Horta, Azorerna

Tjoho! Framme på Azorerna! Så underbart att vara framme. Lite drygt tjugp dagar och knappt 2400 nautiska mil sedan vi lämnade Guadeloupe och får vi väl erkänna nästan fem dygn för motor… Men här är vi och inga reparationer som måste göras vilket är mer än vad många andra får uppleva. Lite tråkigt dock att 34 andra segelbåtar behagade angöra Horta på Faial samma dag som vi. Hamnen hade aldrig upplevt något liknande. Vi blev tillsagda att ankra och på ankringen hade vi nog fått stanna om inte goda vännerna på Streamline varit inne och pratat med hamnkaptenen och ordnade att vi fick en plats vid pontonbrygga. Bra med en liten båt ibland, de större båtarna som fick hamnplats fick vackert nöja sig med att ligga utanför varandra vid kaj.

Framme!

Inte nog med att Kristina och Anders på Streamline fixade hamnplats till oss dessutom bjöd de oss på en underbart god middag på kvällen. Dock blev vi inte så sena. Klockan halv tio låg vi i sängen och sov sedan i elva timmar! När hände det sist?

Med utsikt över Horta och i bakgrunden marinan

Tillbaka till resan. Det kom aldrig något riktigt bra väderfönster för att segla till Azorerna. Det var bara att göra som alla andra och ge sig iväg när det såg minst dåligt ut. Med bottenrevad stor och fock seglade vi iväg med förhoppningar att ta oss så mycket nordost som det gick. Och det gick förvånansvärt bra! Zigge, vindroder styrde oss med 40-50 graders skenbar vindvinkel mot 10-13 meter i sekunden i vind och höga vågor. Vattnet slog över sprayhood och forsade längs skarndäck men vi satt torra och nöjda under sittbrunnskapellet. Trots allt kändes det ganska bra, det vill säga ända tills vi upptäckte att länspumpen gick igång då och då… Vi felsökte och hittade snart att det var Black Jacken, propellertätningen, som envist droppade in saltvatten. Denne Black Jack som vi med stort besvär bytte på Bonaire, med Eos halvt i vattnet, för ett halvår sedan.

Squalls är inte roligt. Regn, vindvridningar, mycket vind och till slut ingen vind alls.

Kunde det sluta med ett farligt vattenintag? Nej, Micke trodde inte det. Borde vi kanske vända och segla tillbaka till Karibien? Den tanken malde i oss båda två. Det var bara någon vecka tidigare som besättningen på en svensk båt fick överge sin båt till havs med en köl som höll på att lossna. Det var inte bara sjösjuka som gav oss en klump i magen…

Dubbelrevad stor och fock och sittbrunnskapellet uppe. Här har vinden blivit mer behaglig men vi gjorde god fart ändå

Ett par dygn senare minskade vinden men det märkligaste av allt var att även Black Jacken mer eller mindre tätade sig själv! Livet ombord kändes betydligt lättare även om tillvaron ”på sniskan”, som bidevindsegling innebär, inte är den bekvämaste.

Guldmakrill på kroken! Men det var också den enda fisk vi fångade. Tre andra nappade men tog sig loss igen..,

Efter åtta dygn kom vi till de ökända hästlatituderna och vi var glada för all diesel vi köpt på oss. Det blev motorgång och rak kurs på Azorerna. Nästan fyra dygn för motor och så var vi norr om högtrycket och fick västvindar. Då fick vi segla plattläns med två spirade försegel ett par dagar innan vi fick halvvind och fick dra upp storseglet igen.

Påfyllning av diesel på en platt ocean. Men vad lite kläder han har! Den tiden är definitivt förbi nu.

Varje dag tog vi hem väderprognoser över kortvågsradion. Och varje dag konstaterade vi att det inte var lättseglat på dessa latituder. Det var lätt att hamna i stiltjebälten och lika lätt att få hårda vindar av alla dessa lågtryck som fanns runt omkring oss. Tiden gick fort och med våra väl invanda rutiner för livet ombord fungerade allt väldigt bra.

Hrm… hur ska vi nu segla idag?

Två valar har visat stjärtfenan för oss alldeles intill båten, mängder av delfiner har lekt i runt båten men framförallt har vi sett miljoner (nja, kanske lite överdrivet) Portugisiska örlogsmän, den förrädiskt vackra lilla blåsmaneten, segla förbi i vattnet. Hu, för att bada här!

Kameran lyckades inte fånga någon bra bild från havet men så här ser maneten ut

Tyvärr blir vistelsen på Horta inte så lång. Om ett par dagar fortsätter vi till en annan av öarna på Azorerna för att därifrån segla vidare till fastlandet.

