La Coruña, Spanien

Jodå, vi släppte förtöjningarna i Brest på måndagen, precis som vi skrev i förra resebrevet. Men inte blev det segling över Biscaya den dagen. Det regnade och blåste och inbjöd inte alls till någon längre segling. Vi seglade ut och ankrade i en fin vik och bidade tiden till morgondagen då vädret skulle vara så mycket bättre.

Dimma och duggregn
Dimma och duggregn

Solen sken också vackert på tisdagen och vi njöt av att sakta glida iväg för fulla segel. Inte gick det fort men det var skönt och makrillen nappade och vi hade inget att klaga på förrän Micke tog hem vädergribarna över kortvågsradion. De hårda vindarna över norra Spanien som tidigare aviserats till söndagen skulle nu komma in redan på fredagen. Inte bra, inte bra alls. Det blev skepparmöte och livliga diskussioner. Att vända om var ingen intresserade av, så valet stod mellan att segla mot en fransk hamn inne i Biscayabukten eller motorsegla för full fart mot Spanien. Valet föll på det senare alternativet och det visade sig bli hur bra som helst. Visst fick vi stötta med motorn periodvis när vinden var för mycket rätt i nosen men vi hade också väldigt fin segling en stor del av tiden. Efter två och ett halvt dygn seglade vi in i Ria de Viveiro och kastade ankar i en fantastiskt fin och väl skyddad vik.

Utsikt från ankarplatsen
Utsikt från ankarplatsen

Gallicien, Spaniens nordvästra del är vacker med höga klippor där grönskan biter sig fast och djupa vikar med sandstränder längst inne. Gamla fina städer där människor har bott i långa tider. Vi trivs här! Men vädret är väldigt oberäkneligt. Ena dagen tät dimma och duggregn och nästa dag strålande solsken och värme. Så vi skiftar mellan långkalsonger och shorts, ibland under en och samma dag. Nu har vi ändå badat på riktigt! Det där badet Micke tog i Brest räknas inte riktigt, han hade ju fullt med kläder på. Men nu har han alltså badat i badbyxor. Det var inte helt frivilligt ska sägas, det är ju inte mer än tjugo grader i vattnet . Men han var tvungen att kolla propellern som han hört missljud från. Micke kom upp med en stor härva med fiskegarn som hade legat snott runt propelleraxeln.

IMG_1570

Delfiner, dessa underbara djur som gläder oss seglare gång på gång när de kommer och leker runt båten. Vi hade besök av delfiner flera gånger under Biscayaseglingen och vi blev lika glada varje gång. Vi såg dessutom två valar på ganska nära håll. Roligast av allt var nog ändå delfinen som ”bodde” inne i viken i Viveiro. Den simmade omkring bland båtarna inne i ankarviken men vi hade absolut för oss att den föredrog Eos. Speciellt när vi satt i sittbrunnen och pratade med den för då dök den upp gång på gång. Att det bara fanns en delfin förstod vi eftersom den hade djupa ärr på ryggen. Trots idoga försök lyckades jag inte ta kort på den men här är en annan bild från dagen efter då vi hade lekande delfiner runt båten.

IMG_1562

Ankarviken i Cedeira
Ankarviken i Cedeira

Vi fick ankra ytterligare en gång i en annan lika fin vik innan vi kom fram till La Coruña. Här ligger vi nu i Real Marina mitt inne i staden. Till La Coruña kommer de flesta när de korsat Biscaya. Här har vi också träffat många seglare som är på väg ut i världen och bland annat två svenska båtar. Det är trevligt att träffa likasinnade och utbyta erfarenheter.

Fyren Torre de Hercules med anor från början av vår tideräkning
Fyren Torre de Hercules med anor från början av vår tideräkning

Vi har gått långa promenader (motionstakt), besökt världens äldsta fungerande fyr, gått runder i den vackra gamla staden, letat mataffärer och hittat vår spanska favoritaffär Mercadona! Nu ska här bunkras!

