Jolly Harbour, Antigua

De senaste två veckorna har vi varit på Antigua. Men innan vi lämnade Guadeloupe fick vi besök av Svetlana och Ramy från Sverige en eftermiddag. De var nyfikna på hur det är att långsegla. Några dagar senare hämtade de oss i sin hyrda bil så vi kunde följa med dem till Le Tapeur. Ziplining eller linbana mellan träd borde ju absolut inte vara något för mig som har lite fobi för höjder men ibland är det ju kul att testa sina gränser… Eller? Jag erkänner villigt att det killade lite obehagligt i min mage medan Micke bara tyckte det var jättekul. Och visst var det en underbar känsla att fara iväg högt över marken på en lina!

Linbana på Guadeloupe
Svetlana kastar sig ut utan att se slutet på banan!
Tack Svetlana och Ramy för denna häftiga upplevelse!

Vi hade egentligen tänkt segla till Antiguas systerö Barbuda också men efter att ha träffat flera seglare som har berättat att korallreven är förstörda efter förra höstens orkaner kändes det rätt meningslöst att segla dit. Vi har istället seglat runt på Antigua och haft väldigt fina ankringar på olika ställen.

Deep Bay. Här snorklade vi på ett vrak

Vi seglade bland annat till Great Bird Island där vi stannade i ett par dagar och njöt av några riktigt trevliga snorklingar. Vi blir lite nostalgiska då vi inser att det kanske inte blir så mycket mer snorkling när vi kommer tillbaka till Europa.

Utsikt från Great Bird Island!
På väg ut för att snorkla

Något som vi verkligen gillar på Antigua är deras otroligt bra bussförbindelser. Här riskerar man inte att behöva lifta för att komma hem som vi fick göra på Martinique. Det är bara att ställa sig vid vägkanten och det dröjer inte länge så kommer det en liten minibuss som man hoppar på. Vi har varit inne i huvudstaden St John flera gånger för att handla mat bland annat. Lätt, snabbt och billigt och så är det ju kul att beblanda sig lite med de vanliga människorna här också.

Vackra gamla hus i St John

Vi har en lista på arbeten som måste utföras innan vi seglar över Atlanten. Motorservice kunde vi pricka av häromdagen. Ett sådant arbete är inget som befrämjar den goda stämningen ombord… Gammal olja ska pumpas ut ur motorn, hällas över i andra behållare. Ny olja hällas på. Oljefilter och dieselfilter bytas. Stor risk för spill. Jag springer omkring med trasor för att undvika så mycket kladd som möjligt och Micke blir irriterad när jag ställer dumma (?) frågor. Vi missförstår varandra och det är klart att det blir spill och vi skyller på varandra. Pust! Skönt när det är gjort och förhoppningsvis dröjer det länge till nästa gång. När motorrummet är stängt är vi genast goda vänner igen!

Snart färdiga pust…

Vi inbillade oss i vår enfald att det skulle vara enkelt att hitta en hamn att lägga upp Eos på när vi kommer till Kanarieöarna. Vi har inte alls haft bråttom med att kontakta båtvarv. Men äntligen tog vi oss samman och då insåg vi att det inte alls var så lätt. Alla varv vi kontaktade på Teneriffa och Gran Canaria var redan fullbokade. Vi kontaktade då varv på Lanzarote och äntligen fick vi napp. Men glädjen varade inte så länge när vi insåg att det skulle kosta oss 9000 skr per månad att ha båten på land där. Vi sov lite dåligt den natten… Men dagen efter insåg vi att vi inte alls behöver inskränka oss till Kanarieöarna. Varför inte Portugal? Vi har redan fått positiva svar därifrån. Och det är ett minst lika bra alternativ!

