Fort de France, Martinique

Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig. Inte hade vi planerat att Micke skulle få denguefeber och att han skulle bli liggande i över en vecka. Vilken tur att det ändå blev den lindriga formen av dengue för trots att febern for upp och ner och Micke ömsom svettades floder och ömsom låg och hackade tänder, att han hade värk både i leder och muskler och ibland mådde illa och hade ont i magen. För trots allt detta kan dengue vara betydligt allvarligare och kräva sjukhusvård. Nåväl, kroppen läkte till sist ut det sjuka även om lite trötthet och hosta satt i länge efteråt.

När sjuklingen inte behövde mig kunde jag roa mig med lite sjömansarbete. Här får dingen ny tamp

Så länge Micke var sjuk brydde vi oss inte så mycket om att det blåste så mycket men när han väl blev frisk ville vi verkligen röra på oss. Vi hade tänkt segla till Fort de France och vara med på karnevalen men det blev inget av det. Karnevalen märktes av ändå; affärer stängde tidigare eller hade inte öppet alls och skolorna hade lov. Även lilla St Anne hade karnevalståg och festligheter i dagarna fyra.

Karneval i St Anne
Barnen hade ett eget karnevalståg

Vi har pratat med många seglare som har varit i Karibien i många säsonger och de är alla överens om att vädret är sällsynt konstigt i år. Passadvinden är ovanligt stark och regnskurarna är fortfarande väldigt frekventa. Ibland regnar det bara två gånger om dagen men ibland regnar det flera gånger i timmen under stor del av dagen. Vi har lärt oss att känna igen tjutet från vinden som börjar strax innan regnet vräker ner. Men andra gånger är skurarna så kortvariga att det inte ens är lönt att söka skydd. Ibland tittar vi upp på himlen och undrar var regnet kommer ifrån för där är ju inga moln.

Hmm… ingen bra ankring

Nu låter vi förstås väldigt gnälliga. Men vi njuter ändå av tiden och har det riktigt skönt för det mesta . Vi har gott om tid och kan göra vad vi vill tills det är dags att segla österut. Faktum är att fastän det hade varit väldigt roligt att få besök så är vi glada att vi inte har det i år med tanke på vädret. Vi har hört om seglare som har tvingats ut i 15-20 m/s för att kunna ta sig från en plats till en annan med sina besökare. Det är många seglare som finansierar sitt seglande med att ha charterverksamhet och då vill man förstås som betalande få ut något extra av vistelsen och inte bli liggande på en och samma ankarplats under längre tid.

Lite arbete går att göra även om det blåser. Micke tätar vattenintaget som börjat läcka

Fyra hela veckor i sträck har vi legat ankrade i St Annes! Oj, vad det växer på båtbotten när båten ligger stilla! Det blev till att sanera Eos undervattenskropp innan vi äntligen drog upp ankaret. Lite märks det kanske att bottenfärgen inte är så tjock längre… När vinden gick ner lite under ett par dagar passade vi på att segla till Fort de France. Nu ligger vi i marina några dagar och passar på att uträtta lite nödvändiga inköp och få lite välbehövlig motion när vinden viner.

L’Etang Z’Apricots marina i regn…

På tal om det här med vädret så är det inte heller så kul att ha hyrt båt under en sådan här blåsig period. Vi har haft lite roligt (taskigt kanske?) åt en båtbesättning som legat här i marinan. De är uppenbarligen väldigt oerfarna och har hyrt en båt. De har studerat mast och rigg från alla håll och kanter, de har tränat på att släppa ner och ta upp ankaret från bryggplatsen, de har haft på sig flytvästar och uppenbarligen tänkt att ge sig iväg men inte gjort det. De har pratat med grannen (en annan svensk i marinan) om han tycker det blåser för mycket för att de ska ge sig ut (?) och om det blåser mycket när de väl kommer ut, vart ska de då segla??? Det är lite Lasse Åberg och Sällskapsresan över det hela och kanske känner vi igen oss själva hur det en gång var… Men de seglade verkligen iväg tidigt i morse, när vinden ännu inte hade hunnit bygga upp, men de har haft väldigt mycket regn och vind idag.

