Spaanse Water Curacao 2

Nästan varje kväll fascineras vi över naturens skådespel när åskviggarna far över himlen i sydväst. De första kvällarna oroade vi oss lite över att åskan skulle komma in över oss men den höll sig snällt över Venezuelas fastland, som inte alls ligger långt borta. En klar dag kunde vi till och med se siluetterna av grannlandet från stranden. Men trots att Curacao är ett särdeles torrt land så gjorde åskan ett undantag en kväll och kom in över oss med blixt och dunder, regn i mängder och en ryslig massa vind. Då var det skönt att veta att Spaanse Water har en ovanligt bra ankarbotten och även om alla båtarna for fram och tillbaka i de föränderliga vindar som åskan gav upphov till, så hade vi ingen riktigt obehaglig närkontakt med någon och Eos låg där hon skulle. Vår egen vindmätare har tråkigt nog lagt av men vi fick höra att vinden var uppe i tjugo m/s av svenska Nanny som också låg ankrad här. Efter någon timme kunde vi pusta ut och gå och lägga oss men några dagar senare fick vi höra att en båt fått hela elektroniken förstörd av blixtnedslag, direkt eller i närheten låter vi vara osagt.

Åska över ett torrt Curacao
Åska över ett torrt Curacao

Vi har legat kvar i Spaanse Water under hela tiden sedan förra bloggen. Vi har gjort färdigt lite arbeten som fanns kvar och bunkrat båten full med lite av varje som kan vara svåra att få tag på i andra länder. Det är inte speciellt billigt på Curacao men det går att få tag på nästan allt om man bara är beredd att betala. Det är ett klurande att fundera ut hur mycket som vi behöver och vad som är bättre att köpa här än någon annanstans.

Trots klädseln flödar svetten så fort man måste arbeta... Kubas flagga på gång.
Trots klädseln flödar svetten så fort man måste arbeta… Kubas flagga på gång.

En dag råkade vi ut för en riktigt obehaglig upplevelse när vi var ute och gick. Vi såg en man och en kvinna komma springande skrikande och gestikulerande på trottoaren omgärdade av en bisvärm. Det är ju inget man kan hjälpa till med i ett sådant fall och vi pratade mest över hur det skulle gå för dem. Dumt nog vände vi inte här utan fortsatte på vår vandring framåt. Det dröjde väl några minuter så var det ett bi som for rakt in i mina glasögon, jag blev jättestressade och började springa och fäktas. Micke hann inte mer än hojta åt mig att ta det lugnt förrän han började skrika och kvida bakom mig. Det visade sig att medan jag klarade mig undan med några få ilskna bin fick Micke en hel svärm över sig. Han blev stucken överallt framförallt på halsen och i ansiktet. Som tur var blev vi av med bina ganska kvickt. En vänlig man förbarmade sig över oss och drog in oss i sin trädgård så att vi kunde se över blessyrerna och ta oss ett svalkande bad i hans och hans sällskaps pool. Jag plockade minst tjugo gaddar från Mickes stackars kropp medan vi undrade i vårt stilla sinne hur vi skulle våga ta oss tillbaka till båten.

Gaddar plockas bort...
Gaddar plockas bort…

Det blev buss tillbaka och sedan fick Micke antihistamintabletter och kortisonkräm för säkerhets skull. Numera har jag ett förstahjälpenkit i min handväska.

Ibland ankrar folk alldeles för nära. Micke fick ta kameran innan den amerikanska båten behagade ankra om!
Ibland ankrar folk alldeles för nära. Micke fick ta kameran innan den amerikanska båten behagade ankra om!

Annars har vi mest haft trevliga upplevelser här. Vi har snorklat en hel del och njuter verkligen av de fina upplevelserna under vattnet och i och med värmen går det att vara i nästan hur länge som helst.

Tre svenska båtar har legat ankrade här i Spaanse Water; Nanny, Swedish Princess och Amonite. Den sistnämnda är faktiskt en gigantisk motorbåt som vi gick husesyn på i går. Med en sådan båt, kära barn, hade ni kunnat komma och besöka oss allihopa samtidigt!

Så kan också en långfärdsbåt se ut.
Så kan också en långfärdsbåt se ut.

I morgon klarerar vi ut och tar en nattsegling till Aruba. Nu rycker det i seglingstarmen, äntligen på väg igen!

Annonser

Spaanse Water, Curacao

Det är hett, hett, hett på Curacao… Vi kan tänka oss att många ler lite (sarkastiskt?) därhemma och minns hur vi ständigt klagade på att vi inte klarar kylan i Sverige. Men när temperaturen pendlar mellan 30 och 35 grader i skuggan och vinden tryter då är det till och med olidligt hett för en frusen nordbo. Men alla nödvändiga jobb har blivit gjorda på Eos trots detta, bland annat hittade vi en spricka på röstjärnet till akterstaget som nu är utbytt. Ett röstjärn är något som håller masten på plats och går det sönder så faller hela masten över bord.

