Store Bay, Tobago

Nu har vi varit två veckor på Tobago och kan konstatera att inte mycket har förändrats sedan vi var här för tio år sedan. Tobago är fortfarande den lilla sömniga delen av republiken Trinidad&Tobago där livet går väldigt långsamt och tiden inte räknas som viktig. Valutan TTdollar är fortfarande knuten till USAdollarn men tråkigt nog står inte svenska kronan så bra i kurs så allting är 50 procent dyrare för svenskar än det var när vi var här förra gången.

IMG_2111

Det tar ju lite tid att ställa om från en stressad svensk eller för den delen från en stressad långseglare som äääntligen har kommit i land. Under Atlantöverfarten gick det knappast att stressa men när vi nu kom iland så skulle pengar fixas, internetanslutning ordnas och tusen saker tas reda på. Men vi lärde oss den hårda vägen redan från början. ATM maskinen i Charlotteville tog inte internationella kort så vi fick ta oss in till huvudstaden Scarborough redan andra dagen. En spännande resa bara det uppför och nerför branta backar där bussarna får stanna och backa i kurvorna för att komma runt.

Var är bussen???
Var är bussen???

Det där med busstidtabell är nog inte uppfunnet här på Tobago för när vi frågade, där vi köpte biljett, när bussen skulle gå tillbaka, fick vi svaret: Jo, bussen går klockan två… eller klockan tre… eller klockan fyra. Det var ju klara besked så vi fick göra som alla tålmodiga människor i den här delen av världen gör, sätta oss ner och vänta och se. Fast tålamodet höll inte så länge sanningen att säga, utan vi började jaga maxitaxi, som är en form av minibuss, och kom på så vis tillbaka till Charlotteville lite fortare än om vi väntat färdigt på den vanliga bussen.

Det är inte bara vi som gillar papaya!
Det är inte bara vi som gillar papaya!

Det blev en heldagsutflykt till Scarborough där vi lyckades med hälften av vad vi tänkt oss. Vi fick våra TT-dollar och fick handlat mat och frukt, men lyckades inte fixa SIM-kort till IPADen (en stackars försäljare kämpade i en timme men konstaterade till sist att vår IPAD inte var kompatibel med Tobagos Digicellsystem) och inte heller hittade vi något internetkafé (det som fanns för tio år sedan hade lagt ner).

Utsikt efter långa uppförsbackar!
Utsikt efter långa uppförsbackar!

Men hur det än låter så gillar vi vårt Tobago. Vi tycker om det här sävliga inställningen till livet och försöker lära oss lite av det.

Besättningarna från tre svenska båtar, två norska, två österrikiska, en tysk och en amerikansk båt grillar på stranden
Besättningarna från tre svenska båtar, två norska, två österrikiska, en tysk och en amerikansk båt grillar på stranden

Vi har gått långa promenader och förundrats över regnskogens frodighet. Vi har badat och snorklat i 28-gradigt vatten (perfekt vattentemperatur), vi har umgåtts med andra seglare och strosat runt i lilla Charlotteville.

Lunch på "Suckhole", Charlottevilles bästa restaurang
Lunch på ”Suckhole”, Charlottevilles bästa restaurang
Gigantisk tallrik och ändå fick inte all mat plats på en tallrik
Gigantisk tallrik och ändå fick inte all mat plats på en tallrik

För några dagar sedan lämnade vi Charlotteville för att segla ner till Store Bay, vid södra ändan av Tobago. Vi seglade bara ett par timmar per dag och gjorde två stopp på vägen bl.a. i Englishman´s Bay, där vi ankrade alldeles ensamma i en underskön bukt.