Dagens lunch; förrätt, huvudrätt, efterrätt inklusive vin, vatten och öl för knappt tio euro per person
Dagens lunch; förrätt, huvudrätt, efterrätt inklusive vin, vatten och öl för knappt tio euro per person

Om någon dag seglar vi vidare för att runda hörnan på Spanien. Men vi har inte bråttom, först om en månad måste vi vara i Vigo där vi väntar kärt besök!

Annonser

Brest, Frankrike

Efter några dagar i Brest känner vi oss väl beredda för att tampas med Biskaya, denna omtalade havsbukt som inte alltid är så rolig att ha att göra med. Vi har framförallt lusläst alla väderprognoser. I flera dagar har det verkat som om det vore perfekt att gå imorgon, söndag. Men igår kväll hade plötsligt alla prognoser förändrats och det skulle bli väl tuffa vindar som kom in och naturligtvis rakt i nosen för oss som vill segla till La Coruña. Så vi var lite molokna i gårkväll då vi beslöt att avvakta avfärd. I morse såg dock prognoserna åter bra ut så nu hoppas vi och tror att vi kommer iväg. Men vet gör vi inte förrän imorgon!

Micke får äntligen baguette
Micke får äntligen baguette

Raka vägen är det bara 345 nm till La Coruña men det blir nog en bra bit mer för oss då vinden de första dagarna är sydvästlig.

Dagarna här i Brest har vi ägnat åt lite översyn av Eos. Zigge, vindroder, har fått nya tampar, för nu är det meningen att han ska få jobba. Vi vill inte sitta vid rodret dygnet runt. Micke har varit uppe i masten och kolla den och vi har handlat en massa god mat om nu inte fiskelyckan står oss bi.

Minuterna innan kapten hamnar i vattnet... Så fick han sitt första dopp!
Minuterna innan kapten hamnar i vattnet… Så fick han sitt första dopp!

Vi ska försöka koppla upp oss via kortvågsradion och då skickar vi positionsrapporter via den. Om någon vill in och kolla hur det går för oss går det bra att söka på winlink, sedan gå in på positionsrapporter och leta upp Mickes callsign: SM7YNL. Men bli inte oroliga om ni inte hittar oss då är det bara för att vi inte lyckats koppla upp oss.

Den gamla spanska flaggan var totalt utsliten
Den gamla spanska flaggan var totalt utsliten

Spanien nästa!

Roscoff, Frankrike

Det fina vädret blev ingen långvarig historia för oss. Vi trodde först att det berodde på att vi seglat över till England och att det var kontinenten som fick behålla värmen. Men vi hörde sedan att det var ni i Sverige som tog hem vinsten och fick ha kvar sommarvärmen lite längre. Inte så att vi missunnar er det men lite värme kunde ni väl låtit oss få behåll?

Dovers vita klippor
Dovers vita klippor

Vi seglade över till Dover i fina vindar. Vi hade räknat rätt på tidvattnet och fick en snabb segling över den hetsiga trafiksepareringsleden genom Engelska kanalen. De sista timmarna blev dock sega då vi hade kryss och mycket stark ström emot oss. I Dover fick vi plats i en marina som har en port som stänger hamnen de sex timmar då tidvattnet är som lägst. Vi kom precis innan portarna stängdes.

IMG_1434

Vi tycker det är rätt krångligt med tidvattnet. Inte nog med att vi inte kan lämna och komma in i hamnar hur som helst, det värsta är de strömmar som de orsakar. Vi seglade vidare från Dover till Brighton och trots att vi startade tidigt (rena turen att tidvattnet var så högt så att porten ut ur hamnen var öppen) så insåg vi att vi aldrig skulle komma i hamn innan mörkret. Strömmarna vänder ju sådär var sjätte timme och har man då en bit kvar till målet så går det väldigt, väldigt långsamt att segla mot strömmen och mot vinden, det är ju västvind som dominerar helt i Engelska kanalen.