En av Antiguas 365 vita fina sandstränder

Vi seglar tillbaka till Guadeloupe om ett par dagar och utgår därifrån när vi ska ta oss över Atlanten. Nu ska vi över på ”sundowner” till svenskgänget som, liksom vi, snart seglar österut

Annonser

Deshaies 2, Guadeloupe

Nu närmar sig resan tillbaka över Atlanten. Det blir en hel del snack seglare emellan om varifrån man avseglar och hur man tänker kring väderförhållandena på denna sträckan. Första målet för nästan alla är Azorerna och dit är det 2400 sjömil, om man kan segla närmsta vägen alltså och det kan man sällan. Lite spännande och lite pirrigt men det ska också bli roligt!

Häromdagen kom lilla Alma inseglande med Jonas ombord, numera världsomseglare med bravur! Vad sägs om att runda Goda Hopsudden med en 27 fotsbåt och göra 210 sjömil på ett dygn! Vi träffades första gången på Kap Verde och sedan många gånger i Karibien 2015-16. Riktigt, riktigt roligt att träffas igen!

Grattis Jonas!

Vi är tillbaka på Guadeloupe efter en liten segelrunda till St Kitts och Nevis. Det är en liten önation som lyckades klara sig bra undan orkanerna som drog förbi förra hösten. Enligt internet lever ön helt på vad turismen kan inbringa. Kanske tur det inte bor så många där?

Vi seglade först till Antigua, tjuvankrade en natt, och sedan vidare nästa dag till St Kitts.

Massor av tång i havet! Det får väl bli tångsoppa idag då…
En val på besök!

Vi blev rätt paffa när vi såg att det låg fyra stycken stora kryssningsfartyg utanför den lilla staden Basse Terre! Som vanligt var det samma ruljans med klädes- och souvenirbutiker där turisterna gick iland. Det ser precis likadant ut överallt i Karibien dit kryssningsfartygen går, vi har lite svårt att se charmen i det hela. Det tog lite tid med inklareringen eftersom tullaren var på vift men vi hade tillåtelse att vandra runt i staden medan vi väntade.

Bland kryssningsturister
Minne från kolonialtiden

De få dagar vi stannande på St Kitts låg vi för ankar utanför en vacker och väl skyddad strand. Men det blev taxi när vi skulle ta oss in till huvudorten, för några bussar som gick ut till sydsidan av ön fanns inte. Vi hade tur och fick kontakt med taxikillen Danny som körde oss fram och tillbaka för en lägre taxa än någon annan erbjöd och detta helt utan att vi försökte pruta. Överhuvudtaget var folk väldigt serviceminded och vänliga som om de gått charmkurs allihopa.

Ankarviken på St Kitts

Vi fortsatte seglingen till den andra ön, Nevis, och klarerade ut från öriket därifrån. Vi blev mer förtjusta i den lilla staden Charlestown på Nevis,men så låg det heller inga kryssningsfartyg där. Det kom en apa springande över gatan när vi gick en runda. Apor har vi inte sett någon annan stans på öarna i Karibien men de finns på Nevis av någon anledning.

Här besökte vi tullen, immigrationen och hamnmyndigheten vid utklareringen på Nevis
Både St Kitts oc Nevis är väldigt karga öar. Under kolonialtiden odlades sockerrör och nu nästan inget. Hur såg det ut innan Colombus?

Deshaies på Guadeloupe har en ankarvik dit i stort sett alla seglare går som ska vidare norrut eller västerut. Det innebär en stor omsättning på båtar varenda dag. Så här i slutet av seglingssäsongen är passadvindarna inte så starka längre vilket innebär att vi ibland har sjöbris med västvindar eller svaga, oregelbundna vindar. Det är inte lättankrat här vissa tider på dygnet det medger vi gärna. Men varje dag sker kollisioner mellan båtar! Framförallt är det båtarna som ligger på boj som råkar illa ut. För det kommer alltid någon (oftast en fransman…) som ska längst in i viken där bojarna finns och slänger ankaret på de mest olämpliga ställen.

Krock i ankarviken!
Roligare att titta på de söta sköldpaddorna omkring oss!

Vi får se vart vi går härnäst. Numera vågar vi inte ens gissa var vi kommer att avsegla ifrån. Men imorgon ska vi bli hämtade av Svetlana och Ramy från Sverige. Vi ska följa med dem på äventyr och åka ziplining mellan trädtopparna! Det ska bli kul!

