Lagos, Portugal

Hastigt beslöt vi att vi skulle segla vidare till Portugal. Vädergudarna trodde att det skulle bli lite mycket vind längs Portugals kust en dryg vecka senare och vi föredrog att komma före det.

Det blev ingen bestående bevis på kajen att vi hade varit i Horta

Vi hann med att vara tre dygn i Horta och vi var fem dygn i Ponta Delgada på ön Sao Miguel. Vi tog en gin o tonic på Peters Sportcafe innan vi lämnade Horta men någon målning på kajen blev det inte. Båda delarna är egentligen obligatoriskt för nästan alla seglare…

På Peter’s

På Sao Miguel hyrde vi bil och körde till Furnas och gick en långrunda. För övrigt mest båtunderhåll och handlingsrundor till de jättebilliga matbutikerna. Det är kul att handla nu när vi nästan vant oss vid de hutlösa priserna i Karibien! Allt är jättebilligt!

Bedårande vackert men solen är inte alltid så pålitlig

Sju dygn tog det för oss att segla de 830 sjömilen till Lagos i Portugal. Nordlig vind som varierade väldigt mycket i styrka och vi fick segla med lutning från andra hållet jämfört med när vi seglade från Karibien. Fördelen var att det var lättare att bli kvar på toalettstolen som befinner sig på styrbords sida. Nackdelen var att sjökojen befinner sig på fel sida och inte blev lika bekväm att ligga i.

Så var det ju det där med vädret… Det är ju inte så förvånanade att prognosen som vi fick på Azorerna inte skulle stämma. Trots allt kan ju mycket förändras på en vecka. Konstigare är att prognoserna vi tog hem via kortvågsradio de två sista dygnen stämde så väldigt dåligt. Sista dygnet sa vädergribbarna att vi skulle få 5-6 m/s och vi fick en medelvind på 11-12 meter och periodvis 15 när det var som värst. Vi seglade med en bottenrevad stor och en halv fock ute och gjorde mellan 6-7 knop. Dock slog de stora vågorna ner stackars Eos emellanåt så vattnet inte bara sprutade över hela båten utan dessutom letade sig in under kapellet och blötte ner oss. Då fick jag kapten att gå med på att dra in lite till på focken. Men han ångrade sig allt lite när farten minskade drastiskt… Jag var dock glad för Zigge, vindrodret, klarade styrningen mycket bättre och det blev både bekvämare och torrare ombord.

Bottenrevat!

Nätterna blev kalla, även under vårt kapell, när temperaturen på vattnet snabbt sjönk ner till 16 grader. Så nu var vi riktigt glada över att vi investerat i lite varma kläder i Karibien.

Lager på lager med kläder inför nattvakten
Gott att få krypa ner i den uppvärmda sängen på frivakten!

Vi kan återigen konstatera att vi är mycket nöjda med vår gamla Najad. Trots allt saltvatten som sprutat in över båten har inte någonting hamnat på insidan. Dessutom seglar hon riktigt bra, det är nästan så vi själva blir förvånade. Zigge måste också få en eloge som hållit kursen och jobbat så bra dygn efter dygn.

Fiskelycka! Tonfisk till middag

Nu ligger vi i marinan i Lagos. Här är riktigt trevligt och vi har nästan fått tillbaka Karibienvärmen! Vi har dock mycket att stå i för Eos ska förberedas för vår frånvaro så allt ska göras saltvattenrent. Vi städar och tvättar, plockar ner segel och donar. På måndag ska båten upp på land och på tisdag flyger vi hem till Sverige.

Vi hörs igen till hösten!

Annonser

Horta, Azorerna

Tjoho! Framme på Azorerna! Så underbart att vara framme. Lite drygt tjugp dagar och knappt 2400 nautiska mil sedan vi lämnade Guadeloupe och får vi väl erkänna nästan fem dygn för motor… Men här är vi och inga reparationer som måste göras vilket är mer än vad många andra får uppleva. Lite tråkigt dock att 34 andra segelbåtar behagade angöra Horta på Faial samma dag som vi. Hamnen hade aldrig upplevt något liknande. Vi blev tillsagda att ankra och på ankringen hade vi nog fått stanna om inte goda vännerna på Streamline varit inne och pratat med hamnkaptenen och ordnade att vi fick en plats vid pontonbrygga. Bra med en liten båt ibland, de större båtarna som fick hamnplats fick vackert nöja sig med att ligga utanför varandra vid kaj.

