Baiona, Spanien

Äntligen dags för besök! Vi höll tummarna för att det opålitliga galiciska vädret skulle visa sig från sin allra bästa sida så att vi kunde ha några riktigt fina dagar med sonen och hans flickvän. Lagom till vi skulle gå och möta dem vid busshållplatsen så började det dock ösregna… Men börjar det så illa så kan det ju bara bli bättre och det blev det. Inte så att Mårten och Emelie fick solsken alla dagarna men det blev nästa dött lopp mellan soltimmar och molntimmar och det fick vi vara nöjda med.

Vår kortvågsradio tyckte den hade gjort sitt precis fem dagar innan våra besökare anlände. Dessutom var detta en fredag eftermiddag och det var i sista minuten Micke fick tag på personal på Swedish radio supply innan de gick hem för helgen. Var det möjligt att få en ny kortvågsradio levererad till andra sidan Sverige på det snaraste? Den här gången kunde vi inte klaga på logistiken! Radion skickades med post från Karlstad på måndagen och Mårten hämtade ut den på tisdag eftermiddag i Karlskrona. Tack för hjälpen Wolfgang!

Från Vigos högsta punkt?
Från Vigos högsta punkt?

Det blev sightseeing i Vigo första dagen med våra besökare. Vi hade marinaplats bara några minuters gångväg från den gamla staden som är väl värd ett besök. Men med bara tre dagar till vårt förfogande ville vi ju ut och segla lite också. Med stor möda hade vi lyckats ordna navigationstillstånd och på det ankringstillstånd för att besöka nationalparken Islas Ciés, så det var målet för fredagens segling.

IMG_1712

Det visade sig vara totalt omöjligt att ligga någon längre stund på ankringen, det var alldeles för mycket sväll som gick in. Så vi stannade bara till och fick en gungig lunch, sedan seglade vi vidare till Baiona.

Marinan i Baiona med ankringen i bakgrunden
Marinan i Baiona med ankringen i bakgrunden

Dagen efter försökte vi skaffa ett nytt ankringstillstånd (man fick bara för en dag i taget). Det visade sig totalt omöjligt. Vi hade redan fått vår kvot av ankring för det perioden!!! Påstods det alltså helt felaktigt på hemsidan. Då gjorde vi, som säkert många andra gör, vi seglade ut och ankrade där ändå! Äntligen fick vi ankra i det allra klaraste och finaste vatten. En fantastiskt fin ö! Jag, Mårten och Emelie paddlade in och gick en lång runda medan Micke lekte med sin nya kortvågsradio och fick den att fungera! Underbart!

Islas Ciés
Islas Ciés

Den sista veckan har Micke och jag bekymrat oss en hel del för en omisskännlig lukt av gasol av och till. Inte inomhus utan mer runt akterdäck. Naturligtvis blev vi misstänksamma mot den nya, svenska gasolflaskan som vi förvarar där på däck. Kunde det vara möjligt att den läckte? Mårten och Emelie involverades i problematiken. Vi flyttade runt på gasolflaskan för att se om lukten försvann. Micke sprutade ”läcksökare” på flaskan för att se om det pyste någonstans. Vi grubblade och funderade… Plötsligt slog det oss en dag. Det var kanske inte gasol det luktade? Nej, det var lukt ifrån luftningsslangen till toalettanken som pyste ut lite då och då när båten rörde sig. Tänk att den lukten kan vara så otroligt lik gasollukt! Vi var ganska lättade om än inte belåtna. Vi får väl försöka rengöra tanken på något vis. För vem vill sitta i sittbrunnen med en stank av… skit omkring sig?

Kom inte hit här luktar...
Kom inte hit här luktar…

Nu har Mårten och Emilie åkt hem och vi ligger vi för ankar i Baiona. Det blir nog segling söderut längs kusten några dagar tills vädret stabiliserar sig. Då tar vi sikte på Madeira!