Deshaies, Guadeloupe

Det finns nästan alltid något att reparera när man lever ombord på en båt som vi gör. Vi tycker vi har ett jättebra system för förvaring av det oumbärliga dricksvattnet ombord på Eos. Biltemas dunkar passar som handen i handsken under vårt bord. Sex dunkar får precis plats mellan bordsbenen. Men det finns ett problem med dessa annars utmärkta dunkar. De små korkarna går så småningom sönder då man gängar in dem så hårt som behövs för att de ska hålla tätt! Vad gör man då? Jo, plockar fram epoxy och plastar ihop korken. Första på tredje försöket fick vi till en tillräckligt tjock och hållbar epoxy som stannande kvar på korkarna medan den härdade. Nu får de allt se till att klara Atlantens gungningar när vi seglar tillbaka till Europa!

Bord för vattenförvaring ej för att äta vid!

Vi hämtade vårt nylagade segel hos segelmakaren och var inne i Point A Pitre en sista gång.

Nu ska genuan tillbaka till sin rätta plats!
Marknad i Point A Pitre

Sedan var det dags att segla västerut och norrut längs Guadeloupes kust. Vi fick en trevlig snorkling på Pidgeon Islands och dessvärre en alldeles sanslöst gungig natthamn i bukten innanför. Vi tror det är den gungigaste ankring vi haft och då har vi ändå varit med om ett antal gungiga nätter tidigare…

Zigge vindroder har fått nya liner och fick jobba lite igen

Det finns otroligt många svenska båtar i Karibien detta året. En del stannar i området och andra seglar västerut men de allra flesta gör sin ettårsrunda och vänder tillbaka till Europa när säsongen är över. Det innebär att de vill hinna se så mycket som möjligt förstås och de stannar sällan på samma plats så länge. Vi känner att vi har blivit lata eller kanske mätta på nya ställen. För vi njuter rätt mycket av att ta det lugnt, gå våra rundor och bada från båten.

En öde strand
Traditionell båt från Guadeloupe. Inte så lättseglad precis

Vi ligger i Deshaies den nordligaste ankarviken på Guadeloupe. Vi har lyckats få en av vikens bojar som vi fritt får utnyttja. För ovanlighetens skull blåser inte ostan så hårt och vi får sjöbris på eftermiddagarna. Då vänder alla båtarna i ankarviken och det blir lätt kalabalik när båtarna hamnar alltför nära varandra. Så kommer det nya båtar som ankrar och samma oordning när vinden vänder oss tillbaka till kvällen igen. Rätt gött att ligga vid boj vid sådana tillfällen…

Vinden in mot land kan ställa till det ibland…

Nu har vi ändå bestämt oss. Ett nytt land till. I morgon bär det iväg mot St Kitts och Nevis!

St Kitts och Nevis flagga är strax färdig

Saint-Francois, Guadeloupe

Nytt land men fortfarande Frankrike och Europa! Vi befinner oss på Guadeloupe och ungefär 100 nautiska mil norr om Martinique. Vi släppte förtöjningarna på Martinique samtidigt med en ström av andra båtar som också väntat in lugnare vindar för att segla norrut och vi mötte förstås en annan drös av båtar som ville söderut.

Jagad av ett regnmoln…

Vi passade på och mellanlandade på Dominica för att slippa segla natt. Vi tog en boj i Portsmouth, istället för att ankra, för att bidra något till detta sargade land så illa skadat av orkanen Maria, en av de tre orkaner som härjade i Karibien förra hösten. Det var verkligen beklämmande att se landskapet vi seglade förbi som från söder till norr bestod av skövlad, död skog. Glädjande nog såg det dock ut som om husen redan var renoverade och taken lyste i klara färger från de byar och städer vi såg från havet.

Var är regnskogen???