Framme!

Inte nog med att Kristina och Anders på Streamline fixade hamnplats till oss dessutom bjöd de oss på en underbart god middag på kvällen. Dock blev vi inte så sena. Klockan halv tio låg vi i sängen och sov sedan i elva timmar! När hände det sist?

Med utsikt över Horta och i bakgrunden marinan

Tillbaka till resan. Det kom aldrig något riktigt bra väderfönster för att segla till Azorerna. Det var bara att göra som alla andra och ge sig iväg när det såg minst dåligt ut. Med bottenrevad stor och fock seglade vi iväg med förhoppningar att ta oss så mycket nordost som det gick. Och det gick förvånansvärt bra! Zigge, vindroder styrde oss med 40-50 graders skenbar vindvinkel mot 10-13 meter i sekunden i vind och höga vågor. Vattnet slog över sprayhood och forsade längs skarndäck men vi satt torra och nöjda under sittbrunnskapellet. Trots allt kändes det ganska bra, det vill säga ända tills vi upptäckte att länspumpen gick igång då och då… Vi felsökte och hittade snart att det var Black Jacken, propellertätningen, som envist droppade in saltvatten. Denne Black Jack som vi med stort besvär bytte på Bonaire, med Eos halvt i vattnet, för ett halvår sedan.

Squalls är inte roligt. Regn, vindvridningar, mycket vind och till slut ingen vind alls.

Kunde det sluta med ett farligt vattenintag? Nej, Micke trodde inte det. Borde vi kanske vända och segla tillbaka till Karibien? Den tanken malde i oss båda två. Det var bara någon vecka tidigare som besättningen på en svensk båt fick överge sin båt till havs med en köl som höll på att lossna. Det var inte bara sjösjuka som gav oss en klump i magen…

Dubbelrevad stor och fock och sittbrunnskapellet uppe. Här har vinden blivit mer behaglig men vi gjorde god fart ändå

Ett par dygn senare minskade vinden men det märkligaste av allt var att även Black Jacken mer eller mindre tätade sig själv! Livet ombord kändes betydligt lättare även om tillvaron ”på sniskan”, som bidevindsegling innebär, inte är den bekvämaste.

Guldmakrill på kroken! Men det var också den enda fisk vi fångade. Tre andra nappade men tog sig loss igen..,

Efter åtta dygn kom vi till de ökända hästlatituderna och vi var glada för all diesel vi köpt på oss. Det blev motorgång och rak kurs på Azorerna. Nästan fyra dygn för motor och så var vi norr om högtrycket och fick västvindar. Då fick vi segla plattläns med två spirade försegel ett par dagar innan vi fick halvvind och fick dra upp storseglet igen.

Påfyllning av diesel på en platt ocean. Men vad lite kläder han har! Den tiden är definitivt förbi nu.

Varje dag tog vi hem väderprognoser över kortvågsradion. Och varje dag konstaterade vi att det inte var lättseglat på dessa latituder. Det var lätt att hamna i stiltjebälten och lika lätt att få hårda vindar av alla dessa lågtryck som fanns runt omkring oss. Tiden gick fort och med våra väl invanda rutiner för livet ombord fungerade allt väldigt bra.

Hrm… hur ska vi nu segla idag?

Två valar har visat stjärtfenan för oss alldeles intill båten, mängder av delfiner har lekt i runt båten men framförallt har vi sett miljoner (nja, kanske lite överdrivet) Portugisiska örlogsmän, den förrädiskt vackra lilla blåsmaneten, segla förbi i vattnet. Hu, för att bada här!

Kameran lyckades inte fånga någon bra bild från havet men så här ser maneten ut

Tyvärr blir vistelsen på Horta inte så lång. Om ett par dagar fortsätter vi till en annan av öarna på Azorerna för att därifrån segla vidare till fastlandet.

