Puerto Calero, Lanzarote

Vi har blivit riktiga långliggare i marinor. Men det är väl så det kommer att bli framöver också, nu när vi ”bara” ska segla på Kanarieöarna, så det blir till att vänja sig. Denna gången blev det fjorton dygn på lilla Graciosa. Nu ingick egentligen inte det i planerna för vi hade tänkt segla ner till Lanzarotes sydkust och ankra där några dagar. Men denna vanligtvis lugna ankarvik kräver nord- eller nordostvind och det var inte vädergudarna beredda att ge oss den här gången.

Graciosa

Vi hann utforska Graciosa ganska väl med andra ord. Vi har gått på i stort sett alla stigar runt ön. Vi har varit uppe på två av vulkantopparna. I alla fall nästan.

På Mojokratern

Jag måste erkänna att Amarillotoppen kom bara Micke upp på toppen på. Stigen upp var inte avskräckande brant men underlaget var små runda vulkanstenar som gav väldigt lite fäste. Så när jag hade sådär tjugo meter kvar till toppen fick jag ångest över hur jag skulle komma ner igen så jag hojtade på Micke och sa att jag skulle vända. Sedan kröp jag ner sakta, sakta på alla fyra för att slippa åka rutschkana ner som jag för mitt inre föreställde mig. Det var ju lite försmädligt eftersom det var jag som hade insisterat på utfärdsmålet. Hur det gick för Micke att komma ner? Han gick upprätt hela tiden och kanade inte alls…

traditionellt hus på Graciosa

Det blev så småningom dags att lämna Graciosa för en lite dagssegling ner till Puerto Calero på Lanzarote.

Mina båda söner med familjer hade hyrt ett hus i Puerto del Carmen. Ett hus med gott om utrymme och egen, uppvärmd pool. Vem klagar på vädret längre? 22-23 grader i skuggan, flera grader till i solen, svaga vindar och strålande sol! Till och med Micke måste erkänna att vädret har varit perfekt. Vi har till och med badat! I poolen alltså… Tro inte något annat. Havet håller bara sådär 21 grader.

Tre galna badare

Idag ska barnen åka hem. Vi har alla haft en fantastiskt fin vecka. Varje dag har vi gått de fyra kilometrarna till barnens hus i Puerto del Carmen och vare kväll har vi tagit bussen tillbaka helt slutkörda efter så mycket stimulans av alla underbara barnbarn.

Promenadstig mellan Puerto Calero och Puerto del Carmen

Vi har ätit otroliga middagar tillsammans på kvällarna tillagade av mästerkockarna i sällskapet. Vad sägs om bläckfisk, musslor, entrecote för att bara nämna något.

Hejdå barnbarnen!

Nu ska vi vila upp oss. Micke gör Eos färdig för en natts segling över till Gran Canaria.

Annonser

Graciosa, Kanarieöarna

Det var inte så lätt att segla från Portugal till Kanarieöarna som vi trodde. En eller två dagar med fint seglingsväder sedan rullade nästa lågtrycksområde in från Atlanten. Nu hade vi skönt väder i Lagos mesta delen av tiden men en och annan dag drog regnmolnen in och då påminde vädret alltför mycket om kalla Norden. Sju grader i sittbrunnen på morgonkvisten. Hmmm… var vi verkligen i södra Europa?

Algarvekusten är otroligt vacker även i oktober

Nåväl, så småningom kom vårt efterlängtade väderfönster. Det var inte bara Eos som seglade ut ur hamnen den dagen utan en hel armada av båtar lämnade Lagos. Några tog sikte på Madeira men de allra flesta satte kompassriktning söderut med Lanzarote eller Gran Canaria som mål.

Micke hämtar flygfisk från däcket. Men vi skippar fiskmiddagen idag de var lite väl förtorkade…

Vi var många båtar som anlände till lilla Graciosa, en liten systerö till Lanzarote, på fjärde dagen. Otroligt skönt att komma i land tyckte i alla fall jag. För ovanlighetens hade jag haft en ordentlig släng av sjösjuka under de två första dagarna av färden och att nätterna var precis kolmörka gjorde inte saken bättre. Annars gick seglingen hur bra som helst med två utspirade försegel och vinden i aktern hela tiden.

Härligt! Tre svenska båtar har just angjort Graciosa!

I förra resebrevet beskrev jag vilka mödor vi hade för att registrera oss hos ”Puertos Canarios” och på så vis ha möjlighet att boka marinaplats i förväg. När vi nu skulle segla till Graciosa visade sig att vi hade god nytta av våra tidigare ansträngningar. Snabbt och lätt kunde jag skicka in om att vi ville ha hamnplats i Caleta del Sebo på Graciosa och redan dagen därpå fick vi svar och ett godkännande. Detta är alltså hur man ska eller måste göra för att få plats i hamnen. Vi har redan efter två dagar sett flera båtar komma in i hamnen och efter korta diskussioner med säkerhetsvakterna helt enkelt fått ge sig iväg igen. Men inga regler utan undantag. Svenska Elisabeth lyckades med det ingen annan gjorde. Hon gav inte upp så lätt och det är vi väldigt glada för. Hon lyckades definitivt inte charma säkerhetsvakten men när han drog dit hamnkaptenen och de pratat med varandra i ganska hetsiga ordval så kunde tydligen inte denna gentleman förmå sig till att skicka ut två kvinnor på havet igen. Han lovade att hjälpa dem att ordna tillstånd och under tiden fick de ändå bli kvar. Kul, och ganska underhållande också måste vi medge som kunde tjuvlyssna på det hela!

Graciosa är sig likt

Det är inte mycket som förändrats på Graciosa sedan vi var här för tretton år sedan. Lilla Caleta del Sebo har fortfarande sina små, vita hus med blå eller gröna dörrar. Befolkningen livnär sig på fisket och turismen men allt i liten skala. Här finns inga hotell och inga riktiga vägar. Här stannar vi ett tag.

På promenad på Graciosa. I bakgrunden syns Lanzarote helt nära

Micke blev lite avundsjuk på grannbåtens bekvämligheter…

Nu gäller det att hålla i plånboken
Och så får kaptenen på Eos ha det