Spaansee Water, Curacao

Svaga vindar, nästan ingen sjö och fullmåne därtill på nätterna. Seglingen till Aruba, som mest bestod av motorgång, tog oss bara två dygn. Alla som seglat i dessa vatten vet hur ostan brukar tuta i så vi var jättenöjda med vår lätta överfart. Det blev bara två dagar på Aruba sedan passade vi på att segla vidare till Curacao medan de gynnsamma förhållandena bestod.

Buss till vackra Willemstad för inklarering stod först på tur.

Vi hamnade i Spaansee Water, ett innanhav på Curacao, där i princip alla seglare ligger när man är här. Och just nu är det ovanligt många båtar. Vi har aldrig sett så många båtar här förr och vi har ändå varit här flera gånger. Tack och lov är ankarbotten väldigt god så det mesta i ankarväg fastnar. Men det var ändå lite trixigt att få till en bra plats.

Men det hjälper ju inte att vi har ankrat bra om det är andra som inte har koll på sina grejor. Tack och lov var vi i båten några dagar senare när följande hände; jag hörde ljudet av kätting som rasslade ut och när jag tittar upp ser jag hur framförvarande båt är på väg emot oss! Micke rusar fram och släpper ut mer av vår kätting för att förhoppningsvis förhindra en katastrof. Båten framför har inte draggat men ankarspelet är inte säkrat och kättingen löper ut. Stackars Eos får några rejäla törnar men lyckligtvis tar kättingen slut på jättebåten framför oss precis när vår kätting är utsläppt till max. Då ligger vi med fören mot aktern på ”Cool Running” så Micke har bara att ta ett kliv över på den andra båten där givetvis ingen är ombord.

När båten svängde bort för ett ögonblick kunde jag fotografera men snart var hon på oss igen

Genast kommer dingar från alla håll och kanter som ska bistå oss. Varken Micke eller någon av de andra seglarna kan klura ut hur kättingen på ”Cool Running” ska kunna dras in så därför blir nästa åtgärd hur vi ska kunna flytta oss från platsen eftersom den stora båten ligger över vår ankarkätting. Med hjälp av tillräckligt många dingar som förde ”Cool Running” åt sidan gick det dock även om Eos fick lite närkontakt igen. Men några lätta repor i bordläggningen är inget vi gråter över utan vi är djupt tacksamma för att allt slutade så bra.

Trångt i ankarviken!

Så fick vi ankra om och hamnade inte alls så bra som vi tyckte vi gjort på det andra stället. Men det fanns inget som var bättre. Prognosen de närmaste dagarna lydde på ökande vindar ”near gale-warning” och risk för åska. Vi var förra året med om åska i Spaansee Water när båtarna for runt i alla riktningar medan regnet piskade och vinden tjöt. När vi pratade med den danska båten som ankrat framför oss fick vi höra att de bara hade tjugo meter kätting ute, men de hade hängt på ett extraankare på kättingen för att klara hårda vindar. Förvisso kunde de nog klara hårda vindar men vad händer om vinden vrider 180 grader, som den kan göra i åska? Vi hade 37 meter ute och hade gärna velat ta ut mer…

Bensintanken till utombordaren läckte så Micke fick plasta igen sprickan. För ett och ett halvt år sedan köpte vi en ny tank som redan gott sönder. Grrr…

Igår valde vi bort att vara ankarvakt och sitta på båten hela dagarna. Vi drog upp ankaret och åkte in till en lyxmarina i närheten. Vi var rörande överens om att det var det värt för sinnesfriden. Förvisso svider det i plånboken men vi kan njuta av promenader och bad på ett lyxområde som ingår i komplexet. Vem vet vad som kunde hänt ute på ankringen? Det kanske hade kostat oss mer!

Så lycklig var Micke och jag också förstås!

Det är otroligt många barnfamiljer här i Spaansee Water. Vi köpte en uppblåsbar kanot på Kanarieöarna som vi trodde vi skulle ha lite glädje av då och då. Vi har använt den mindre än tio gånger och den har legat i en påse på däck och varit i vägen för de mesta. Vi tänkte läget var perfekt för att försöka få till en försäljning bland alla dessa barn. Det gick också alldeles utmärkt och vi fick sålt den till förste spekulant. Det var en sjubarnsfamilj! Ja, ni läser rätt. Det unga paret hade sju barn mellan sådär två och tretton år och dessutom en labrador! Vi har aldrig sett dem alla samtidigt i dingen. Gissar att det inte går. Men de ska segla jorden runt och båten de har är väl gissningsvis 40 fot. Ibland blir man imponerad eller kanske mest förfärad…

Här är de två äldsta barnen med och köper kanot. Den har redan använts mer än vi gjort på två år!

Vi fortsätter att blicka österut. Så fort det blir ett väderfönster bär det iväg. Kanske i nästa vecka.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s