Port Antonio, Jamaica 2

Idag är det vår sista dag på Jamaica. Det är eftermiddag, lite musik ljuder ifrån land, skolbarnen i sina vinröda och gula klänningar respektive beigea långbyxor och skjortor kommer vandrande längs havet i rask takt medan alla andra har ett betydligt sävligare tempo.

Söndagsklädda stadsbor firar Polisens dag
Söndagsklädda stadsbor firar Polisens dag

Det skulle kommit ett kryssningsfartyg hit idag. Men det har blåst hårt de sista dagarna och sjön vräker in genom infarten till vår för övrigt så lugna vik. Fartyget bestämde sig för att gå någon annanstans och Port Antonio gick miste om sina så väl behövliga turister. Vår grannbåt här i marinan skulle avsegla idag men har tagit beslutet att avvakta till imorgon. Vädret är inte alltid så lätt att tolka… Men i morgon ska det bli lugnare!

Port Antonio och marinan från ovan
Port Antonio och marinan från ovan

Vi sitter i sittbrunnen och hoppas att myndigheterna snart ska dyka upp och klarera ut oss. Därefter har vi 24 timmar på oss att lämna landet. Micke har just påmint mig om att det är jag som ska kalla upp ”guardia frontera” på VHF-en när vi kommer till Kuba. Sedan tränar han på vad som ska sägas och det låter hur bra som helst, så vi får väl se vem som ska prata…

Jerkcenter, kryddstark mat med röksmak. Ganska gott tycker vi
Jerkcenter, kryddstark mat med röksmak. Ganska gott tycker vi

Vi har nu varit i marinan i Port Antonio i elva dagar och känner nog att det är tillräckligt. Vi är nu fyra utländska båtar som ligger här; en kanadensisk katamaran och två segelbåtar den ene från USA och den andre från Tyskland och så vi från Sverige, så det är en liten internationell samling. Det blir en hel del snack på bryggan. Alla har sina problem att brottas med och vi bistår varandra om vi kan. En kväll hade vi samling allihopa på katamaranen. Riktigt trevligt!

Utflykt med Paul som chaufför och guide.
Utflykt med Paul som chaufför och guide.

Vi har även varit på en utflykt till. Det tyska paret (som inte är något par) ville vi skulle följa med på en biltur till några vattenfall. Det gjorde vi förstås. Det råkade bli veckans regnigaste dag så ett av vattenfallen blev faktiskt otillgängligt pga för mycket vatten. Men det gjorde inte så mycket. Ett vattenfall räckte för oss och vi kan verkligen konstatera att Jamaica är otroligt grönskande och frodigt.

p1000301

Vi hade fått lov att bada här men bara 22 grader... Nja det fick vara
Vi hade fått lov att bada här men bara 22 grader… Nja det fick vara

I morgon seglar vi till Santiago de Cuba. Vi räknar med ungefär ett dygns segling. Det ska bli väldigt spännande! Vi kommer dock inte att ha den tillgången till internet som vi är vana vid från andra länder men förhoppningsvis kommer vi ändå att kunna sätta in någon form av resebrev. Så vi hörs från Kuba!

Annonser

Port Antonio, Jamaica

Sitter under soltaket, som just för ögonblicket tjänstgör som regntak, i Port Antonio på Jamaica och undrar när det ska sluta regna. Alla flaskor är fyllda med nytt vatten och jag har tvättat upp våra smutsiga kläder. Men hur kläderna ska kunna torka undrar vi när vi tittar upp på den blygrå himlen. Vi ligger dessutom i marina och kan köpa vårt vatten utan att bli ruinerade så det där med att samla vatten är mer en sport än av nöden tvingande.

Nyhetens behag efter torra Aruba
Nyhetens behag efter torra Aruba

Vi kom till Jamaica i måndags efter en fyra dygns segling hit. De första dygnen kunde vi beskåda regnmolnen omkring oss och åskan långt i fjärran utan att en droppe föll på oss och vi gjorde mestadels god fart med ett rev i storen och mer eller mindre genua ute.

