San Andrés, Colombia

Mopedåkning är utan tvekan det vanligaste färdmedlet i Providencia. Men några regler verkar inte gälla här. Inga backspeglar på fordonen och inga hjälmar på åkarna och man färdas många på varje moped, tre-fyra stycken är helt normalt och ibland hänger ett litet spädbarn över en axel. Men det är en liten ö med en liten befolkningsmängd så trafiken är inte så hetsig som tur är. Micke och jag vågade oss också ut på en tur runt ön. När vi kom till södra ändan av ön lämnade vi mopeden för att klättra upp till öns högsta topp, The Peak eller El Pico som den helt enkelt heter. Det blev en svettig vandring i en och en halv timme tills vi kunde beskåda 360 grader runt hela ön från en molnfri himmel.

Vi kunde se ända bort till ankarviken
Vi kunde se ända bort till ankarviken
På öns högsta topp!
På öns högsta topp!

Så blev det dags att lämna Providencia och segla söderut till San Andrés, en annan liten ö som tillhör Colombia. 60 sjömil är ingen bra sträcka för Eos eftersom båda öarna är kringgärdade av grundområden. Återigen fick det bli en nattsegling med hårt revade segel för att det inte skulle gå för fort. När ljuset kom på morgonen den 21 februari letade vi oss in till ankringen vid huvudorten. Vi kände direkt att vi hade bytt ner oss… lämnat den vackra ankringen i Providencia till en stökig plats med containerhamn i ena riktningen och massor av höga hotell i den andra.

Inte lätt att järmföras med Providencia...
Inte lätt att jämföras med Providencia…

Det var svårt att hitta en bra ankringsplats eftersom fiskebåtar upptog det mesta utrymmet och det var svårt att få ner ankaret ordentligt eftersom ankarbotten var väldigt hård. Dessutom for den ena lokalbåten efter den andra runt oss i högsta fart och skickade svall mot vårt skrov.

Ankarviken i San Andrés
Ankarviken i San Andrés

Men det första intrycket är sällan det riktiga och San Andrés har fördelar också. Det går t.ex. att få vatten här och det var riktigt skönt att få fylla upp vattenförråden igen och få kläderna rena. Här finns relativt stora affärer med ett rikt sortiment, långt ifrån Cayman Islands-standard, men å andra sidan med betydligt bättre priser. Och inte minst så ligger svenska båten Nanny här. Vi träffades senast på Curacao och nu har de varit på platser som vi ska till och vi har varit på platser som de ska till. Så det finns en hel del att avhandla.

Colombianska turister kollar in ankarliggarna
Colombianska turister kollar in ankarliggarna

San Andrés är de rika colombianernas semesterparadis. Här trängs restauranger med märkesbutiker nära den långsträckta stranden. Tur för mig som fick leta mig in i en skoaffär av den enkla anledningen att mina sandaler var totalt utslitna. Vi går mycket och vi vill gå mycket och det sliter hårt. Hårdare än jag anat som alltid har handlat mina skor i Sverige. Men när knäet började protestera på ena benet och hälen på den andra då var jag glad att vi var på en turistort med många butiker.

Nu är mina ben glada igen!
Nu är mina ben glada igen!

Om någon undrar hur det har gått med malen kan vi berätta att fyra runder med sanering och puppeletande och giftbesprutning verkar ha gett resultat. Nu har vi inte sett en enda mal på en vecka. Dessutom har vi fått malkulor av Liv på Nanny som råkade ha sådana i sina förråd, så nu är vi preparerade inför framtiden!

Det är väldigt vackert här också
Det är väldigt vackert här också

Vi ligger åtta utländska segelbåtar i ankringen, två svenska, två amerikanska, en tysk, en holländsk, en italiensk och en fransk. Vi hoppas det inte kommer fler för det är rätt trångt och framåt veckan ska det bli hårda vindar. Vi skulle helst velat segla men vädret är inte så bra för att segla till Panama heller just nu. Vi får fundera vidare…

Annonser

Providencia, Colombia

Det tog oss exakt tre dygn att segla de 356 sjömilen från Cayman Islands till Providencia. Vi hade lätt kunnat komma fram ett halvt dygn tidigare. Men vi ville inte komma fram när det var mörkt så redan tidigt insåg vi att vi var tvingade att reva seglen och att reva rejält.