Avresa över Atlanten

Så har vi tagit vårt sista dopp i 27 gradigt vatten på väldigt länge. Eos undervattenskropp är skrapad och slät som en barnrumpa eller för den delen som Mickes huvudknopp. Han har nämligen varit hos sin favorithårfrisörska och denna gången valt en väldigt enkel frisyr. Han vill nämligen slippa tvätta håret de närmaste veckorna. Jag har också varit hos min favorithårfrisörska men valde en något längre variant. Min frisör kan nämligen bara en sorts frisyr så det fick den men något lite kortare än vanligt.

Vi har nio färdiglagade middagar vacuumpackade i kylskåpet för att nu ha enkel mat att tillgå när vi ska segla bidevind (mot vinden) åtminstone den första veckan. Vindarna kommer att tvinga oss segla mycket norrut de första dagarna och sedan hoppas vi kunna svänga mer och mer åt öster.

Vill ni följa oss på färden över Atlanten kommer vi att uppdatera positionen en gång om dagen. Gå in på www.winlink.org klicka på positionsrapport, skriv in sm7ynl i sökfönstret.

Vi hörs från Azorerna nästa gång!

St. Francoise, Guadeloupe

Inget är som väntans tider… I två veckor har vi varit beredda på att segla iväg om bara ett bra väderläge yppar sig. Men lika oberäkneligt som vädret har varit i Karibien en stor del av säsongen och för den delen hemma i Sverige, lika lite har vädret stabiliserat sig för en bra avfart. Kraftiga lågtryck bildas utanför USA med bara några dagars mellanrum och de vandrar oftast nordost men ibland obehagligt nog söderöver. Nu börjar vi ändå se slutet på vår väntan. Vi tror på avsegling i början av nästa vecka.

Snart har vi sett vår sista pelikan?

Några skandinaviska seglare har gett sig iväg. En del har en ”väderguru” som för några tusenlappar förser seglaren med dagliga anvisningar på lämplig seglingsrutt. Vi känner att vi hellre tar våra egna beslut och tror nog att vi klarar det lika bra. Dessutom har vi bunkrat upp mängder av extradiesel så i värsta fall får vi väl ta motorgång genom det Azoriska högtrycket. Jag påstår att vi har diesel för tio dygn. Vår fina motor kräver inte så mycket i timmen. Fast Micke säger att dieseln räcker högst i åtta… Nu hoppas vi förstås att vi inte behöver använda motorn så mycket. Men vi ska inte behöva ligga och guppa på hästlatituderna i alla fall som de gamla segelfartygen fick göra. De fick offra sina hästar till Neptunus i brist på mat och vatten. Nu har vi ju inte heller så många hästar ombord men desto mer av mat, frukt, grönsaker, vatten och alltså en försvarlig mängd diesel. Så vi klarar oss nog.

Segling förbi Guadeloupes sydvästra kust

Stämningen ombord är förväntansfull inför avfarten. Så var det inte för någon vecka sedan. Då var vi förtvivlade. Kortvågsradion fungerade inte. Det gick att prata på den och det gick att lyssna. Men det gick inte att skicka efter väderprognoser och det gick inte att skicka och få hem mail! Vi fick konstiga felmeddelanden som vi inte kunde tolka. Bland annat att det ”kunde” vara fel på modemet eller sladden mellan datorn och modemet. Hur skulle vi kunna få tag på ett nytt modem? Det var ju bara att inse att något modem skulle inte gå att uppbringa på Guadeloupe och förmodligen inte i hela ökedjan. Skicka efter ifrån Sverige? Hur lång tid skulle det ta?

Lycka! En fungerande kortvågsradio igen!

För att göra historien om många dagars funderingar och frustration kortfattad så löste vi till sist problemet. På internet hittade vi en winlinkanvändare som haft samma problem som vi och han blev uppmanad att uppdatera användarprogrammet. Så det gjorde vi och vips så var problemet löst! Varför kunde inte den lösningen stå i felmeddelandet?

Det flyter omkring mycket sargassogräs på havet. St Francoise har stora problem med den tången som flyter in i marinan.

