Grenada

Plötsligt går det rykte bland seglare att Trinidad &Tobago är ett farligt och kriminellt seglingsområde att befinna sig på. Förvisso händer det en del i Trinidad men på Tobago? Nej, det känns osannolikt och inte står det något på nätet om det heller! Men ett faktum kvarstår att en segelbåt blev bordad mellan Trinidad och Grenada av venezulanska pirater i december och rånad på allt av värde i båten. Så när vi avseglade från Tobago för att ta oss till Grenada seglade vi ut i den mörka natten utan att tända lanternorna. Allt för att inte bli sedda av tjuvar och banditer. Men natten var månlös och mörk och plötsligt började vi undra om inte risken var större att råka krocka med en annan segelbåt som också seglade utan belysning? Trots detta fick vi en osedvanligt fin segling över till Grenada och med hårt revade segel (det gick för fort) kom vi fram lagom till solen började värma ordentligt. Vi letade oss fram mellan reven till den fint skyddade ankarviken i Hartman´s bay på södra Grenada. Och här befinner vi oss fortfarande efter en vecka.

Det finns leguaner här. Den här är cirka 50 cm lång!
Det finns leguaner här. Den här är cirka 50 cm lång!

När vi för tio år sedan kom till Charlotteville på Tobago, vem var den förste svensken vi träffade på? Jo, f.d. skanörsbon Kenneth som seglade där med sin fru Monica. Eftersom Micke också bott i den delen av världen kände de ju varandra sedan tidigare. När vi nu tio år senare seglade till Grenada, vem var de förste svenskarna vi träffade på? Jodå, samma Kenneth och Monica. Ingen av gångerna hade vi en aning om att de ens befann sig i Karibien! Ännu konstigare var det kanske att det var ett engelskt par, som vi av en tillfällighet började prata första dagen vi gick i land, som berättade att de lärt känna ett svenskt par i Venezuela och att detta paret nu bodde på Grenada. Och det visade sig alltså vara Kenneth och Monica!

Här får vi höra riktiga rövarhistorier om Venezuela. Tur de kom helskinnade därifrån!
Här får vi höra riktiga rövarhistorier om Venezuela. Tur de kom helskinnade därifrån!

Om nu Tobago inte ändrats sig nästan alls på tio år så verkar det ha hänt en hel del på Grenada. Vi kunde snabbt konstatera att det finns mycket fler seglare här. Samhället verkar också mer utvecklat och det finns mer varor i affärerna. Dock fungerar bussystemet med maxitaxi precis på samma sätt som för tio år sedan och det är lika billigt. Det är bara att ställa sig vid vägkanten så stannar snart en minibuss eller så vinkar man in den. En inkastare slänger sig vårdslöst ut ur bussen och så in med passagerarna. Sjutton personer får plats förutom inkastaren och chauffören. De kör runder och lämnar dagisbarn vid behov, de hjälper damer med väskor som är tunga, de kan stanna och handla mat vid vägkanten om någon passagerare ber om det, ja det finns ingen hejd på vad som kan hända. Men alla hälsar vänligt när vi stiger på och musiken ljuder ur högtalarna.

Trångt och gemytligt!
Trångt och gemytligt!

Vi tog maxitaxi runt nästan hela Grenada. Efter ett antal byten hamnade vi så småningom på Belmont Estate där vi gick en guidad tur genom den gamla kakaofabriken. Där tillverkas fortfarande kakaon på ungefär samma sätt som då de startade tillverkningen i början av sjuttonhundratalet.

Här vänds kakaobönorna under fermenteringen
Här vänds kakaobönorna under fermenteringen

Nu kan vi lite om fermentering och torkning och allt tungt arbete som krävs för lite kakao. Men trots att allt kanske inte såg så hygieniskt ut så smakade chokladen alldeles utmärkt gott och kanske är det aromen från fotsvett som gör det?

Vi fick också smaka kakaote. Det var gott!
Vi fick också smaka kakaote. Det var gott!

Sedan tog vi oss till ett romdestilleri som låg bara några kilometer därifrån. Det är det äldsta traditionellt fungerande destilleriet i Karibien. Även här gick vi en guidad tur som avslutades med lite provsmakning. Hu, för 75% rom. Det är inget jag rekommenderar. Då smakade rompunchen mycket bättre!

Det är alltså rom under tillverkning i dessa jättebaljor
Det är alltså rom under tillverkning i dessa jättebaljor

Vi blir kvar här på södra Grenada några dagar till eftersom vi har beställt lite varor i marinhandeln här. Men det går ingen nöd på oss, vi badar och svettas och njuter av att slippa snö och kyla!

Annonser

En reaktion på ”Grenada

  1. Vi tackar och bockar för härliga dagar. Ett minne för livet. 🙂 Nu är det snöskottning och pulkaåkning som gäller istället.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s