För övrigt bjöd naturen på mestadels molnfria dagar och fullmåne och fina nätter. Vi fick en riktigt stor och fin tonfisk och kunde därför bryta vår långa period av köttätande med lite nyttigare fiskdiet.

Providencia, en liten ö utanför Nicaragua men som tillhör Colombia
Providencia, en liten ö utanför Nicaragua men som tillhör Colombia

En tidig morgon siktade vi Providencia vid horisonten och vi seglade in i en underbart vacker vik kantad av grönklädda kullar och med ett litet samhälle längst in. Vi kunde inte få en mycket bättre segling hit men ändå är det så väldigt skönt att få platt vatten under kölen igen, kunna sitta ner i sittbrunnen utan att hålla sig och slippa gunget och de häftiga rycken.

Den utsikten går ej att klaga på
Den utsikten går ej att klaga på

Det fick blev en timme på sofflocket för att ta igen förlorad nattsömn innan vi gjorde rätt för oss och åkte in och träffade Mr Bush. Vi är nu i Colombia och det innebär att vi måste ha en agent som ordnar med inklareringen för oss. Mr Bush´s argentur sköts ifrån hemmet och dit kommer immigrationen, tullen och hamnmyndigheten för att alla papper ska få giltiga stämplar och underskrifter. Vi gissar att Mr Bush själv arbetade i högst en timme med oss, ett inte särskilt ansträngande arbete kan tilläggas och för detta fick vi punga ut med 100 US dollar. Utöver det fick vi betala myndigheterna 80 dollar för våra visum. I nästa vecka ska vi dessutom ”importera” Eos till Colombia eftersom vi ämnar vara mer än två veckor i landet. Så är reglerna i Colombia, men till vår lycka ska tydligen det sistnämnda inte utgöra några ytterligare kostnader för oss.

Här är det moped som gäller som transportmedel
Här är det moped som gäller som transportmedel

Det ligger några fler båtar i viken bland annat en svensk och en norsk båt som vi har träffat tidigare på Curacao. Dessutom finns det ”vanliga” svenska turister här också och lite otippat råkade vi i samspråk med tre stycken när vi tog en liten törstsläckare på en bar häromdagen.

p1000535

På Cayman Islands fick vi invasion av mal som kom flygande några stilla kvällar. Trodde vi… Det visade sig dock att källan till malen redan fanns ombord på Eos, närmare bestämt i en påse vetemjöl inköpt på Curacao. Trots att påsen låg i ytterligare en extratjock lufttät påse så hindrade det inte några mallarver från att förpuppas och äta sig ur emballaget.

Vad göra? En sökning på Google gav följande upplysningar; mal, eller mott som de riktigare heter, är nästan omöjliga att bli av med och de kan lägga upp mot 300 ägg i taget. Så uppmuntrande! Man måste rengöra noggrant, kasta angripna varor alternativt frysa ner dem och lyckas man ändå inte så ska man ringa till Anticimex! Tvivlar starkt på att vi får hit Anticimex och någon frys har vi inte. Men vi har utlyst krig på Eos, vänt upp och ner på allt och rengjort och rengjort. Studerat alla påsar med lupp och det mesta som kan tänkas utgöra föda för mal ligger nu i tätslutande förpackningar. Sedan får jag trösta mig med att mal ju inte direkt utgör någon fara för mänskligheten…

Ett litet sund skiljer huvudön från Santa Catalina. Men det är gångbro över
Ett litet sund skiljer huvudön från Santa Catalina. Men det är gångbro över

Så vi har lite att roa oss med när vi inte är ute och vandrar i land eller njuter av sköna bad. Vi stannar här ytterligare någon vecka och tänker bland annat hyra moppar. Denna undersköna ö ska utforskas!