Annonser

Vigo, Spanien

Vi är mycket nöjda med vårt nya ankare, ett tjugo kilos Rocna. Vid det här laget har vi ankrat många gånger och varje gång har det grävt ner sig på första försöket. Sista natten i Uxia blev det rejält testat. Vinden vred och trots att vi ankrade i en vik så gick det in ganska hög sjö. Eos stampade och gungade i sjön på det mest obekväma sätt och vågorna smällde mot skrovet. Det var helt omöjligt att somna ifrån det. Så vi skiftades om att sitta ankarvakt. Trots att vinden ibland var uppe i 18-19 m/s så var det inte vinden i sig som bekymrade oss utan mer dessa ideliga ryck i ankarkättingen när Eos for upp och ner för vågorna. Men Rocnan klarade det galant och det känns väldigt skönt inför framtiden.

Snett perspektiv, men en bild på ankaret i alla fall
Snett perspektiv, men en bild på ankaret i alla fall

Vi seglade till Vilagarcia de Arousa och tog oss lyxen att ligga fyra dagar i marina. Sedan blev vi utkastade. Det var nämligen helg och festival och platserna i marinan var förbokade av andra. Spanjorerna och deras festivaler! Vilagarcia har en alldeles egen festival den 16 augusti. Man börjar med att bära runt på ett helgon, San Roque, och mässar att man vill ha regn(!). När helgonet har blivit placerad på ett skyddat ställe så kommer svaret som från en högre makt. Hela festivalskaran dränks av mängder av vatten från spannar, vattenfyllda ballonger och brandkårens slangar. Tja, vi fick inte vara med om detta, men festivalen måste blivit lite misslyckad i år med tanke på att det regnade hela dagen…

Ibland vill man värma sig med en kopp kaffe i kylan...
Ibland vill man värma sig med en kopp kaffe i kylan…
...och ibland är det så varmt att man vill bada fastän det bara är nitton grader i vattnet.
…och ibland är det så varmt att man vill bada fastän det bara är nitton grader i vattnet.

Från Vilagarcia tog vi tåget till Santiago de Compostela. Lite kultur skadar ju inte. Det var en väldigt välbevarad gammal stadsdel runt den mäktiga katedralen. Som alltid förbluffas jag över hur sådana stora, utsmyckade byggnader har kunnat byggas för så länge sedan.

IMG_1664

Vi fick stå i kö en stund innan vi kom in i katedralen. Micke gnällde förstås över det och det var med milt våld jag fick honom att bli kvar. Hade vi nu tagit tåget till Santiago de Compostela så fick vi väl ändå besöka katedralen? Om vi varit pilgrimer hade vi sluppit att köa och mängder av ungdomar i shorts, linne och vandrarkängor gick före. Numera finns inga restriktioner vad det gäller klädsel i den spanska katolska kyrkan. Men så andligt kändes det inte i katedralen trots att den var både mäktig och vacker. Mässa pågick medan turisterna vandrade runt och tog kort…

Ute igen kunde vi inte låta bli att flina över att kön in till katedralen nu var minst hundra meter lång.

Nöjd över att slippa den kön
Nöjd över att slippa den kön

Vi är ju i väntans tider så att säga, vi väntar på besökare och har därför kunnat ta det väldigt lugnt. Det innebär att vi har seglat några fjuttiga sjömil mellan ankarvikarna och väldigt sakta närmat oss vårt mål.

Långpromenad med Islas Cies i bakgrunden
Långpromenad med Islas Cies i bakgrunden

Vi har vandrat långa promenader men även emellanåt tagit oss an ”att göra”-listan. Alla långseglare har en ”att göra”-lista, som aldrig tar slut. Den fylls på med nya göromål mycket fortare än de gamla stryks. Micke fick ett nytt jobb när utombordaren började läcka bensin. Det ser inte bra ut när det bildas glada färger i vattnet runt båten så det hamnade på akutlistan för arbeten. Det visade sig att bensinbehållaren hade fått en spricka så det blev till att plocka fram epoxyplast och täta sprickan.