Makrillen nappade i England också!
Makrillen nappade i England också!

Eftersom vindarna var väldigt svaga och havet var förvånansvärt lugnt så ankrade vi upp längs kusten bakom en liten udde. Det blev en fin natthamn och vi seglade vidare till Brighton dagen efter. Vi hade kollat upp att hamnen i Brighton inte var tidvattenberoende och vi skulle alltså kunna gå in trots att tidvattnet var som lägst. In i hamnen kom vi också just som ett busväder började tjuta i riggen. Men sedan var det stopp. Vi gick på grund. Samtidigt började motorn larma och visade att den inte tog laddning. Ett litet tag trodde vi att den skulle stanna, men det gjorde den inte som tur var och vi kom loss för egen maskin. Vi och flera andra båtar som kom in på det låga vattnet fick lägga oss och vänta, utanför andra båtar, på att få en egen plats, medan tidvattnet steg under ett par timmar.

Så ser den alltså ut Brightons berömda pir
Så ser den alltså ut Brightons berömda pir
De sista punden spenderades på puben
De sista punden spenderades på puben

Vi är glada att vi fick tillfälle att besöka England men vi vill ju söderut så fort som möjligt. Vi bestämde oss för en längre segling över en natt för att ta oss över till Frankrike. Nu blev det inte Frankrike riktigt än för vi fick en sådan angenäm segling med ostvindar när vi kom över på franska sidan. Men oj, vilka tidvattenströmmar! Vi susande fram mellan Frankrike och Alderney (en kanalö) i tio knop medan havet dansade runt omkring oss. I sjökorten varnade de för ”overfalls” och nog blev vi överfallna alltid, det virvlade och kokade av vågor överallt. Det var riktigt häftigt, men inte hade jag velat segla där i hårda västvindar!

Micke tyckte det var kul att segla mot vattenvirvlarna
Micke tyckte det var kul att segla mot vattenvirvlarna

Vi hamnade på Guernsey, en annan kanalö. Det visade sig att dessa kanalöar varken tillhör EU eller Storbritannien. Dock var det var lite osmart att vi gjort av med alla engelska punden för de dög som valuta (bredvid den egna). Å andra sidan var det osannolikt dyrt på Guernsey så vi stannade bara i marinan en natt och efter ytterligare en natt i en ankarvik seglade vi vidare till Frankrike.

Lågvatten på Guernsey
Lågvatten på Guernsey

I Brighton larmade motorn för att den inte laddade. Det har den fortsatt att göra med jämna och ojämna mellanrum efter det. Larmet kan vi stänga av och efter en stund visar den att den laddar igen. Micke har grunnat och läst i volvopapperna men utan att hitta någon förklaring mer än att det har med laddningen att göra, kanske generatorn eller något med elektroniken. Han har i alla fall konstaterat att den laddar så kanske är det en okontakt? Micke muttrar över all elektronik som gör att det inte går att felsöka själv. Nog är det för jäkligt också att vår nya fina Volvo Penta, som vi fick byta ut flera gånger innan vi fick en som fungerade, nu dessutom ska ha något fel på … ja den som det visste.

Förhoppningsvis skickas det här resebrevet från Roscoff, en stad på franska atlantkusten dit vi ska segla imorgon. Vi hade en rätt lång och jobbig segling till Frankrike igår och tar gärna lite mildare vindar i framöver. Så vi inväntar morgondagen ankrade vid en boj utanför ett mindre samhälle medan vinden lugnar sig.

P.S Vi är nu i Roscoff. Vi behövde handla… men hoppsan, det är visst 14 juli idag och Frankrikes nationaldag. Då är alla affärer stängda. Vilken dålig timing. Det får bli burkmat framöver…

Oostende, Belgien

Veckan som gått har bjudit på mycket omväxlande väder. Vi startade från Tyskland i kyla och sitter nu här i Belgien och svettas i bara linnen. Som de flesta känner till vid detta laget så svettas vi gärna bara vi slipper att frysa.

