Nu har vi varit två veckor på Tobago och kan konstatera att inte mycket har förändrats sedan vi var här för tio år sedan. Tobago är fortfarande den lilla sömniga delen av republiken Trinidad&Tobago där livet går väldigt långsamt och tiden inte räknas som viktig. Valutan TTdollar är fortfarande knuten till USAdollarn men tråkigt nog står inte svenska kronan så bra i kurs så allting är 50 procent dyrare för svenskar än det var när vi var här förra gången.
Det tar ju lite tid att ställa om från en stressad svensk eller för den delen från en stressad långseglare som äääntligen har kommit i land. Under Atlantöverfarten gick det knappast att stressa men när vi nu kom iland så skulle pengar fixas, internetanslutning ordnas och tusen saker tas reda på. Men vi lärde oss den hårda vägen redan från början. ATM maskinen i Charlotteville tog inte internationella kort så vi fick ta oss in till huvudstaden Scarborough redan andra dagen. En spännande resa bara det uppför och nerför branta backar där bussarna får stanna och backa i kurvorna för att komma runt.
Det där med busstidtabell är nog inte uppfunnet här på Tobago för när vi frågade, där vi köpte biljett, när bussen skulle gå tillbaka, fick vi svaret: Jo, bussen går klockan två… eller klockan tre… eller klockan fyra. Det var ju klara besked så vi fick göra som alla tålmodiga människor i den här delen av världen gör, sätta oss ner och vänta och se. Fast tålamodet höll inte så länge sanningen att säga, utan vi började jaga maxitaxi, som är en form av minibuss, och kom på så vis tillbaka till Charlotteville lite fortare än om vi väntat färdigt på den vanliga bussen.
Det blev en heldagsutflykt till Scarborough där vi lyckades med hälften av vad vi tänkt oss. Vi fick våra TT-dollar och fick handlat mat och frukt, men lyckades inte fixa SIM-kort till IPADen (en stackars försäljare kämpade i en timme men konstaterade till sist att vår IPAD inte var kompatibel med Tobagos Digicellsystem) och inte heller hittade vi något internetkafé (det som fanns för tio år sedan hade lagt ner).
Men hur det än låter så gillar vi vårt Tobago. Vi tycker om det här sävliga inställningen till livet och försöker lära oss lite av det.
Vi har gått långa promenader och förundrats över regnskogens frodighet. Vi har badat och snorklat i 28-gradigt vatten (perfekt vattentemperatur), vi har umgåtts med andra seglare och strosat runt i lilla Charlotteville.
För några dagar sedan lämnade vi Charlotteville för att segla ner till Store Bay, vid södra ändan av Tobago. Vi seglade bara ett par timmar per dag och gjorde två stopp på vägen bl.a. i Englishman´s Bay, där vi ankrade alldeles ensamma i en underskön bukt.
I Store Bay finns det numera bojar att ligga vid (något har hänt på tio år). Här blir vi kvar sådär tre veckor. Till nyår får vi nämligen besök av sonen Mathias och hans familj. Det blir riktigt roligt, även om vi oroar oss lite för hur dessa varmblodiga svenskar ska klara av värmen ombord på Eos. Men vi har ju ett stort badkar utanför relingen som de kan svalka sig i…
Måste också hälsa välkommen till vårt senaste lilla barnbarn. Välkommen till världen lille Axel!
God Jul och Gott Nytt År!!!