Vi befinner oss nu i St Francoise med Eos, längst österut på Guadeloupe. Vi har varit en sväng till Point a Pitre också, fast med buss. Vi behövde ett nytt dieselfilter till motorn. Märkligt nog hade inköp av ett sådant i Sverige slunkit förbi på inhandlingslistan. Vi som påstår att alla båtgrejor är mångdubbelt så dyra i denna delen av världen upptäckte att det inte gällde reservdelar till Volvo Penta. Vi fick nästan två filter till samma pris som ett hemma. Förklara det???

Tur att affärerna har varma kläder fast vi är i tropikerna

Vi passade också på att besöka ”vår” klädaffär i Point a Pitre, som vi första gången handlade i för tolv år sedan. Det blev inköp av långkalsonger och mössa!!! Vi har plötsligt insett att vi ska till kallare breddgrader. Tänk att kapten har gått med på detta!

Hejdå söta sköldpaddor och turkosblått vatten!

Det kommer en liten blänkare innan vi avgår med information om hur man gör för att följa oss över Atlanten.

Jolly Harbour, Antigua

De senaste två veckorna har vi varit på Antigua. Men innan vi lämnade Guadeloupe fick vi besök av Svetlana och Ramy från Sverige en eftermiddag. De var nyfikna på hur det är att långsegla. Några dagar senare hämtade de oss i sin hyrda bil så vi kunde följa med dem till Le Tapeur. Ziplining eller linbana mellan träd borde ju absolut inte vara något för mig som har lite fobi för höjder men ibland är det ju kul att testa sina gränser… Eller? Jag erkänner villigt att det killade lite obehagligt i min mage medan Micke bara tyckte det var jättekul. Och visst var det en underbar känsla att fara iväg högt över marken på en lina!

Linbana på Guadeloupe
Svetlana kastar sig ut utan att se slutet på banan!
Tack Svetlana och Ramy för denna häftiga upplevelse!

Vi hade egentligen tänkt segla till Antiguas systerö Barbuda också men efter att ha träffat flera seglare som har berättat att korallreven är förstörda efter förra höstens orkaner kändes det rätt meningslöst att segla dit. Vi har istället seglat runt på Antigua och haft väldigt fina ankringar på olika ställen.

Deep Bay. Här snorklade vi på ett vrak

Vi seglade bland annat till Great Bird Island där vi stannade i ett par dagar och njöt av några riktigt trevliga snorklingar. Vi blir lite nostalgiska då vi inser att det kanske inte blir så mycket mer snorkling när vi kommer tillbaka till Europa.

Utsikt från Great Bird Island!
På väg ut för att snorkla

Något som vi verkligen gillar på Antigua är deras otroligt bra bussförbindelser. Här riskerar man inte att behöva lifta för att komma hem som vi fick göra på Martinique. Det är bara att ställa sig vid vägkanten och det dröjer inte länge så kommer det en liten minibuss som man hoppar på. Vi har varit inne i huvudstaden St John flera gånger för att handla mat bland annat. Lätt, snabbt och billigt och så är det ju kul att beblanda sig lite med de vanliga människorna här också.

Vackra gamla hus i St John

Vi har en lista på arbeten som måste utföras innan vi seglar över Atlanten. Motorservice kunde vi pricka av häromdagen. Ett sådant arbete är inget som befrämjar den goda stämningen ombord… Gammal olja ska pumpas ut ur motorn, hällas över i andra behållare. Ny olja hällas på. Oljefilter och dieselfilter bytas. Stor risk för spill. Jag springer omkring med trasor för att undvika så mycket kladd som möjligt och Micke blir irriterad när jag ställer dumma (?) frågor. Vi missförstår varandra och det är klart att det blir spill och vi skyller på varandra. Pust! Skönt när det är gjort och förhoppningsvis dröjer det länge till nästa gång. När motorrummet är stängt är vi genast goda vänner igen!