Fripassagerare
Fripassagerare

Sista dygnet började med stiltje så vi fick gå för motor under några timmar. Då lyckades vi få napp, en stor och fin skip jack tuna! Tyvärr hann vi inte bärga det andra draget förrän vi hade en tonfisk på den också. Men utan frys var det fullt tillräckligt med en fisk och vi fick offra den andre stackaren åt havet igen.

Jippie, nu blir det tonfisk i dagarna fyra!
Jippie, nu blir det tonfisk i dagarna fyra!

Vädret på havet kan ändra sig snabbt. Vi befann oss mellan Jamaica och Haiti och hade en natts segling kvar. Mörkret höll på att falla, middagen var just färdig att ätas. Då kom vinden! Upp med storen, fortfarande med ett rev, ut med halva genuan. Genast märkte vi att det var för mycket segelyta med vinden rakt i sidan. Micke fick säkra sig och ge sig upp på däck för att bottenreva storen. Det kan vara trixigt att reva under bra förhållanden men på en gungig båt medan sjön vräker in över båten är det riktigt besvärligt. Nåväl, storen blev revad och sedan revade vi faktiskt genuan också till ett litet frimärke. Eos seglade ändå på i 6-7 knop och Zigge, vårt älskade vindroder, styrde som en gud. Därefter åt vi kall stekt tonfisk med potatismos och lök. Vi blev i alla fall mätta…

Vinden mojnade successivt under natten och vi seglade in till ett soligt och vackert Port Antonio redan på förmiddagen.

Här är det inte trångt i marinan
Här är det inte trångt i marinan

Marinapersonalen kom med 13 papper som vi skulle börja med att fylla i. För nu var det förstås inklarering som gällde och innan den var klar fick vi inte lämna båten. Först kom två personer från ”Health and Quarantine” sedan två från tullen följd av två personer från immigrationen. De fick papperna vi fyllt i samt fyllde i en egen radda papper själva. Jösses vad man känner sig viktig, när så mycket papper behöver skrivas om oss! Lite senare kom två personer från polismyndigheten i full uniform som också skulle skriva papper och sedan två personer från kustbevakningen likaledes i full utrustning som ville beskåda våra nödraketer och kontrollera att vi inte hade vapen ombord. Stackars människor att behöva ha så mycket kläder på sig en varm dag! Sedan frågade vi lite försynt: Kommer det fler myndigheter? Nej, nu var vi inklarerade och färdiga. Inget av maten hade beslagtagits och vi kunde pusta ut…

Det är ingen storstad vi kommit till precis
Det är ingen storstad vi kommit till precis

Nu är vi alltså i reggaeland där rastafarin kommer ifrån och Bob Marley är född. Port Antonio är bara en liten stad och marinapersonalen har försäkrat oss om att vi inte behöver oroa oss över kriminalitet. Det känns bra och vi har travat fram och tillbaka i omgivningarna. Samhället sprudlar av liv, bilar, människor, affärsverksamhet…

p1000243

Hundratals små, små supermarkets där sortimentet är fruktansvärt magert. Hyllorna är välfyllda av läsk, konservburkar och skräpmat. Dyrt är det också och plötsligt kanske inte maten på öarna vi nyss besökt var så väldigt dyr. Allt är relativt. Två saker ska vi handla här som faktiskt är riktigt billigt; kokospulver och coca cola. Det sistnämnda kan nog vara en tillgång på Kuba dit vi snart ska segla. För övrigt behöver vi mest frukt och grönt och det finns det gott om på marknaden. Underbart goda och söta mangos, papayor och ananas. Vi njuter!

Den söta försäljerskan var blyg och ville inte vara med
Den söta försäljerskan var blyg och ville inte vara med

Vi har varit på utflykt upp i bergen och åkt på bambuflotte ner till havet. Bedårande vackert men kanske inte så häftigt som vi hade tänkt oss.