IMG_1410

Då vi lämnade Cuxhaven en arla morgon så var vi rustade med dubbla långkalsonger (Micke alltså, jag hade bara ett par), långbyxor, tre tröjor, rejäla sjöställ, mössa och vantar och så en flytväst ovanpå det. Okej, man slipper frysa, så mycket i alla fall, men nackdelen är att man svårligen kan röra sig i denna mundering. Besvärligaste momentet inträffar när man måste gå på toaletten. Alla som varit inne på en toalett i en liten segelbåt vet att golvutrymmet är väldigt litet, i vår ungefär 50×50 cm. Så hela proceduren med att ta av sig kläderna får alltså ske utanför toaletten och detta medan båten hela tiden rör sig och kränger. När man har lyckats få ner alla benkläder till knäna så gäller det att ta sig in på toaletten utan att ramla, utföra vad man behöver, spola, vilket i sig är lite av en procedur, ta sig ut från toaletten med alla kläderna i knähöjd och så få på sig allt igen. Pust! Men det var då det nu är det tack och lov shorts och linne som gäller alltså.

Så var det dags igen...
Så var det dags igen…

Livet är väldigt olika i en liten båt till sjöss. Ibland fantastiskt fin segling då allt fungerar och vi bara njuter. Andra stunder så blir vinden för svag och det blir gungigt och obekvämt, storseglet slår och smäller och driver dåligt. Efter en fin dag till segel från Cuxhaven fick vi sätta igång motorn för att fortsätta seglingen till Nederländerna. Natten blev ganska mörk med en måne som tidigt gick ner. Vi har en AIS där vi kan se den stora fartygstrafiken och de oss. Tyvärr visade det sig att inte så många fritidsbåtar och fiskebåtar har AIS-er. Vår nya radar visade sig vara ett riktigt bra köp som sladdlöst överför bilden till en IPAD eller till Mickes Iphone. Så vi satt i mörka natten med Iphonen och lokaliserade lanternor till radarekon och kunde se var båtarna befann sig och hur de rörde sig. Riktigt häftigt blev det när vi gick förbi sjömärken som fanns utmärkta på sjökortet men som inte var ljussatta. Jag lyste med en stark ficklampa ut mot ”radarekot” och ryggade nästan baklänges när sjömärket reflekterades mot mig. På ett gammalt sjökort kan man aldrig hundraprocentigt lita på att sjömärken inte har flyttats på men ett radareko kan man lita!

Scheweningen i Nederländerna
Scheweningen i Nederländerna
Sightseeingturen gick om intet då Micke behövde fixa gasolproblem istället
Sightseeingturen gick om intet då Micke behövde fixa gasolproblem istället

Vi har besökt tre hamnar i Nederländerna och har nu hamnat i Oostende i Belgien.

Utanför Rotterdam fick vi kalla upp sjötrafikövervakningen och få tillstånd för att segla förbi den livligt trafikerade infarten
Utanför Rotterdam fick vi kalla upp sjötrafikövervakningen och få tillstånd för att segla förbi den livligt trafikerade infarten

Priserna på mat och hamnavgifter har stadigt ökat ju längre söderut vi kommit. Vet ni hur billigt det är i Sverige egentligen? Vi har minskat på matkostnaderna genom att fiska i alla fall. Makrillar hugger som bara den när vi kastar i vår rostiga krok och seglar i fyra-fem knop. De är inte stora, men många. Så vi har ätit makrill två seglingsdagar både till lunch och middag. Vad går upp emot en nyfångad stekt makrill!

Nystekt makrill på knäckebröd
Nystekt makrill på knäckebröd

Imorgon fortsätter vi mot Engelska kanalen, men vi har fortfarande inte bestämt om det blir franska eller engelska sidan, eller kanske båda!