Mycket arbete innan nya röstjärnet kom på plats
Mycket arbete innan nya röstjärnet kom på plats

Ni ska slippa att höra om allt arbete vi gjorde medan vi låg på Curacao marina men det blev en hel del. Vi låg först fyra dagar på land och sedan fjorton dagar vid pontonbryggan innan vi tyckte vi var färdiga för ankring igen. Lite tråkigt att lämna alla nya goda vänner i hamnen. Men så är livet för en seglare.

Grillkväll med besättningarna på Amiga, Loupan och Hakuna Matata.
Grillkväll med besättningarna på Amiga, Loupan och Hakuna Matata.
Happy hour varje fredag! Pierre, ägaren, bjuder alla seglare och anställda på gratis grill!
Happy hour varje fredag! Pierre, ägaren, bjuder alla seglare och anställda på gratis grill!

Vi hann också vara turister en dag och gick till Curacao likörfabrik i Choboloba.

Provsmakning på likören. Vilken var godast? Den gula, vita, bruna eller blåa?
Provsmakning på likören. Vilken var godast? Den gula, vita, bruna eller blåa?

Vi seglade inte så långt när vi lämnade marinan. Det blev en tvåtimmarssegling till Spaanse Water där vi äntligen kunde få vårt första bad. Underbart, även om det knappt svalkar i 31 gradigt vatten, men med lite vind på det så känns det riktigt skönt. Tack och lov är att det betydligt svalare att ligga här än i marinan.

Äntligen Eos i sitt rätta element och kapten också för den delen.
Äntligen Eos i sitt rätta element och kapten också för den delen.

Med tanke på vilka länder vi tänker besöka denna vinter kan det vara läge att se till att kopiera ett antal viktiga ”dokument” som myndigheterna kan vilja ha. Det är en hel del byråkrati som gäller när man som seglare kommer till vissa stater. Men Eos är ju utrustad med en skrivare så det skulle ju inte vara några problem tänkte vi. Tills vi upptäckte att bläckpatronerna hade torkat eller om de tagit slut. Men att leta bläckpatroner till en europeisk skrivare på Curacao visade sig inte vara så lätt. Till slut stod valet mellan att leta upp någon som kunde trycka nya kopior till oss eller köpa en ny skrivare. Vi valde att köpa en ny skrivare och kom hem med en skrivare som såg exakt likadan ut som vår gamla skrivare och med bläckpatroner som såg exakt likadana ut som patronerna i vår gamla skrivare.

Hur svårt ska det behöva vara att skriva ut ett dokument och hur många skrivare behövs?
Hur svårt ska det behöva vara att skriva ut ett dokument och hur många skrivare behövs?

Så nu är vi ägare till en Canon MG 2410 som har amerikanska bläckpatroner och en Canon MG 2450 som har europeiska bläckpatroner. Och trots att patronerna ser exakt likadan ut och passar att sätta in i båda skrivarna så fungerar de bara i den skrivaren de är avsedda för.

Glada i hågen började vi printa ut nya dokument när vi efter en stund upptäckte att det fattades tre centimeter text i kanten på alla A4 papper. Det blev till att packa ihop maskinen och leta upp en ny buss in till Willemstad där vi köpt skrivaren.

Med färja till Otrabanda i Willemstad
Med färja till Otrabanda i Willemstad

Men försäljaren var inte ett dugg bättre på skrivare än vi var och trots att vi fick prova ytterligare en skrivare blev resultatet precis detsamma. Det fattades tre centimeter av A4 texten. Micke tror nu att vi måste installera nya drivrutiner till skrivaren från internet. Men hur det ska gå till är vi väldigt osäkra på. Alternativt får vi väl köra med lite ofullständiga dokument. Vår erfarenhet är att ingen egentligen tittar på noga på dokumenten bara vi har något att visa fram… Vore kanske kul att kolla.

Världens vackraste bilregistreringsskyltar?
Världens vackraste bilregistreringsskyltar?

Förutom att ägna en hel dag åt att åka fram och tillbaka till Willemstad med en skrivare så har vi varit hos myndigheterna här på Curacao för att berätta att vi förflyttat oss till ett nytt ställe med vår båt och fått erforderliga papper och stämplar på detta. Som charterturist hade vi kunnat flytta runder mellan olika boenden utan anmälningsplikt men med båt måste vi tala om exakt var vi befinner oss. Lite märkligt kan man tycka.

Först tullen, sedan immigrationen och så hamnmyndigheterna.
Först tullen, sedan immigrationen och så hamnmyndigheterna.

Vi klarade oss ju bra här på Curacao när orkanen Matthew drog förbi men bilderna från Haiti gör oss alldeles förfärade över vilka krafter det finns i naturen. Och än är orkanrisken inte över så vi blir kvar på Curacao och Aruba åtminstone till slutet av november när faran sägs vara över.