Annonser

Avresa över Atlanten

Så har vi tagit vårt sista dopp i 27 gradigt vatten på väldigt länge. Eos undervattenskropp är skrapad och slät som en barnrumpa eller för den delen som Mickes huvudknopp. Han har nämligen varit hos sin favorithårfrisörska och denna gången valt en väldigt enkel frisyr. Han vill nämligen slippa tvätta håret de närmaste veckorna. Jag har också varit hos min favorithårfrisörska men valde en något längre variant. Min frisör kan nämligen bara en sorts frisyr så det fick den men något lite kortare än vanligt.

Vi har nio färdiglagade middagar vacuumpackade i kylskåpet för att nu ha enkel mat att tillgå när vi ska segla bidevind (mot vinden) åtminstone den första veckan. Vindarna kommer att tvinga oss segla mycket norrut de första dagarna och sedan hoppas vi kunna svänga mer och mer åt öster.

Vill ni följa oss på färden över Atlanten kommer vi att uppdatera positionen en gång om dagen. Gå in på www.winlink.org klicka på positionsrapport, skriv in sm7ynl i sökfönstret.

Vi hörs från Azorerna nästa gång!

St. Francoise, Guadeloupe

Inget är som väntans tider… I två veckor har vi varit beredda på att segla iväg om bara ett bra väderläge yppar sig. Men lika oberäkneligt som vädret har varit i Karibien en stor del av säsongen och för den delen hemma i Sverige, lika lite har vädret stabiliserat sig för en bra avfart. Kraftiga lågtryck bildas utanför USA med bara några dagars mellanrum och de vandrar oftast nordost men ibland obehagligt nog söderöver. Nu börjar vi ändå se slutet på vår väntan. Vi tror på avsegling i början av nästa vecka.

Snart har vi sett vår sista pelikan?

Några skandinaviska seglare har gett sig iväg. En del har en ”väderguru” som för några tusenlappar förser seglaren med dagliga anvisningar på lämplig seglingsrutt. Vi känner att vi hellre tar våra egna beslut och tror nog att vi klarar det lika bra. Dessutom har vi bunkrat upp mängder av extradiesel så i värsta fall får vi väl ta motorgång genom det Azoriska högtrycket. Jag påstår att vi har diesel för tio dygn. Vår fina motor kräver inte så mycket i timmen. Fast Micke säger att dieseln räcker högst i åtta… Nu hoppas vi förstås att vi inte behöver använda motorn så mycket. Men vi ska inte behöva ligga och guppa på hästlatituderna i alla fall som de gamla segelfartygen fick göra. De fick offra sina hästar till Neptunus i brist på mat och vatten. Nu har vi ju inte heller så många hästar ombord men desto mer av mat, frukt, grönsaker, vatten och alltså en försvarlig mängd diesel. Så vi klarar oss nog.

Segling förbi Guadeloupes sydvästra kust

Stämningen ombord är förväntansfull inför avfarten. Så var det inte för någon vecka sedan. Då var vi förtvivlade. Kortvågsradion fungerade inte. Det gick att prata på den och det gick att lyssna. Men det gick inte att skicka efter väderprognoser och det gick inte att skicka och få hem mail! Vi fick konstiga felmeddelanden som vi inte kunde tolka. Bland annat att det ”kunde” vara fel på modemet eller sladden mellan datorn och modemet. Hur skulle vi kunna få tag på ett nytt modem? Det var ju bara att inse att något modem skulle inte gå att uppbringa på Guadeloupe och förmodligen inte i hela ökedjan. Skicka efter ifrån Sverige? Hur lång tid skulle det ta?

Lycka! En fungerande kortvågsradio igen!

För att göra historien om många dagars funderingar och frustration kortfattad så löste vi till sist problemet. På internet hittade vi en winlinkanvändare som haft samma problem som vi och han blev uppmanad att uppdatera användarprogrammet. Så det gjorde vi och vips så var problemet löst! Varför kunde inte den lösningen stå i felmeddelandet?

Det flyter omkring mycket sargassogräs på havet. St Francoise har stora problem med den tången som flyter in i marinan.

Vi befinner oss nu i St Francoise med Eos, längst österut på Guadeloupe. Vi har varit en sväng till Point a Pitre också, fast med buss. Vi behövde ett nytt dieselfilter till motorn. Märkligt nog hade inköp av ett sådant i Sverige slunkit förbi på inhandlingslistan. Vi som påstår att alla båtgrejor är mångdubbelt så dyra i denna delen av världen upptäckte att det inte gällde reservdelar till Volvo Penta. Vi fick nästan två filter till samma pris som ett hemma. Förklara det???

Tur att affärerna har varma kläder fast vi är i tropikerna

Vi passade också på att besöka ”vår” klädaffär i Point a Pitre, som vi första gången handlade i för tolv år sedan. Det blev inköp av långkalsonger och mössa!!! Vi har plötsligt insett att vi ska till kallare breddgrader. Tänk att kapten har gått med på detta!

Hejdå söta sköldpaddor och turkosblått vatten!

Det kommer en liten blänkare innan vi avgår med information om hur man gör för att följa oss över Atlanten.