Var nu tät snälla tank...
Var nu tät snälla tank…

Nu ligger vi i marina i Vigo och väntar ut en kuling som ska nå oss imorgon. Om fyra dagar kommer våra besökare!

Santa Uxia de Ribeiro, Spanien

Under veckan som gått har vi tagit oss runt Spaniens nordvästligaste hörna, Costa da Morte (dödens kust…). Eos har fått kämpa med segelförhållanden som normalt inte är hennes starkaste sida, vi har nämligen kryssat mest hela tiden. Och det har gått över förväntan. Det gäller bara att inte ha alltför långt till nästa ankarvik och inte ta illa upp för att en och annan segelbåt forsar förbi oss. Men vi har tid på oss för kvällarna är långa och ljusa och ankarvikarna är många.

Cabo Finisterre den dagen vi kom
Cabo Finisterre den dagen vi kom
...och så ser fyren ut som står där.
…och så ser fyren ut som står där.

Vi förstår inte varför spanjorerna envis med att ha sommartid. De första dagarna i Spanien försökte vi segla iväg vid sextiden när vi skulle till ett nytt ställe. Men då är det ju kolmörkt! Så det fick vi ju ändra på. Likaså kan vi inte gå och lägga oss klockan tio längre, för då har knappt solen gått ner. Så vi har skaffat oss internationella vanor… Numera äter vi middag klockan åtta på kvällen och det känns helt rätt. Undrar hur vi ska göra när vi kommer till Portugal och ska flytta tillbaka klockan en timme. Hum…

Gambos a la plancha! gott!
Gambos a la plancha! gott!

Vi är väldigt förvånade över att det inte är fler segelbåtar här. Det är trots allt mängder av människor från Nordeuropa som varje år seglar iväg för att ta sig till Medelhavet eller Karibien. Men marinerna är halvtomma överallt och det är inte heller någon trängsel i ankarvikarna. Det är ett visst antal segelbåtar som har ungefär samma takt som vi och som vi träffar på då och då. Häromdagen blev vi hembjudna till amerikanska Believe som tyckte att vi hade setts så många gånger att nu det var dags att träffas. Så nu har vi fått träna engelskan igen, den kändes väl lite rostig och vi önskar att den kunde flyta lite smidigare… Men de förstod oss och vi förstod dem och det är ju huvudsaken. Jodå, vi har träffat en handfull svenska båtar också, bland annat Relif med Cecilia och Håkan som vi seglat och umgåtts med en del. Häromdagen var våra båtar de enda ankrade båtarna utanför Muros. Men våra vägar går nu åt olika håll för vi har inte samma mål. Det är lite tråkigt, man möts och man skiljs hela tiden.

Två svenska båtar i Muros
Två svenska båtar i Muros

Galiciens kust är kantad med djupa vikar där fiskesamhällena har vuxit upp i väl skyddade bukter. Muros är en mycket gammal stad med en väl bevarad stadskärna. Stenlagda gator som ibland blir väldigt smala och ibland har trappsteg.

IMG_1620

Fiske är fortfarande en viktig inkomstkälla. Det finns pontoner s.k, viveros, för musselodling, överallt i vikarna. Varje morgon i Muros iakttog vi små fiskebåtar med dykare som fångade hummer och när tidvattnet drog sig tillbaka fylldes bukten av kvinnor och män som plockade krabbor.

IMG_1623

Igår seglade vi vidare till nästa ”ría” Ría de Arousa och ligger nu ankrade utanför Santa Uxia de Ribeiro. Det finns en jättestor fiskehamn här med stora fiskebåtar. Fisken måtte ta slut med allt detta fiskande. Är det därför vi inte får någon fisk längre???

P.S. Efter Cabo Finisterre är det inte kryss längre. Portugisiska nordan ger oss läns.
P.S. Efter Cabo Finisterre är det inte kryss längre. Portugisiska nordan ger oss läns.