Bequia, St Vincent och Grenadinerna

Första anhalten efter att vi lämnat Grenada blev Union Island i St Vincent och Grenadinerna. Det var bara några få timmars segling innan vi kunde släppa i ankaret i Chatham bay på västra sidan av ön. Vi stannade bara en natt och huvudsakliga anledningen var att vi ville klarera in till landet.

För två år sedan hade man infört ett system med in- och utklareringar över nätet och vi trodde i vår enfald att systemet var än mer utvecklat nu men istället är det i stort sett nedlagt. Så åter gäller det att fylla i papper med karbonpapper emellan. In och ut samma frågor och ingen som bryr sig vad man skriver.

Hur många liter vin ska jag skriva att vi har Micke?

Vi såg också fram emot en lång och härlig promenad över hela Union Island eftersom vi ankrade på precis motsatt sida av ön jämfört med flygplatsen där myndigheterna höll till.

Ända längst bort ska vi…

Det tog oss tre och en halv timme backe upp och ner och i gassande sol. Ibland vet vi inte vårt eget bästa. Vi var helt slut och jättehungriga när vi kom tillbaka till vår bukt.

Vilken tur att det låg en restaurang nere vi stranden. Där tog vi oss en välförtjänt och mycket god lunch

Dagen efter seglade vi till Bequia. En härlig segling i dikt bidevind. Det är bara det att då lutar båten väldigt mycket och det är lite obekvämt att göra något i kabyssen. Men vi ville ha fisk och fisk fick vi. Först fick vi en lite barracuda. Inte favoritfisken kanske men den fick duga och jag filéade den fint i vårt lutande kök medan jag halkade kring i min egen svett. Men vi fortsatte att fiska och så nappade det förstås samtidigt på båda spöna. Micke drog upp två fina tonfiskar alldeles själv och med visst besvär eftersom de trasslade in sig i varandra. Jag styrde i den hårda vinden och kunde inte hjälpa till ett dugg. Ännu mer svett stänkte men vi fick god fisk i många dagar!

Heja! Äntligen dags för tonfisk!

Julen närmar sig och seglare kommer till Bequia för att fira jul här. Det var egentligen vår tanke också. Det finns till och med en svensk här som har en restaurang och han ordnar svenskt julbord på julafton. Det är med stor tvekan vi har bestämt oss för att segla vidare. Vi måste ta oss till Martinique eftersom vi är bjudna på 50-årskalas där efter nyår och med de prognoserna som vädergubbarna spår vågar vi inte chansa och vänta.

Många båtar i Bequia

Vi har träffat flera svenskar här, några har just seglat över Atlanten och andra har varit i Karibien längre. Det är roligt att träffas och utbyta erfarenheter. Vi har också förnyat litteraturen i ”biblioteket” som var i stort behov av lite byte av böcker.

En dag tog vi färjan över till Kingston på St Vincent bara som en utflykt

För övrigt har vi vandrat runt på ön och i Port Elisabeth och snorklat lite grann. En dag var en svart liten korallfisk väldigt närgången mot Micke. Micke fick till och med slå till den för att den var så envis. När jag kom ner i vattnet bet den mig i tån!!! Han tyckte helt klart att vattnet var hans gebit och att vi inte hade där att göra. Men vi har aldrig varit med om något liknande…

Någon julgran har vi inte hittat så det får bli en julblomma

Avslutningsvis vill vi önska alla våra läsare i riktigt God Jul och Gott Nytt År!

Annonser

Carriacou, Grenada

Vi blev kvar några dagar på södra Grenada för att ordna inklareringen och handla lite inför seglingen norröver. På Carriacou är det svårt att få tag i något utom ett torftigt sortiment av matvaror så vi ville besöka både marinhandlen och matmarknaderna.

Regnar det så samlar vi vatten från soltaket. När allt är fullt blir till och med colaflaskorna fyllda.

Nystartade Tyrell bay marina på Carriacou gav oss ett mycket gott pris på lyft av Eos och upp till sex dagar på land. Vi fick själva bestämma när vi ville upp och passade på när vädret var stabilt ett par dagar efter vår ankomst till ön.

I den här delen av världen får man inte ens hålla i en tamp när båten ska upp på land. Dykare kollar att lyftbanden kommer rätt

Vi fick ju en liten skada på skrovet när vi skulle byta packningen på propelleraxeln på Bonaire. På land kunde vi konstatera att skadan var mindre än vi trott men Micke passade på att måla lite epoxyfärg över repan. Han putsade också bort gamla spår av havstulpaner och annat.

Inhemsk mat på restaurang; majspudding, ockra, stekta bananer och grisgryta.

Våra båtgrannar på land blev mäkta förvånade när vi inte bottenmålade skrovet. Egentligen var vi väl lite förvånade själva… Kanske var vi påverkade av att vi just läst en bok om hur vi människor förgiftar vår jord och ville dra vårt lilla strå till stacken. Eller kanske tyckte vi att bottenfärgen vi målat på nio månader tidigare borde hålla längre än så. Eller kanske tyckte vi helt enkelt att 9000 svenska kronor är på tok för mycket att betala när vi själva kan skrapa rent skrovet med muskelkraft. Ska bli intressant att se om det växer mer havstulpaner på de fläckar som Micke målade epoxyfärg på och som alltså inte har någon giftfärg över än på övriga skrovet. Lovar att återkomma till detta.

Grönt och vackert på Carriacou också

Men Eos blev i alla fall vaxad och propellern putsad plus en hel del annat och vi var väldigt nöjda när hon återbördades till havet efter tre dagar på land.

Den lilla smala sandön som kan anas mitt på bilden är Sandy Island. Längre bort syns Union Island som tillhör St Vincent och Grenadinerna. Längre är det inte mellan länderna här.

Nu har vi klarerat ut ifrån Grenada för att gå till nästa lilla örike. Vi ligger just nu på boj utanför en liten sandö som lämpligt nog heter Sandy Island. Vi badade för några timmar sedan och hade en riktigt fin snorkling och såg både rockor och mängder av fisk. Här är så mycket fisk att pelikanerna har en helt annan fisketeknik än de hade i Charlotteville. De behöver helt enkelt inte anstränga sig så mycket. Fisken hoppar i stort sett in i munnen på dem. Kanske borde vi skriva en avhandling om detta…

Lunch utanför Sandy Island. Snart ska vi i och snorkla!

I morgon seglar vi vidare till St Vincent och Grenadinerna!