Carriacou, Grenada

Vi blev kvar några dagar på södra Grenada för att ordna inklareringen och handla lite inför seglingen norröver. På Carriacou är det svårt att få tag i något utom ett torftigt sortiment av matvaror så vi ville besöka både marinhandlen och matmarknaderna.

Regnar det så samlar vi vatten från soltaket. När allt är fullt blir till och med colaflaskorna fyllda.

Nystartade Tyrell bay marina på Carriacou gav oss ett mycket gott pris på lyft av Eos och upp till sex dagar på land. Vi fick själva bestämma när vi ville upp och passade på när vädret var stabilt ett par dagar efter vår ankomst till ön.

I den här delen av världen får man inte ens hålla i en tamp när båten ska upp på land. Dykare kollar att lyftbanden kommer rätt

Vi fick ju en liten skada på skrovet när vi skulle byta packningen på propelleraxeln på Bonaire. På land kunde vi konstatera att skadan var mindre än vi trott men Micke passade på att måla lite epoxyfärg över repan. Han putsade också bort gamla spår av havstulpaner och annat.

Inhemsk mat på restaurang; majspudding, ockra, stekta bananer och grisgryta.

Våra båtgrannar på land blev mäkta förvånade när vi inte bottenmålade skrovet. Egentligen var vi väl lite förvånade själva… Kanske var vi påverkade av att vi just läst en bok om hur vi människor förgiftar vår jord och ville dra vårt lilla strå till stacken. Eller kanske tyckte vi att bottenfärgen vi målat på nio månader tidigare borde hålla längre än så. Eller kanske tyckte vi helt enkelt att 9000 svenska kronor är på tok för mycket att betala när vi själva kan skrapa rent skrovet med muskelkraft. Ska bli intressant att se om det växer mer havstulpaner på de fläckar som Micke målade epoxyfärg på och som alltså inte har någon giftfärg över än på övriga skrovet. Lovar att återkomma till detta.

Grönt och vackert på Carriacou också

Men Eos blev i alla fall vaxad och propellern putsad plus en hel del annat och vi var väldigt nöjda när hon återbördades till havet efter tre dagar på land.

Den lilla smala sandön som kan anas mitt på bilden är Sandy Island. Längre bort syns Union Island som tillhör St Vincent och Grenadinerna. Längre är det inte mellan länderna här.

Nu har vi klarerat ut ifrån Grenada för att gå till nästa lilla örike. Vi ligger just nu på boj utanför en liten sandö som lämpligt nog heter Sandy Island. Vi badade för några timmar sedan och hade en riktigt fin snorkling och såg både rockor och mängder av fisk. Här är så mycket fisk att pelikanerna har en helt annan fisketeknik än de hade i Charlotteville. De behöver helt enkelt inte anstränga sig så mycket. Fisken hoppar i stort sett in i munnen på dem. Kanske borde vi skriva en avhandling om detta…

Lunch utanför Sandy Island. Snart ska vi i och snorkla!

I morgon seglar vi vidare till St Vincent och Grenadinerna!

Annonser

En reaktion på ”Carriacou, Grenada

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s