Cayo Largo, Kuba

Det är inte lätt att fixa internet på Kuba. Först måste man inhandla internetkort och sedan måste man ta sig till en plats, t.ex. ett stort hotell där det finns internet, och sedan måste detta internetet fungera just då. Just alla dessa komponenter har inte fungerat på sista tiden och därför blir det långt mellan bloggarna.

Några dagar innan nyår tog vi buss till Havanna för att hälsa på dottern Mian med familj som flugit dit ifrån Sverige. Svärsonen Arturo är född på Kuba och vi skulle på så vis få lite insyn i vanliga kubaners liv.

Fröja och lille Jace
Fröja och lille Jace

Överallt på Kuba ser man hus med ett blått ankare på utsidan. Det är privatpersoner som får hyra ut rum eller lägenheter till turister s.k. casa particular. Det var en sådan lägenhet Mian och Arturo hade hyrt och vi hade ett eget rum i samma länga. Så fick vi leva storfamiljliv några dagar. Fyra barnbarn i olika åldrar, Arturos släktingar som kom på besök och dagar som sträckte sig långt framåt natten. Sånt är vi inte vana vid, men det var riktigt mysigt. Av släkten fick vi dock veta att Havanna blivit farligt för turister och att vi inte skulle vara ute efter mörkrets inbrott för då kunde vi bli rånade…

Arturo med pappa Arturo och halvsyskonen Elena och Marco
Arturo med pappa Arturo och halvsyskonen Elena och Marco

Nyårsafton blev därför inte riktigt som planerat. Vi var bjudna på fest allihopa till en kamrat till Arturo ute på landet. Helstekt gris och mat i massor och rom som flödar. Så trodde vi… Men det blev firande hemma i lägenheten istället. Det handlade om säkerheten igen. Släktingarna och även vår hyresvärdinna menade att på nyårsafton får man inte vara någon annanstans än inom hemmets lugna vrå efter lunchtid ungefär. Folk är fulla och farliga och det går inte att få en taxi under tusenlappen en sådan dag, för inte ens taxichaufförerna vågar sig ut på vägarna.

Hummer till nyår och sedan följde klassiska svenska sällskapslekar
Hummer till nyår och sedan följde klassiska svenska sällskapslekar

Arturos kubanska kompis visade sig vara gift med en framstående konstnär på Kuba som huvudsakligen försörjer sig på att restaurera gamla byggnader. Ernesto och Sailin tog oss alla med på en guidad tur genom gamla stan i Havanna. Det blev en väldigt givande dag då vi fick se både framsidan och baksidan av Havanna så att säga. Många gamla kolonialhus är vackert renoverade medan andra hus är i väldigt bedrövligt skick. Våra guider berättade att det händer många olyckor med balkonger som rasar samman och mycket annat.

Colloseum som våra guider renoverat insidan av
Colloseum som våra guider renoverat insidan av

Vi hamnade i Chinatown och Arturo visade oss huset han är född i. Det såg fint ut på utsidan men när vi gick uppför trapporna i trapphuset var där stora hål i trappan och det kändes ofattbart att människor bor under sådana förhållanden.

Här lekte Arturo som barn
Här lekte Arturo som barn

Det kändes väldigt lugnt och tryggt när vi kom åter till Eos och Cienfuegos. Någon dag därefter anlände Benjamin, Fröja och Leah, våra barnbarn, med buss från Havanna. Vädret var inte riktigt på vår sida den vecka de var hos oss, så vår planerade segling ut till fina sandöar gick om intet.

Vi oroade oss för att de skulle tycka det var långtråkigt. Men det verkade inte så. Eos förvandlades till en riktig spelhåla och det blev åtskilliga rundor av olika sällskapsspel. Ungdomarna uppskattade också ”sundownern” som serverades strax innan solnedgången.

Mys ombord på Eos!
Mys ombord på Eos!

När barnbarnen åkte tillbaka till föräldrarna i Havanna kände vi att vi var färdiga med Cienfuegos och ville segla vidare. Men att ligga en hel månad för ankar i det grumliga vatten som ankarviken utgjorde hade satt sina spår. När Micke satte igång motorn lät det bedrövligt från propellerbladen. Vi skyndade oss att hissa segel och ta oss ut till en fin ankarvik. Där fick vi ett riktigt hårt arbete med att skrapa bort alla miljoner snäckor som hade satt sig fast inte bara på propellern utan på hela botten. Vad var det för skit till bottenfärg marinhandlen på Curacao lurade på oss?

Nu har vi seglat ut till Cayo Largo som blir vår sista anhalt på Kuba. Här ligger vi ankrade i fint vatten på sandbotten och förhoppningsvis får vi några sköna dagar innan vi styr kosan mot Cayman Island som blir vårt nästa land.

Annonser

En reaktion på ”Cayo Largo, Kuba

  1. Trevligt att höra från er. Problem med vädret har vi här också ibland. Pressenningen på båten i Limhamn blåste nästan av helt i senaste stormen. Men den är säkrad nu igen. Dessutom verkar det bli plusgrader igen imorgon….
    Fortsatt trevlig seglats önskar Ralf.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s