Vi har nu varit på Guadeloupe i en vecka. Vi tog dingen in till marinan i Point a Pitre och lämnade in vår genua för lagning. Vi upptäckte nämligen, för några dagar sedan, att en hel del sömmar hade börjat gå sönder vid UV-skyddet. Vi förkastade genast tanken att försöka laga det själva. Vi satt alltför många timmar och lappade på vår gamla genua under vår jorden runt segling och det vill vi inte göra igen. Det var det en väldigt trevlig kille som vi träffade på North Sail och han lovade att laga vårt segel på en vecka och för en helt rimligt kostnad.

Den fina ankringen i Le Gosier sedd från den lilla ön utanför

Vädret är fortfarande lite konstigt. Ett djupt lågtryck som bildades utanför USA och ställde till en hel del olyckor där, påverkar också oss här i Karibien. Vindarna har vänt! Passaden har för ett par dygn helt försvunnit och vi har faktiskt västvindar. Inte så kul för de som ligger ankrade i, de vanligtvis skyddade, vikarna på västsidan av öarna här.

Även på Guadeloupe har båtar gått i kvav under orkanerna

Vi passade på att segla österut till Saint-Francois, en stad nära Atlantkusten på Guadeloupe. Det går att ankra utanför staden på en väldigt skyddad ankring men vi hoppades på en plats i marinan och fick det också.

Lyxliv i marina

Saint-Francois är en väldigt turistisk plats med huvudsakligen inhemsk turism. Vi ligger mysigt med små restauranger som kantar marinan och med en uppsjö av turbåtar som dagligen tar all-inclusiveresenärer ut till de fina öarna i området. Så det händer hela tiden något i hamnen. Men till natten blir musiken för hög och vi får vi stoppa fettvadd i öronen för att kunna sova …

Utsikt från Guadeloups östligaste utpost!

Vi tog bussen ut till Point des Chateaux, en smal udde som sticker ut från Guadeloupes ostsida. Ett mäktigt scenario när Atlantens dyning bryter mot land.

Fast ute i vattnet skymtar den lilla ön Desiderade som ju ligger ännu längre österut…

Ser ni förresten, inte ett moln på himlen! Efter en nästan torr vecka börjar vi tro att regnperioden äntligen är över!

Fort de France, Martinique

Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig. Inte hade vi planerat att Micke skulle få denguefeber och att han skulle bli liggande i över en vecka. Vilken tur att det ändå blev den lindriga formen av dengue för trots att febern for upp och ner och Micke ömsom svettades floder och ömsom låg och hackade tänder, att han hade värk både i leder och muskler och ibland mådde illa och hade ont i magen. För trots allt detta kan dengue vara betydligt allvarligare och kräva sjukhusvård. Nåväl, kroppen läkte till sist ut det sjuka även om lite trötthet och hosta satt i länge efteråt.

När sjuklingen inte behövde mig kunde jag roa mig med lite sjömansarbete. Här får dingen ny tamp

Så länge Micke var sjuk brydde vi oss inte så mycket om att det blåste så mycket men när han väl blev frisk ville vi verkligen röra på oss. Vi hade tänkt segla till Fort de France och vara med på karnevalen men det blev inget av det. Karnevalen märktes av ändå; affärer stängde tidigare eller hade inte öppet alls och skolorna hade lov. Även lilla St Anne hade karnevalståg och festligheter i dagarna fyra.

Karneval i St Anne
Barnen hade ett eget karnevalståg

Vi har pratat med många seglare som har varit i Karibien i många säsonger och de är alla överens om att vädret är sällsynt konstigt i år. Passadvinden är ovanligt stark och regnskurarna är fortfarande väldigt frekventa. Ibland regnar det bara två gånger om dagen men ibland regnar det flera gånger i timmen under stor del av dagen. Vi har lärt oss att känna igen tjutet från vinden som börjar strax innan regnet vräker ner. Men andra gånger är skurarna så kortvariga att det inte ens är lönt att söka skydd. Ibland tittar vi upp på himlen och undrar var regnet kommer ifrån för där är ju inga moln.

