St Anne, Martinique igen

Äntligen har vi en grill som fungerar igen! Men det har krävt stor möda och våra stackars ben har gått många timmar på föga promenadvänliga gator. Det blev inte industriområdet utanför Fort de France som sålde en brännare till oss. Trots många välmenta försök att hjälpa oss av trevliga martiniquebor blev följden bara att våra trötta ben fick trava ytterligare några kilometer till ingen nytta. Efter tre dygn i marinan gav vi upp och seglade tillbaka till Grand Anse D’Arlet för lite social samvaro med vännerna där.

Skulle inte regnperioden vara över??? Tur det är varmt ändå!

Men jakten på en brännare till gasolgrillen var inte över. Vi tog oss till St Anne där vi bidade tiden för att segla över till St Lucia. Grannland till Martinique, bara fyra timmars segling bort och som vi helt sonika seglat förbi för bara någon månad sedan. Där finns nämligen en marinbutik, Island Waterland, som möjligtvis kunde ha en brännare i lager

I Rodney bay på St Lucia

.När väderutsikterna därför visade på lite måttligare vind så klarerade vi alltså ut från Martinique och seglade ner till Rodney Bay på St Lucia.

I en timme slet Micke med att få upp fisken. Sedan slet den av vår 43 kg-s rev och försvann. Vad hade vi haft på kroken?

Inne i marinbutiken höll vi tummarna men till ingen nytta, för där brännarna till vår grill skulle hängt hängde inte något alls. När vi frågade butiksbiträdet om när brännarna skulle kunna vara i lager igen konstaterade han bara efter att ha kikat i datorn; nej, de kommer inte med i nästa transport heller… Det kändes lite tröstlöst ett tag men så fick vi prata med Ian Kowan som huserade på kontoret innanför butiken. Det gick nämligen att få en brännare, som fanns i lager i butiken på St Maarten, skickad med snabbpost till St Lucia. Det skulle visserligen kosta oss lite extra men det var vi beredda att betala. Detta hände på en måndag och Ian trodde att vårt paket kanske kunde vara på St Lucia på onsdagen och allra senast på torsdagen.

För att göra en lång historia lite kortare så gick vi flera gånger till Island Waterland och stackars Ian ringde åtskilliga telefonsamtal till St Maarten och sedan till flygplatsen dit paketet skulle levereras innan vi torsdag eftermiddag kunde ta bussen till Castriers flygplats. Vi hade med ett papper från Ian där han skrivit ner värdet på vår försändelse för att vi inte skulle behöva betala en hög tull på paketet. Det är nämligen inte lätt att få ut paket med post utan att en massa extrautgifter tillkommer. Vi är väldigt, väldigt tacksam för att Ian la ner så mycket energi för att hjälpa oss.

Blir det något paket måntro?

Fyra personer involverades då vi skulle hämta paketet. Förste man, som jobbade på ”Quikpak”, tog betalt för frakt av varan. Sedan fick vi gå till lagret där andre man och gick och hämtade paketet. Genast var tredje man där, han var tullare, och han öppnade paketet för att, förmodar vi, konstatera att det innehöll vad det skulle. Det gjorde det inte!!! Snabbt kunde dock Micke konstatera att det nog skett en sammanblandning av paketen eftersom en annan seglare också skulle hämta ett paket den dagen. Man nummer två fick alltså gå ytterligare en vända in i lagret och kom lyckligtvis ut med rätt paket. Man nummer tre, tullaren, blev emellertid lite misstänksam. För en brännare till en grill är väl ingen riktig båtartikel??? Tydligen hade vi inte rätt att ta in en vara som inte skulle sitta på båten. Vi gick inte in i en diskussion med honom om detta utan förklarade att det tillhörde köket och var fast monterat vilket han lyckligtvis gick på. Pust! Nu skulle ett nytt papper skrivas och vi fick reda på att vi slapp betala tull eftersom varans värde var så lågt. Tack Ian! Med detta nya papper skulle vi gå till man nummer fyra, som också var tullaren, och som satt och spelade domino med killarna på lagret. Han fick ta en liten paus för att gå bort till bordet där vårt paket låg och överräcka det till oss. Äntligen! Gissa om vi var glada när vi gick därifrån?

Passar den?

Så nu har vi en fungerande grill igen. Extra bra eftersom vår ena brännare till köksspisen har slutat fungera. Så där har vi ett nytt arbete.

