Grenada

Vår segling österut började med ett litet stopp på Bonaire. Det går inte att segla förbi vackra Bonaire när man ändå har vägarna förbi så att säga.

Bojplats med akvariefiskar under kölen

Men det var inte bara för att få ligga vid boj i det akvariefina vattnet utanför Kralendijk som vi stannade på Bonaire. Vi hade fått bekymmer. Läckage från packboxen som tätar för vattenintrång vid motoraxeln. Inget extremstort läckage men vem vågar sia om hur stort detta läckage kan bli under färd på öppet vatten utan möjlighet att nå land på flera dagar. Vi råkade ha en packbox en s.k. black jack med oss. Kruxet var bara att vi behövde upp på land för att byta den. Över internet hittade vi lite otippat att en svensk, numera bosatt på Bonaire, faktiskt jobbade på ett varv där. Nu visade det sig att det inte riktigt vara sant men svenske Lelle hjälpte oss och förmedlade kontakt med ett varv som kunde lyfta oss.

Ingen trevlig arbetsplats

Längre upp på land än så här kom inte Eos. Hon fick stå på sniskan halvvägs upp ur vattnet eftersom båtupptagningsvagnen inte förmådde dra upp henne längre. Men det räckte ju att motoraxeln var ovanför vattenytan. Vi slet i två timmar i de obekväma och nästintill omöjliga ställningar som en liten båt erbjuder för reparation. Åter i vattnet kunde vi konstatera att packningen fortfarande droppade… Men bara i en kvart sådär. Då lägrade sig sinnesfriden över Eos besättning och eftersom väderfönstret för vidare segling bestod var det bara att förbereda för avgång dagen efter. Tre nätter på Bonaire fick räcka även om vi gärna stannat längre.

Hejdå Bonaire!

Frustrationens hav är ett lämpligt namn på Karibiska sjön om man vill segla österut. Det är nämligen mot vind och mot vågor och mot ström. Inte ens med lite vind i prognosen är den här sträckan lättseglad. Vi försökte segla och det var riktigt behagligt periodvis men vi kom inte speciellt mycket närmare målet på våra krysslag.

Jodå så här skönt var det också men inte kom vi mycket närmare målet

Hur många dagar vill man lägga på en sträcka som inte är mer än 400 sjömil lång? Och hur länge vågar man tro att de svaga vindarna ska bestå? Det blev motorn som fick göra grovjobbet och stackars Eos stampade sig fram genom vågorna. Tidvis var vind och vågor så besvärliga att Eos nästan stannade upp när hon dök med fören i en vågdal och hade svårt att få upp farten innan nästa våg tog henne. Vi hade ofta storseglet uppe för att öka farten när vinden kom lite från sidan men vid vindkantringar slog och smällde det förtvivlat i seglet. Sista natten bestod oss med regn och vindbyar stup i kvarten. Det var precis att dieseln räckte ända fram…

Numera har vi en fläkt som svalkar lite när man måste sova i en stängd båt. Fast lakanet var bara för att inte genera er…

Om någon undrar varför vi inte har skrutit över fisket den här säsongen kan vi bara meddela att det beror på att vi inte fått någon fisk. Vi har ändå försökt hela tiden. Men nu har lyckan vänt och strax innan Grenada fick Micke upp en finfin guldmakrill. Fisken kämpade väldigt väl men det gjorde Micke också och lyckligtvis, för oss alltså, så vann Micke.

Favoritfisken som kommer att bli middag i fem dagar

Nu är vi i Prickly Bay på Grenada och plötsligt har vi hur mycket tid som helst. Inga besvärliga seglingar eller brådska på länge. Rätt skönt!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s