Micke kontrollerar masten. Allt som det ska!

Vi blir kvar i marinan ett par dagar till. Sedan finns det otroligt nog en prognos som lyder på lagom behagliga ostliga vindar i flera dagar i sträck! Då bär det norrut! Vi hörs från Guadeloupe!

Annonser

St Anne Martinique 2

Vår borrmaskin gav upp andan för flera månader sedan. Vi letade borrmaskin på Grenada när vi var där. Och visst fanns där borrmaskiner men inte för 230 volt och inte med europeiska kontakter. Ny förhoppning tändes när vi kom till Martinique och Frankrike. Men vill man inte ge flera tusen kronor för en maskin så kan man inte gå in i de vanliga järnvaruaffärerna inne i Le Marin. I Fort de France hade vi sett att Carrefour hade en liten behändig apparat med dubbla batterier för bara 600.-. Dumt nog köpte vi den inte då och dagen efter när vi skulle göra det så var de slut.

St Anne

Men nu befinner vi oss inte i Fort de France utan i St Anne och spisen måste bara lagas. Det är inte kul att bara ha en platta vid matlagning och för att laga den andra plattan behövdes en borrmaskin.

Grillning under paraply

Dinge in till Le Marin och sedan buss till närmsta stora Carrefour som låg ungefär två till tre mil därifrån. Och så höll vi tummarna för att de skulle ha maskinen i lager! Vi letade och letade bland hyllorna, ingen enda borrmaskin utan sladd. Suck, suck… Micke envisades med att vi skulle fråga en butiksanställd som kom förbi. Märkligt nog lyckades vi göra oss förstådda och ännu märkligare var att han nickade jakande och gick och sprätte upp en hel låda med Carrefours sladdlösa borrmaskiner från en varuvagn en bit bort!!! Vi blev så glada att vi gick fram till honom och tog två stycken borrmaskiner! Nja, vi behöver nog inte två, men vi hade lovat köpa en till Rosalinda också om vi fick tag i dem.

Micke lagar spisen!

Snabbt lite inköp av mat och med två välfyllda ryggsäckar travade vi ner till busshållplatsen för att åka hem. Men vadå? Var fanns busshållplatsen? Det är motorväg på denna sträckan och bussen hade kört av så vi kunde stiga av vid en busshållplats. Men om man skulle åt andra hållet fanns det ingen hållplats… Jag till och med frågade en inhemsk: Taxi collectif (Martiniques småbussar heter så)? Men fick ett bekymrat svar som jag lätt förstod andemeningen av. Vi hade två alternativ; vi kunde gå ut på motorvägen och gå till nästa hållplats ett par kilometer bort (livsfarligt) eller så fick vi lifta från påfarten. Det fick bli tummen och vi hann nästan ge upp innan en snäll gendarm lät oss följa med till nästa avfart där busshållplatsen fanns, han skulle tyvärr inte längre.

Och så fortsatte resan hem. Vi stod länge och väntade på en buss till Le Marin, men det var tunnsått med bussar. Till sist blev det tummen igen och det visade sig att det alls inte var så svårt att lifta. Men tyvärr kom vi bara korta sträckor varje gång. En man tog oss till nästa avfart och två kvinnor lät oss lifta till en stad en bit bort och så till sist en rolig fransman som pratade med hela kroppen för att vi skulle förstå att han också hade segelbåt. Han lyckades ta oss till en busshållplats dit det även kom bussar. Så sista lilla biten blev det buss och så var vi lyckliga vid dingen och kunde puttra ut till St Anne och Eos.

Promenader blir det också
Micke och Googles Maps hade rätt. Det fanns en väg här. Men stor väg…tja…

Vi har haft några blåsiga dagar då vi inte velat lämna Eos. Mitt i blåsandet blev Micke sjuk! Hög feber och influensasymtom. Eftersom det inte är så troligt att det är influensa så gissar vi på denguefeber eller chicungunja. Så nu bidar vi sjukdomsförloppet ute i ankarviken och hoppas det är en lindrig variant han drabbats av och som går över på en vecka.

Så firade vi Mickes födelsedag!