. Troligtvis beror detta på att vindarna har blåst osedvanligt mycket från sydost med ökensand från Sahara på köpet. Calima kallas det och för folk med astma kan det vara jobbigt men åtminstone Micke och jag njuter av de varma vindarna.

Calima över Las Palmas

Det rådde calima när barnbarnet Fröja kom på besök på sportlovet. Nu skulle det inhandlas baddräkt och solglasögon i rödaste rappet och det kan man ju förstå när termometern visade på trettionio grader i solen. Redan dagen efter var dock vädret mer normalt och så höll det i sig hela veckan hon var hos oss, lite regn, lite moln men en del sol också och sådär 18-20 grader.

Inte badväder men baddräktsväder i solen

När vi inte var ute och gick eller på andra utfärder så var det yatzy och UNO som gällde för hela slanten. Jag vet inte hur många omgångar vi spelade allt som allt men efter ett par dagar började vi föra protokoll över vinnarna och då vann Micke med arton rundor mot sjutton var för Fröja och mig…

Ett, två, tre… Vilken spelhåla ombord på Eos!
Fröja, inte så nära kanten! Vandring runt Bandamakratern

En vecka går fort och så for Fröja hem igen till kalla Sverige.

På Kanarieöarna har vi faktiskt lite nytta av att vi nått den aktningsvärda ålder som innebär att vi är 65 år fyllda. Vi har köpt busskort som gäller på hela ön. Vi fyllde kortet med 100 euro var och så får vi åka buss för 160 euro! Ingen dålig deal! På Aqualandet i söder kom vi in med 40 procents rabatt! Så nu är vi lite glada att vi är så gamla.

Inte trodde de väl att vi gamlingar skulle åka så mycket. Men har man ett barnbarn med så gäller det att ligga i

Med så mycket pengar på busskortet gäller det att åka buss. Nu behöver kondisen och benstyrkan arbetas upp! Vi har varit på marknaden i Teror och kombinerade resan med en vandring upp i bergen.

Vackra Teror väl värd ett besök.

Idag åkte vi till Firgas och fick en njutningsfull tur upp och ner i ravinerna. Knäna höll nästan hela rundan…

Gott med elvakaffe efter upp och nerförd i ravinen
Inget smakar så gott som apelsiner som man kan plocka själv från ett träd!
Otroligt vackert men mycket upp och ner

Så mycket segling blir det inte här på Kanarieöarna. Mindre kanske än vi trodde. Det är lätt att fastna vid bryggkanten. Trevliga båtgrannar och ett lätt liv att leva. Men hamnen renoverar vissa bryggor så seglare har blivit utkörda till ankringen. Vår brygga är säker för tillfället. Det går dessutom rykten att småbåtshamnen ska tas över av privat aktör. Då lär priserna stiga. Tiden får utvisa vad som händer. Långliggarna i hamnen verkar inte oroa sig i alla fall.

Las Palmas småbåtshamn. Blir det någon förändring tro?
Slutligen vill vi visa vår fina ”Britakanna” som gör det fullt drickbara men något klorsmakande kranvattnet till ett riktigt gott vatten! Om någon undrar vad det är som står bakom kannan så är det förstås inte bara vatten som dricks på Eos..

Las Palmas

Saker blir inte alltid som man tänkt sig. Vi skulle segla omkring bland Kanarieöarna och få besökare då och då under säsongen och flyga åter till Sverige i maj. Nu har vi två gånger fått flyga till Sverige däremellan. I december till min mammas begravning och återigen nu i januari till Mickes mammas begravning. Det är ledsamt när någon nära dör även om min mamma var 95 år och Mickes mamma var 102 år…

Mandelträden har just börjat blomma uppe bland bergen

Några dagar innan vi fick reda på om Mickes mamma så fick Micke tandvärk. Vi fick tips om en akuttandvårdsklinik här i Las Palmas och tog oss dit när värken bara ökade. Det var en märklig klinik. Två undersökningsrum men bara en tandläkare och ingen tandsköterska och ingen receptionist. Så tandläkaren for mellan två olika patienter och tog däremellan hand om telefon, inkommande besökare och betalning.

Snälla tandläkaren hjälp mig!

Nåväl, Micke blev också omhändertagen. Röntgenbilder togs, ingenting syntes egentligen på dem, läkaren tryckte och kände och undersökte och Micke hade mest ont. Till sist enades de om att problemet nog kom från den innersta kindtanden som hade väldigt många gamla lagningar. Så blev Micke en tand fattigare och ett antal kronor också förstås.

Snäll fru lagar puread soppa så Micke slipper tugga

Men inte försvann smärtan utan den bara blev värre. Vi tog fram allt vad båtapoteket hade i smärtlindring men inte ens morfinpreparat hjälpte. Då började vi undra om det där med tandutdragning alls hade varit till någon nytta. Vi sökte på internet och tyckte att symtomen för trigeminusneuralgi stämde väldigt väl överens… Eftersom Mickes mamma just då hade dött beslöt vi att ta oss till Sverige så fort som möjligt så att Micke skulle få hjälp där. För att göra en lång historia kort så besökte han där både tandläkare och vårdcentral ett antal gånger i Sverige. Jodå, läkarna gjorde också bedömningen att det var trigeminusneuralgi. Micke fick sin medicin och äntligen tog denna olidliga smärta slut. Vilken lättnad!

Vår lilla mysiga stuga i Sverige!

Vi var i Sverige i tre veckor och när väl Micke blev smärtfri var det en riktigt trevlig tid. Vi bodde i vår kolonistuga. Varmt och skönt men lite bökigt eftersom vi fick ha vatten i dunkar då vattensystemet är avstängt vintertid. Igår flög vi tillbaka till Las Palmas. Gott att vara tillbaka på Eos och vad lyxigt med rinnande vatten i kranen!

Nu längtar vi ut på vandringar bland bergen igen! Här ser man vulkanen Teide på grannön

Nu får vi snart ett barnbarn på besök. Det ska bli riktigt roligt!