Carriacou, Grenada

Seglingen till Carriacou, som är den nordligaste delen av Grenada, tog vi i två etapper. Vi stannade och tog en boj vid marinparken Dragon Bay för att snorkla på statyerna som de har placerat ut under vattenytan. Lite häftigt när vi hittade en stor ring av statyer i vattnet. Men det bästa den dagen bjöd på var ändå den stora wahoon som nappade på kroken strax innan ankringen. Micke fick ta fram stora huggkroken för att bärga den. Jag hällde en rejäl skvätt sprit i gapet på fisken så den skulle dö lite gladare och vi få den lättare överbord. Tio kg fisk vad sägs om det? Vi gav bort ett rejält stycke av fisken till en svensk seglare som också övernattade vid marinparken.

Nu blir det fisk i fem dagar
Nu blir det fisk i fem dagar

Dagen efter fick vi en riktigt fin segling med revad stor och dito genua upp till Carriacou. Det känns som om vår gamla Eos faktiskt seglar bättre än tidigare. Eftersom vi knappast kan påstå att vi har blivit bättre seglare så är det nog snarare bytet av den fasta propellern till en fouldingpropeller som gjort så mycket. Roligt!

På kryssbog mot Carriacou
På kryssbog mot Carriacou

Oj, så mycket båtar som låg ankrade i den stora bukten på Carriacou! Väderprognoserna hotade med kulingvindar så vi var extra noga med att få ner ankaret riktigt djupt i sandbotten. Märkligt nog är många seglare inte alls så noga med det. Vi får nog tacka den fina ankringsbotten i Tyrrel bay för att inte fler båtar draggade den blåsiga natten som följde. Besättningen på en katamaran blev nog lite generade när de väcktes av en seglare som berättade att de förflyttat sig kanske hundra meter under natten och nog borde ankra om. Det är till att ha god nattsömn kan man säga… Det är inte utan att jag är lite avundsjuk. Inte på ankringstekniken alltså men på nattsömnen.

Tyrrel bay på Carriacou
Tyrrel bay på Carriacou

Vilket fint vatten vi har i kranarna i Sverige! Vi fick tillfälle att köpa vatten i marinan i Hartman´s bay och fick reda på att det skulle vara drickbart till och med. Eftersom vatten på flaska kostar över 30 kronor för fem liter här på Grenada och är väldigt tungt att bära hem dessutom blev vi väldigt glada för detta. Så vi fyllde dingen med alla flaskor och behållare vi hade ombord och handlade vatten i marinan.

Så får vi göra när vattnet tar slut på Eos
Så får vi göra när vattnet tar slut på Eos

Resultatet var klart godkänt första gången men när det så var dags att segla norrut häromdagen ville vi fylla upp vattenförrådet igen (det är inte lätt att veta när det går att köpa vatten nästa gång). Vi kom till marinan samtidigt med tankbilen som levererade vattnet. Och det var inte bra. För tydligen fick det partiklar att virvla runt i tankarna och vattnet som vi köpte för dyra pengar var grumligt och oaptitligt. En av de blåsiga dagarna här på Carriacou beslöt vi att försöka rena vattnet. Vi hällde vattnet genom ett melittafilter för att få bort partiklarna i vattnet. Vattnet blev faktiskt riktigt klart och smakade inte alls illa och inte har vi blivit magsjuka heller om någon tror det. Det var bara det att det tog två timmar och fem melittafilter för att filtrera tio liter vatten! Kändes inte riktigt som om det är det vi vill lägga vår tid på…

Nu när fisken är slut får det bli lobster till middag. Men den var inte gratis...
Nu när fisken är slut får det bli lobster till middag. Men den var inte gratis…

Idag, torsdag, klarerar vi ut från Grenada för att i morgon segla till nästa lilla land i Karibien, St Vincent och Grenadinerna! Men innan vi seglar ska vi göra av med de allra sista bytesen och skypa med Alva, Mickes mamma, som fyller 99 år! Hurra för Alva!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s