Dock var det inte bara brännaren till grillen som Island Waterland fick förse oss med. Vår nya länspump, som vi installerade så sent som i maj förra året, har slutat fungera. Precis när den slutade fungera vet vi faktiskt inte. Men den fungerade i oktober på Bonaire i alla fall. Visst är det tråkigt att båtgrejor är så dåliga! Vad hjälper det att den har tre års garanti när vi inte kan reklamera den (åtminstone inte just nu)? Det blev till att punga ut med 1500:- och vara väldigt glada att vi befann oss på en plats där det gick att få tag på en! Varför vi plötsligt hade tjugo liter vatten i kölsvinet undrade vi förstås över… Vi löste det också. Vår länspump har inte tillräckligt hög svanhals på slangen till så när Eos for med hela sidan i vattnet vid en kuling, då kom vattnet in bakvägen genom slangen… Men det ska vi åtgärda!

Underbart att bada!

Nu är vi tillbaka i St Anne och Martinique. Grillen har använts! Vi har varit på middag till vännerna på Rosalinda. Bäst av allt; yngsta sonen har fått sitt första barn, just i dag! Välkommen lille Nils!

Tillbaka till de fina promenaderna vid havet i St Anne
Annonser

Fort de France, Martinique

Så har vi kommit till Europa igen! Vi har inte seglat över Atlanten förstås men Martinique i Karibien tillhör Frankrike och på köpet dessutom EU. Bankkorten fungerar inte om de inte är öppna för Europa, vid akuta sjukdomar kan vi trava till doktorn och visa fram vårt försäkringsintyg och får vård utan att betala mer än hemma. Bäst av allt, vår telefon fungerar som i Europa! Vi har både fria samtal och internet på samma villkor som i Sverige! Synd bara att vi hann köpa ett dyrt simkort innan vi kom underfund med detta…

Vi ville ju ringa våra nära och kära till jul…

På Martinique pratar man franska förstås vilket vi tråkigt nog inte gör. Vi har plockat fram Mickes nybörjarbok i franska från 60-talet för att försöka lära oss några användbara ord, Jodå, vi har båda någon gång i tidernas begynnelse läst första årskursen i franska men vi hade väl teflon i hjärnan det året för det visar sig att inget av det finns kvar. Vi blir alltså väldigt glada när någon fransman visar sig prata engelska men det tillhör inte vanligheten.

Blir det någon julmat idag? Nähä, inte idag heller…

När man kommer till Martinique söderifrån så går man först in och ankrar i Le Marin. Där finns ett flertal marinor, ett stort ankringsområde, affärer för både mat och båtartiklar. Först gällde det dock att klarera in vilket görs lätt och smidigt över en dator på vissa auktoriserade ställen. Men Le Marin är inte så roligt att ligga i, så efter att ha bunkrat upp med ett antal mer eller mindre viktiga tillbehör (bl.a. det onödiga inköpet av simkort) så skyndade vi oss ut till ankringen i St. Anne en liten bit därifrån. Där ligger man väl skyddad för Atlantens vågor och med fint badvatten runt båten. Vi räknade till cirka 250 ankrade båtar under julen.

Lycka när delfiner leker runt båten och vattnet just då blir alldeles blankt!

St. Anne är en liten mysig by med fina badstränder. Där finns också en fin vandringsled som sträcker sig från byn och runt hela sydvästra kusten. De övriga karibiska öarna har väldigt lite av vandringsleder men här på Martinique finns en hel del som vi hoppas utforska.

Promenad runt St Anne
Gott Nytt År med besättningarna på Rosalinda och Kaiso! Vi fick höra många intressanta berättelser från seglingar i Karibien ända från sextiotalet

Efter nyår lämnade vi St. Anne och seglade den korta sträckan till Grand Anse D’Arle. Vi var ju bjudna på 50-årskalas. Magnus på Nanny firade sin födelsedag tillsammans med ett stort gäng hitflugna seglarkompisar från kalla Norden plus några nya bekantskaper som de mött här i Karibien bla oss alltså. En väldigt trevlig eftermiddag och kväll som vi är sååå glada att vi fick vara med på.

Vännerna som kom från Sverige hade hyrt hus i Grand Anse och där kunde festen vara!

Idag har vi seglat till Fort de France (huvudstad på Martinique). Här ligger vi minsann i marina. Relativt nyöppnade Port de Plaisance de L’Etang Z’Abricots (vrider tungan av mig bara jag försöker uttala det). Här betalar vi mindre för två dygn i marina än för en ganska mager handlingsrunda i matbutiken! Kanon!

En bild från den vackra viken i Grand Anse D’Arlet. Vi seglar snart tillbaka dit.

Vi saknar fortfarande en del till vår älskade gasolgrill. Vi har inte kunnat grilla på evigheter! Vi har fått tips om att det finns en firma som säljer grilltillbehör och detta stället ska vi leta upp. Vi gjorde ett tappert försök idag som blev mindre lyckat. I morgon ska vi förbereda oss bättre. Håll tummarna!