Snorkling på ankaret innan det blir snorkling på revet
Snorkling på ankaret innan det blir snorkling på revet

I Store Bay finns det numera bojar att ligga vid (något har hänt på tio år). Här blir vi kvar sådär tre veckor. Till nyår får vi nämligen besök av sonen Mathias och hans familj. Det blir riktigt roligt, även om vi oroar oss lite för hur dessa varmblodiga svenskar ska klara av värmen ombord på Eos. Men vi har ju ett stort badkar utanför relingen som de kan svalka sig i…

Måste också hälsa välkommen till vårt senaste lilla barnbarn. Välkommen till världen lille Axel!

...och så lite julstämning...
…och så lite julstämning…

God Jul och Gott Nytt År!!!

Annonser

Charlotteville, Tobago

Vilken känsla att efter lång tid till sjöss se land! Att kasta ankar i en stor bukt som vi tidigare besökt för precis tio år sedan. Lilla charmiga Charlotteville med pastellfärgade hus och med regnskogen tätt intill knutarna. Fregattfåglar som svävar högt upp i luften och pelikaner som störtdyker efter fisk. Bada i ljummet havsvatten och äntligen få sova en hel natt. Det är lycka!

Skål!  Efter femton vita dagar...
Skål! Efter femton vita dagar…

Det tog oss exakt femton dygn att segla över Atlanten till Tobago i Karibien. Vi har aldrig tidigare seglat en sådan lång period så snabbt. Eos hade en snittfart på 5,9 knop, vilket innebar att hon också periodvis susande fram i både sju och åtta knop! Faktum är att det är nog den finaste segling vi haft och långt mycket snabbare och bättre än den vi gjorde för tio år sedan. Om vi undantar det sista dygnet så hade vi klart väder hela tiden och en mycket stabil passadvind. Vi spirade ut genuan till babord och focken till styrbord då vi lämnade Kap Verde och behöll seglen så ända till vi rundade Tobagos norra udde.

Trots att hundratals fritidsbåtar seglar över Atlanten vid denna tid så är det märkligt att man kan känna sig så ensam. Ett dygn ut från Kap Verde såg vi den sista båten på AIS-en och ett till två dygn innan Tobago såg vi det första fartyget på hela resan. Vi seglade alltså i tretton dygn utan att se något mänskligt liv i närheten!

Nu blir det guldmakrill till middag några dagar!
Nu blir det guldmakrill till middag några dagar!

Dagarna gick in i varandra, varje dag var den andra tämligen lik, vi tog våra nattvakter och sov så mycket vi kunde däremellan. På dagen var det tre gemensamma måltider, fiske och uppkoppling på kortvågsradion för att få hem väderprognoser som gällde. Och allt under ett evigt gungande från sida till sida. Ofrånkomligt har det lett ett och annat nytt blåmärke när vi inte lyckades parera sjön till fullo.

Vår sjökoj under överseglingar. Det ska vara trångt så man inte rullar runt.
Vår sjökoj under överseglingar. Det ska vara trångt så man inte rullar runt.

Nätterna var ljusa, månupplysta eller mörka, stjärngnistrande. Det var en hissnande känsla att sitta under natten och höra sjöarna bryta runt Eos. Lite kusligt också ibland det kan inte förnekas. Men Zigge styrde Eos så tryggt med sin slingrande gång. Inte förrän sista dygnet innan Tobago fick vi en obehaglig regnfront som öste regn över oss och ökade vinden till obehagliga kulingstyrkor ända upp till 20 m/s. Det var tur att vi var snabba på att reva! Och Zigge fortsatte att lotsa oss genom sjöarna mycket bättre än om vi suttit till rors.

Skönt att få släppa ner ankaret efter en gungig överfart
Skönt att få släppa ner ankaret efter en gungig överfart

Vi är glada att kunna konstatera att ingenting gick sönder under hela resa! Vi har just konstaterat att vi gjorde av med cirka 100 liter vatten till matlagning, disk (avsköljning, vi diskade i havsvatten), dusch (dagligen), handtvätt m.m. Därutöver hade vi dricksvatten på flaska. Försök klara det ni på landbacken!!!