Hmm… ingen bra ankring

Nu låter vi förstås väldigt gnälliga. Men vi njuter ändå av tiden och har det riktigt skönt för det mesta . Vi har gott om tid och kan göra vad vi vill tills det är dags att segla österut. Faktum är att fastän det hade varit väldigt roligt att få besök så är vi glada att vi inte har det i år med tanke på vädret. Vi har hört om seglare som har tvingats ut i 15-20 m/s för att kunna ta sig från en plats till en annan med sina besökare. Det är många seglare som finansierar sitt seglande med att ha charterverksamhet och då vill man förstås som betalande få ut något extra av vistelsen och inte bli liggande på en och samma ankarplats under längre tid.

Lite arbete går att göra även om det blåser. Micke tätar vattenintaget som börjat läcka

Fyra hela veckor i sträck har vi legat ankrade i St Annes! Oj, vad det växer på båtbotten när båten ligger stilla! Det blev till att sanera Eos undervattenskropp innan vi äntligen drog upp ankaret. Lite märks det kanske att bottenfärgen inte är så tjock längre… När vinden gick ner lite under ett par dagar passade vi på att segla till Fort de France. Nu ligger vi i marina några dagar och passar på att uträtta lite nödvändiga inköp och få lite välbehövlig motion när vinden viner.

L’Etang Z’Apricots marina i regn…

På tal om det här med vädret så är det inte heller så kul att ha hyrt båt under en sådan här blåsig period. Vi har haft lite roligt (taskigt kanske?) åt en båtbesättning som legat här i marinan. De är uppenbarligen väldigt oerfarna och har hyrt en båt. De har studerat mast och rigg från alla håll och kanter, de har tränat på att släppa ner och ta upp ankaret från bryggplatsen, de har haft på sig flytvästar och uppenbarligen tänkt att ge sig iväg men inte gjort det. De har pratat med grannen (en annan svensk i marinan) om han tycker det blåser för mycket för att de ska ge sig ut (?) och om det blåser mycket när de väl kommer ut, vart ska de då segla??? Det är lite Lasse Åberg och Sällskapsresan över det hela och kanske känner vi igen oss själva hur det en gång var… Men de seglade verkligen iväg tidigt i morse, när vinden ännu inte hade hunnit bygga upp, men de har haft väldigt mycket regn och vind idag.

Micke kontrollerar masten. Allt som det ska!

Vi blir kvar i marinan ett par dagar till. Sedan finns det otroligt nog en prognos som lyder på lagom behagliga ostliga vindar i flera dagar i sträck! Då bär det norrut! Vi hörs från Guadeloupe!

St Anne Martinique 2

Vår borrmaskin gav upp andan för flera månader sedan. Vi letade borrmaskin på Grenada när vi var där. Och visst fanns där borrmaskiner men inte för 230 volt och inte med europeiska kontakter. Ny förhoppning tändes när vi kom till Martinique och Frankrike. Men vill man inte ge flera tusen kronor för en maskin så kan man inte gå in i de vanliga järnvaruaffärerna inne i Le Marin. I Fort de France hade vi sett att Carrefour hade en liten behändig apparat med dubbla batterier för bara 600.-. Dumt nog köpte vi den inte då och dagen efter när vi skulle göra det så var de slut.

St Anne

Men nu befinner vi oss inte i Fort de France utan i St Anne och spisen måste bara lagas. Det är inte kul att bara ha en platta vid matlagning och för att laga den andra plattan behövdes en borrmaskin.

Grillning under paraply

Dinge in till Le Marin och sedan buss till närmsta stora Carrefour som låg ungefär två till tre mil därifrån. Och så höll vi tummarna för att de skulle ha maskinen i lager! Vi letade och letade bland hyllorna, ingen enda borrmaskin utan sladd. Suck, suck… Micke envisades med att vi skulle fråga en butiksanställd som kom förbi. Märkligt nog lyckades vi göra oss förstådda och ännu märkligare var att han nickade jakande och gick och sprätte upp en hel låda med Carrefours sladdlösa borrmaskiner från en varuvagn en bit bort!!! Vi blev så glada att vi gick fram till honom och tog två stycken borrmaskiner! Nja, vi behöver nog inte två, men vi hade lovat köpa en till Rosalinda också om vi fick tag i dem.