Utsikt från Morgans Head över ankarviken och Santa Isabel
Utsikt från Morgans Head över ankarviken och Santa Isabel

Cayman Islands

På bara drygt ett dygn seglade vi från Kuba till Cayman Islands. Vi förflyttade oss från en värld till en helt annan. Från byggnader som byggdes för ett sekel sedan och bilar som rullat sedan 40- och 50talet till ett land där alla husen är nybyggda och bilarna tillhör de senaste årgångarna. Från ett land där det krävs tålamod och besök på många ställen för inhandling av livets nödtorft till gigantiska mataffärer där precis allt finns att köpa (om pengarna räcker vill säga-det är inte billigt).

Cayman Islands
Cayman Islands

Kuba är en upplevelse vi aldrig kommer att glömma medan Cayman Islands kanske inte fastnar lika djupt i minnesbanken. Men nu sitter vi här i sittbrunnen med internetuppkoppling på paddan och tycker det är rätt skönt att återigen ha kontakt med omvärlden utan en massa svårigheter. Men vi saknar de färska, goda frukt- och grönsakerna som vi köpte på Kuba och som inte går att jämföra med de importerade surrogaten i gigantaffärerna här.

De rikaste har villa med egen båtplats- och de är många
De rikaste har villa med egen båtplats- och de är många

Grand Cayman, huvudön, är inte stor, kanske som Öland i storlek ungefär. I hela landet bor bara 57000 människor men banker finns det gott om. Det sägs att det finns 500 stycken… Varje dag kommer det hit kryssningsfartyg, vi såg sex stycken utanför Georgetown en dag, och då väller det iland tusentals människor som ska shoppa och åka på utfärd.

En dag i varje land och sedan vidare till nästa nation- kan det vara något?
En dag i varje land och sedan vidare till nästa nation- kan det vara något?

Många tar båt ut till Stingray City där fiskare under många år rensat sina nät och där stingrockorna har lärt sig att de får föda. Vi seglade dit en dag och vadade i det grunda vattnet med massor av stingrockor som nyfiket kom fram för att se om vi hade någon mat till dem.

Nu backar visst Micke?
Nu backar visst Micke?

p1000506

Vattnet är underbart klart här och korallreven kantar ön. Vi har snorklat flera gånger och imponerats av både koraller och fisklivet. Just nu ligger vi för boj utanför huvudstaden Georgetown med korallrev på simavstånd. Sånt gillar vi!

Gratis bojar för att korallerna inte ska förstöras
Gratis bojar för att korallerna inte ska förstöras

Som vanligt när vi kommer till ett nytt land var vi tvingade att uppsöka myndigheterna, att klarera in, när vi kom hit. Vi hade läst på internet att det skulle ta minst tre timmar och att båten skulle undersökas omsorgsfullt. Dessutom skulle båten saneras invändigt genom giftbesprutning mot skadeinsekter. Eftersom vi inte fick införa frukt och grönt från Kuba enligt samma uppgiftslämnare hade vi gjort slut på de förråden (lite lök och vitkål som vi inte förmådde äta upp hade vi t.o.m. offrat till Neptunus). Men vad händer? Vi fick fylla i några papper och sedan var allt klart! Ibland är inte internet så bra…

Födelsedagsmiddag med 250 grams grillad angusbiff! Nu är det 34 år kvar tiils han fyller hundra som mamma Alva just gjort!
Födelsedagsmiddag med 250 grams grillad angusbiff! Nu är det 34 år kvar tills han fyller hundra som mamma Alva just gjort!

Tänk Mickes mamma har nu fyllt 100 år och samtidigt debuterat som fotomodell! Hur många slår det? Grattis Alva!!!

Efter mycket grubbel har vi beslutat att strunta i att segla till Guatemala och Honduras. Det har hänt en del piratangrepp på seglare alldeles nyligen och bland annat av den anledningen hoppar vi över det området.

p1000490

Vi förbereder oss istället för ett alternativt skutt ut i världen. En tre till fyradygns segling ska ta oss till Providencia, en ö en bra bit utanför Mellanamerika men som faktiskt tillhör Colombia.