Puerto Calero, Lanzarote

Vi har blivit riktiga långliggare i marinor. Men det är väl så det kommer att bli framöver också, nu när vi ”bara” ska segla på Kanarieöarna, så det blir till att vänja sig. Denna gången blev det fjorton dygn på lilla Graciosa. Nu ingick egentligen inte det i planerna för vi hade tänkt segla ner till Lanzarotes sydkust och ankra där några dagar. Men denna vanligtvis lugna ankarvik kräver nord- eller nordostvind och det var inte vädergudarna beredda att ge oss den här gången.

Graciosa

Vi hann utforska Graciosa ganska väl med andra ord. Vi har gått på i stort sett alla stigar runt ön. Vi har varit uppe på två av vulkantopparna. I alla fall nästan.

På Mojokratern

Jag måste erkänna att Amarillotoppen kom bara Micke upp på toppen på. Stigen upp var inte avskräckande brant men underlaget var små runda vulkanstenar som gav väldigt lite fäste. Så när jag hade sådär tjugo meter kvar till toppen fick jag ångest över hur jag skulle komma ner igen så jag hojtade på Micke och sa att jag skulle vända. Sedan kröp jag ner sakta, sakta på alla fyra för att slippa åka rutschkana ner som jag för mitt inre föreställde mig. Det var ju lite försmädligt eftersom det var jag som hade insisterat på utfärdsmålet. Hur det gick för Micke att komma ner? Han gick upprätt hela tiden och kanade inte alls…

traditionellt hus på Graciosa

Det blev så småningom dags att lämna Graciosa för en lite dagssegling ner till Puerto Calero på Lanzarote.

Mina båda söner med familjer hade hyrt ett hus i Puerto del Carmen. Ett hus med gott om utrymme och egen, uppvärmd pool. Vem klagar på vädret längre? 22-23 grader i skuggan, flera grader till i solen, svaga vindar och strålande sol! Till och med Micke måste erkänna att vädret har varit perfekt. Vi har till och med badat! I poolen alltså… Tro inte något annat. Havet håller bara sådär 21 grader.

Tre galna badare

Idag ska barnen åka hem. Vi har alla haft en fantastiskt fin vecka. Varje dag har vi gått de fyra kilometrarna till barnens hus i Puerto del Carmen och vare kväll har vi tagit bussen tillbaka helt slutkörda efter så mycket stimulans av alla underbara barnbarn.

Promenadstig mellan Puerto Calero och Puerto del Carmen

Vi har ätit otroliga middagar tillsammans på kvällarna tillagade av mästerkockarna i sällskapet. Vad sägs om bläckfisk, musslor, entrecote för att bara nämna något.

Hejdå barnbarnen!

Nu ska vi vila upp oss. Micke gör Eos färdig för en natts segling över till Gran Canaria.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s