Micke lagar spisen!

Snabbt lite inköp av mat och med två välfyllda ryggsäckar travade vi ner till busshållplatsen för att åka hem. Men vadå? Var fanns busshållplatsen? Det är motorväg på denna sträckan och bussen hade kört av så vi kunde stiga av vid en busshållplats. Men om man skulle åt andra hållet fanns det ingen hållplats… Jag till och med frågade en inhemsk: Taxi collectif (Martiniques småbussar heter så)? Men fick ett bekymrat svar som jag lätt förstod andemeningen av. Vi hade två alternativ; vi kunde gå ut på motorvägen och gå till nästa hållplats ett par kilometer bort (livsfarligt) eller så fick vi lifta från påfarten. Det fick bli tummen och vi hann nästan ge upp innan en snäll gendarm lät oss följa med till nästa avfart där busshållplatsen fanns, han skulle tyvärr inte längre.

Och så fortsatte resan hem. Vi stod länge och väntade på en buss till Le Marin, men det var tunnsått med bussar. Till sist blev det tummen igen och det visade sig att det alls inte var så svårt att lifta. Men tyvärr kom vi bara korta sträckor varje gång. En man tog oss till nästa avfart och två kvinnor lät oss lifta till en stad en bit bort och så till sist en rolig fransman som pratade med hela kroppen för att vi skulle förstå att han också hade segelbåt. Han lyckades ta oss till en busshållplats dit det även kom bussar. Så sista lilla biten blev det buss och så var vi lyckliga vid dingen och kunde puttra ut till St Anne och Eos.

Promenader blir det också
Micke och Googles Maps hade rätt. Det fanns en väg här. Men stor väg…tja…

Vi har haft några blåsiga dagar då vi inte velat lämna Eos. Mitt i blåsandet blev Micke sjuk! Hög feber och influensasymtom. Eftersom det inte är så troligt att det är influensa så gissar vi på denguefeber eller chicungunja. Så nu bidar vi sjukdomsförloppet ute i ankarviken och hoppas det är en lindrig variant han drabbats av och som går över på en vecka.

Så firade vi Mickes födelsedag!

St Anne, Martinique igen

Äntligen har vi en grill som fungerar igen! Men det har krävt stor möda och våra stackars ben har gått många timmar på föga promenadvänliga gator. Det blev inte industriområdet utanför Fort de France som sålde en brännare till oss. Trots många välmenta försök att hjälpa oss av trevliga martiniquebor blev följden bara att våra trötta ben fick trava ytterligare några kilometer till ingen nytta. Efter tre dygn i marinan gav vi upp och seglade tillbaka till Grand Anse D’Arlet för lite social samvaro med vännerna där.

Skulle inte regnperioden vara över??? Tur det är varmt ändå!

Men jakten på en brännare till gasolgrillen var inte över. Vi tog oss till St Anne där vi bidade tiden för att segla över till St Lucia. Grannland till Martinique, bara fyra timmars segling bort och som vi helt sonika seglat förbi för bara någon månad sedan. Där finns nämligen en marinbutik, Island Waterland, som möjligtvis kunde ha en brännare i lager

I Rodney bay på St Lucia

.När väderutsikterna därför visade på lite måttligare vind så klarerade vi alltså ut från Martinique och seglade ner till Rodney Bay på St Lucia.

I en timme slet Micke med att få upp fisken. Sedan slet den av vår 43 kg-s rev och försvann. Vad hade vi haft på kroken?

