La Gomera, Kanarieöarna

Segling runt Kanarieöarna blir sällan som vi tänkt oss. Vi hade inte glömt hur vi för tio år sedan susande ner mellan Gran Canaria och Teneriffa med en accelerationsvind i ryggen av kulingstyrka. Vi var därför beredda på mycket vind när vi seglade iväg mot Teneriffa. Tanken var att ankra upp någonstans vid kusten och morgonen efter fortsätta till La Gomera. Men de svaga vindarna räckte definitivt inte till för att hinna till Teneriffa, så istället ställde vi in oss på en lugn och behaglig nattsegling, direkt till La Gomera. Det lugna och behagliga varade ungefär till mitt i natten då vinden tvärt vände till rakt i nosen och av… kulingstyrka. Märkligt fenomen när väderprognoserna pratat om svaga vindar. Men det var väl den där accelerationsvinden som la sig i, men denna gång blåste den mellan Teneriffa och La Gomera. Det var bara att reva och reva och försöka att inte segla för fort, för vi ville inte komma fram förrän det ljusnade.

San Sebatian
San Sebatian

Så är vi då på La Gomera i den lilla staden San Sebastian. Vi ligger i en liten mysig marina med en hel del långliggande segelbåtar. Ytterligare arbeten har utförts på båten mest handlar det om översyn så att allt är i bästa form inför Atlantseglingen.

Kap Verdes flagga nästan färdig!
Kap Verdes flagga nästan färdig!

Till La Gomera kommer många turister för att vandra i bergen. Innan fina vägar anlades mellan orterna på ön så fanns det bara ett sätt att ta sig från punkt A till punkt B, helt enkelt genom att vandra. Det finns många miltals vandringsleder precis överallt på ön. Kunde de gamla gomererna så kan väl vi tänkte Micke och jag och planerade för en fin vandring. Vi tog bussen upp till urskogen för att helt enkelt vandra ner till San Sebastian en sträcka på 15km och sisådär en 1200 meter rakt neråt.

Uppe i urskogen
Uppe i urskogen
Lite uppför och mycket nerför...
Lite uppför och mycket nerför…

Vi njöt fantastiskt av vandringen och utsikten ungefär två tredjedelar av sträckan. Sedan började jag få ont i knän och tår. Lite senare kände Micke av sina knän också. Vi tröstade oss med resten av färdkosten (mango) och varsin Ibumetin innan vi avverkade de sista kilometrarna hem till båten.

Steniga stigar och värkande ben
Steniga stigar och värkande ben

Det var ju lite försmädligt att lite vandring skulle ta så hårt på oss, dock kunde vi genast konstatera att det hela helt enkelt rörde sig om vanlig simpel träningsvärk. Måste också passa på att dementera cirkulerande rykten. Det är inte så att det är jag, Ann-Mari, som tvingar på Micke vandringsskorna. Ack nej, han är minst lika intresserad av att röra sig som jag.

Nå vi var inte avskräckta för vandring inte. När väl träningsvärken lagt sig så tog vi bussen över till andra sidan ön och tog en vandringsled där. Då gick vi nästan bara uppför. Svetten fullkomligt dröp av oss och vid en vilopaus sa jag till Micke: Vad är det för ett dunkande ljud som hörs så högt? Han hörde förstås inget, för det var mitt eget hjärta…

Vart tar stigen vägen?
Vart tar stigen vägen?
Ytterligare en backe har besegrats!
Ytterligare en backe har besegrats!

Nu sitter vi i sittbrunnen, under kapellet, för regnet öser ner. Lufttrycket är på väg ner och vi väntar in resterna av det tropiska ovädret Joaquin. Skönt att ligga i hamn!

I nästa vecka tar vi oss till Teneriffa för vi får besök! Det ska bli jättekul!

Om ni undrar, fick vi förresten ingen träningsvärk alls av senaste vandringen!

Annonser

Arguiniguin, Gran Canaria

Nu har vi det riktigt varmt och skönt! Vi kan inte klaga ett dugg på vädret. Det mesta vi har på oss är shorts och linne. Dock var vi tio dagar på Kanarieöarna innan vi tog vårt första dopp. Inne i Las Palmas marina var det definitivt inte läge att bada. Med hundratals boende i båtarna och ungefär tio toaletter behöver man inte ens gissa vad som flyter omkring i vattnet… Men nu har vi släppt förtöjningarna och äntligen hamnat på en ankring och vi har badat i 26 gradigt vatten. Så skönt!

Las Palmas marina
Las Palmas marina

Vi gjorde oändliga promenader i Las Palmas. Flera timmar om dagen vandrade vi runt för att leta efter än det ena och än det andra. Och det är inte något långsamt strosande det var tal om, nej, det var full fart så svetten lackade. Först kom Micke och två steg efter kom jag som emellanåt måste småspringa för att hinna med. Det hände att folk skrattade åt oss. Men det bjuder vi på, vi får ju se till att få lite motion när vi är i land.

Ibland tog vi bussen. Här har vi varit på IKEA och Decathon och handlat...
Ibland tog vi bussen. Här har vi varit på IKEA och Decathon och handlat…
...en uppblåsbar kajak!!!
…en uppblåsbar kajak!!!

Vi har inte sett så många svenska båtar sedan vi seglade från Sverige. På varenda brygga såg vi en eller flera svenska båtar. Las Palmas är helt enkelt ett ställe där många seglare fastnar och inte bara svenskar förstås. Där är ett perfekt klimat, många båtgrannar att tillbringa tiden med, billigt att leva och inte alltför dyra resor hem till Sverige om man vill göra det. Även vi frotterade oss med svenskkolonin. I fredags var vi på Sailers Bar där vi umgicks med ett femtontal svenskar. Det blev många roliga samtal då det visade sig att vi hade träffa flera stycken av dem i Karibien för så där tio år sedan. Det är ju riktigt roligt när man plötsligt kommer underfund med det! Andra personer vi pratade med hade vi gemensamma bekanta med. Seglarvärlden är rätt liten!

Kört besök; Astrid och Jan som vi seglat mycket med och Terje som vi träffade på Moorea
Kört besök; Astrid och Jan som vi seglat mycket med och Terje som vi träffade på Moorea

En dag började jag prata med en norsk kvinna. Hon granskade mig, jag granskade henne. Ni har också seglat långt tidigare? började hon. Det visade sig att vi hade setts på Moorea i Franska Polynesien för åtta år sedan! Ja, allt detta och samtal med många andra nationaliteter har gjort att vi har varit mycket sociala i Las Palmas. Väldigt trevligt som omväxling!

Verkstad på bryggan. Micke gör en ny vindflöjel till Zigge
Verkstad på bryggan. Micke gör en ny vindflöjel till Zigge

Vår tanke var ju inte att växa fast i Las Palmas. Dessutom närmar sig ARC-en, en atlanttävling som drar många båtar dit som tänkt segla till Karibien. Det innebär att båtar, som inte ska vara med i tävlingen, helt enkelt blir utslängda. Det gjorde oss inget eftersom vi kände oss redo för nya seglingar och nya platser.

Bad i varmt, rent vatten! Micke kollar Eos under vattenlinjen
Bad i varmt, rent vatten! Micke kollar Eos under vattenlinjen

Nu ligger vi för ankars på södra Gran Canaria utanför Arguiniguin. Imorgon är det vår tur att besök Astrid och Jan och se hur de har det på landbacken.