Flotten hämtas fram. Vi ska sitta därbak på soffan
Flotten hämtas fram. Vi ska sitta därbak på soffan

p1000263

Lite forsade det och en gång fastnade vi på en sten i forsen
Lite forsade det och en gång fastnade vi på en sten i forsen

Middag ute på min födelsedag. Det blev inte den flottaste restaurangen men jag fick smaka på en typisk jamaicansk maträtt; jerk chicken och stekta matbananer. Sedan gick vi hem och tog ett glas ingefärsvin, som är det godaste jag kan tänka mig. Varför tillverkas det bara på Jamaica?

Vi slapp i alla fall laga maten
Vi slapp i alla fall laga maten

Nu blir vi kvar här en vecka eller så tills vädret tillåter en översegling till Kuba!

Aruba

Nattseglingen till Aruba blev helt odramatisk och vi kom fram till Oranjestaden lagom framåt morgonen.

Här är det meningen att man ska köpa dyra smycken och märkeskläder
Här är det meningen att man ska köpa dyra smycken och märkeskläder

Fortfarande måste man som fritidsseglare kalla upp hamnmyndigheten och gå in och lägga till i den stora kommersiella hamnen för inklarering. Trevligt nog har myndigheterna lyssnat på seglarna och gjort en liten del av kajen mer anpassad till små båtar. En stor förbättring sedan förra gången vi var här. Dessutom fick vi hjälp med tilläggningen. Sedan var det bara att vänta på tullen och immigrationen, fylla i ett antal papper och låta tullarna gå husesyn i båten. Inget anmärkningsvärt hittades och vi fick våra papper stämplade och tillåtelse att förflytta oss efter ett par timmar.

Vy från ankringen
Vy från ankringen

Aruba är en lika torr och karg ö som sina systeröar Curacao och Bonaire. Men här är fina vita korallstränder och det märks att ön satsat längre på turism än grannländerna. Kryssningsfartygen kommer och går dag efter dag och flygen landar oupphörligen. Mesta delen av tiden har vi legat ankrade mer eller mindre rakt under inflygningssträckan, så flygen har vi bra koll på…

Så där 3000 turister som ska invadera lilla Oranjestaden
Så där 3000 turister som ska invadera lilla Oranjestaden
Renaissans marina
Renaissans marina

Med så mycket turister runt omkring oss tyckte vi att vi också kunde få leva lite lyxliv. Vi har legat tre dagar i marina. Officiellt, alltså mellan Micke och mig, var det för att vi skulle kunna måla akterdäcket med antihalkfärg. Men kanske var det lyxen i marinan vi suktade efter. Marinan var nämligen en del av en hotellanläggning och vi hade samma förmåner som hotellgästerna; en stor poolanläggning med solstolar och badhanddukar (ha-ha vem mer än en långseglare kan tycka det är en väldig lyx?).

Vilket lyxliv!
Vilket lyxliv!

Lite annorlunda var att vi även hade tillträde till marinan/hotellets alldeles egna lilla ö, Renaissance Island, dit det hela tiden gick pendelbåtar.

Hoppsan, här inhandlas visst paraplydrinkar!
Hoppsan, här inhandlas visst paraplydrinkar!

Det var inte bara turister som befann sig på ön utan också en skock rosa, vackra flamingos. De var inte ett dugg rädda för människor utan ganska närgångna visade det sig. Inte vet jag om jag verkade ätbar men en flamingo gick fram och pickade på mig.

p1000197

Orkansäsongen närmar sig sitt slut och vi är väldigt sugna på att segla norrut. Jamaica står närmast på tur och är ett helt nytt land för oss. Lite drygt 500 sjömil nordvästöver och så där 4-5 dygns segling.

Micke har köpt nya fina ”bläckfiskar” som ska locka guldmakrillarna på kroken, gröngulskimrande ska de vara för guldmakrillen jagar sin egen avkomma enligt säker källa dvs. försäljaren av varorna. Jag ser fram emot att det ska bli lite svalare när vi seglar mot högre breddgrader och Micke är orolig att han ska börja frysa av samma anledning. Vi får se hur det blir.