Inne i marinbutiken höll vi tummarna men till ingen nytta, för där brännarna till vår grill skulle hängt hängde inte något alls. När vi frågade butiksbiträdet om när brännarna skulle kunna vara i lager igen konstaterade han bara efter att ha kikat i datorn; nej, de kommer inte med i nästa transport heller… Det kändes lite tröstlöst ett tag men så fick vi prata med Ian Kowan som huserade på kontoret innanför butiken. Det gick nämligen att få en brännare, som fanns i lager i butiken på St Maarten, skickad med snabbpost till St Lucia. Det skulle visserligen kosta oss lite extra men det var vi beredda att betala. Detta hände på en måndag och Ian trodde att vårt paket kanske kunde vara på St Lucia på onsdagen och allra senast på torsdagen.

För att göra en lång historia lite kortare så gick vi flera gånger till Island Waterland och stackars Ian ringde åtskilliga telefonsamtal till St Maarten och sedan till flygplatsen dit paketet skulle levereras innan vi torsdag eftermiddag kunde ta bussen till Castriers flygplats. Vi hade med ett papper från Ian där han skrivit ner värdet på vår försändelse för att vi inte skulle behöva betala en hög tull på paketet. Det är nämligen inte lätt att få ut paket med post utan att en massa extrautgifter tillkommer. Vi är väldigt, väldigt tacksam för att Ian la ner så mycket energi för att hjälpa oss.

Blir det något paket måntro?

Fyra personer involverades då vi skulle hämta paketet. Förste man, som jobbade på ”Quikpak”, tog betalt för frakt av varan. Sedan fick vi gå till lagret där andre man och gick och hämtade paketet. Genast var tredje man där, han var tullare, och han öppnade paketet för att, förmodar vi, konstatera att det innehöll vad det skulle. Det gjorde det inte!!! Snabbt kunde dock Micke konstatera att det nog skett en sammanblandning av paketen eftersom en annan seglare också skulle hämta ett paket den dagen. Man nummer två fick alltså gå ytterligare en vända in i lagret och kom lyckligtvis ut med rätt paket. Man nummer tre, tullaren, blev emellertid lite misstänksam. För en brännare till en grill är väl ingen riktig båtartikel??? Tydligen hade vi inte rätt att ta in en vara som inte skulle sitta på båten. Vi gick inte in i en diskussion med honom om detta utan förklarade att det tillhörde köket och var fast monterat vilket han lyckligtvis gick på. Pust! Nu skulle ett nytt papper skrivas och vi fick reda på att vi slapp betala tull eftersom varans värde var så lågt. Tack Ian! Med detta nya papper skulle vi gå till man nummer fyra, som också var tullaren, och som satt och spelade domino med killarna på lagret. Han fick ta en liten paus för att gå bort till bordet där vårt paket låg och överräcka det till oss. Äntligen! Gissa om vi var glada när vi gick därifrån?

Passar den?

Så nu har vi en fungerande grill igen. Extra bra eftersom vår ena brännare till köksspisen har slutat fungera. Så där har vi ett nytt arbete.

Dock var det inte bara brännaren till grillen som Island Waterland fick förse oss med. Vår nya länspump, som vi installerade så sent som i maj förra året, har slutat fungera. Precis när den slutade fungera vet vi faktiskt inte. Men den fungerade i oktober på Bonaire i alla fall. Visst är det tråkigt att båtgrejor är så dåliga! Vad hjälper det att den har tre års garanti när vi inte kan reklamera den (åtminstone inte just nu)? Det blev till att punga ut med 1500:- och vara väldigt glada att vi befann oss på en plats där det gick att få tag på en! Varför vi plötsligt hade tjugo liter vatten i kölsvinet undrade vi förstås över… Vi löste det också. Vår länspump har inte tillräckligt hög svanhals på slangen till så när Eos for med hela sidan i vattnet vid en kuling, då kom vattnet in bakvägen genom slangen… Men det ska vi åtgärda!

Underbart att bada!

Nu är vi tillbaka i St Anne och Martinique. Grillen har använts! Vi har varit på middag till vännerna på Rosalinda. Bäst av allt; yngsta sonen har fått sitt första barn, just i dag! Välkommen lille Nils!

Tillbaka till de fina promenaderna vid havet i St Anne