Snart färdiga pust…

Vi inbillade oss i vår enfald att det skulle vara enkelt att hitta en hamn att lägga upp Eos på när vi kommer till Kanarieöarna. Vi har inte alls haft bråttom med att kontakta båtvarv. Men äntligen tog vi oss samman och då insåg vi att det inte alls var så lätt. Alla varv vi kontaktade på Teneriffa och Gran Canaria var redan fullbokade. Vi kontaktade då varv på Lanzarote och äntligen fick vi napp. Men glädjen varade inte så länge när vi insåg att det skulle kosta oss 9000 skr per månad att ha båten på land där. Vi sov lite dåligt den natten… Men dagen efter insåg vi att vi inte alls behöver inskränka oss till Kanarieöarna. Varför inte Portugal? Vi har redan fått positiva svar därifrån. Och det är ett minst lika bra alternativ!

En av Antiguas 365 vita fina sandstränder

Vi seglar tillbaka till Guadeloupe om ett par dagar och utgår därifrån när vi ska ta oss över Atlanten. Nu ska vi över på ”sundowner” till svenskgänget som, liksom vi, snart seglar österut

Deshaies 2, Guadeloupe

Nu närmar sig resan tillbaka över Atlanten. Det blir en hel del snack seglare emellan om varifrån man avseglar och hur man tänker kring väderförhållandena på denna sträckan. Första målet för nästan alla är Azorerna och dit är det 2400 sjömil, om man kan segla närmsta vägen alltså och det kan man sällan. Lite spännande och lite pirrigt men det ska också bli roligt!

Häromdagen kom lilla Alma inseglande med Jonas ombord, numera världsomseglare med bravur! Vad sägs om att runda Goda Hopsudden med en 27 fotsbåt och göra 210 sjömil på ett dygn! Vi träffades första gången på Kap Verde och sedan många gånger i Karibien 2015-16. Riktigt, riktigt roligt att träffas igen!

Grattis Jonas!

Vi är tillbaka på Guadeloupe efter en liten segelrunda till St Kitts och Nevis. Det är en liten önation som lyckades klara sig bra undan orkanerna som drog förbi förra hösten. Enligt internet lever ön helt på vad turismen kan inbringa. Kanske tur det inte bor så många där?

Vi seglade först till Antigua, tjuvankrade en natt, och sedan vidare nästa dag till St Kitts.

Massor av tång i havet! Det får väl bli tångsoppa idag då…
En val på besök!

Vi blev rätt paffa när vi såg att det låg fyra stycken stora kryssningsfartyg utanför den lilla staden Basse Terre! Som vanligt var det samma ruljans med klädes- och souvenirbutiker där turisterna gick iland. Det ser precis likadant ut överallt i Karibien dit kryssningsfartygen går, vi har lite svårt att se charmen i det hela. Det tog lite tid med inklareringen eftersom tullaren var på vift men vi hade tillåtelse att vandra runt i staden medan vi väntade.

Bland kryssningsturister
Minne från kolonialtiden

De få dagar vi stannande på St Kitts låg vi för ankar utanför en vacker och väl skyddad strand. Men det blev taxi när vi skulle ta oss in till huvudorten, för några bussar som gick ut till sydsidan av ön fanns inte. Vi hade tur och fick kontakt med taxikillen Danny som körde oss fram och tillbaka för en lägre taxa än någon annan erbjöd och detta helt utan att vi försökte pruta. Överhuvudtaget var folk väldigt serviceminded och vänliga som om de gått charmkurs allihopa.

Ankarviken på St Kitts

Vi fortsatte seglingen till den andra ön, Nevis, och klarerade ut från öriket därifrån. Vi blev mer förtjusta i den lilla staden Charlestown på Nevis,men så låg det heller inga kryssningsfartyg där. Det kom en apa springande över gatan när vi gick en runda. Apor har vi inte sett någon annan stans på öarna i Karibien men de finns på Nevis av någon anledning.

Här besökte vi tullen, immigrationen och hamnmyndigheten vid utklareringen på Nevis
Både St Kitts oc Nevis är väldigt karga öar. Under kolonialtiden odlades sockerrör och nu nästan inget. Hur såg det ut innan Colombus?

Deshaies på Guadeloupe har en ankarvik dit i stort sett alla seglare går som ska vidare norrut eller västerut. Det innebär en stor omsättning på båtar varenda dag. Så här i slutet av seglingssäsongen är passadvindarna inte så starka längre vilket innebär att vi ibland har sjöbris med västvindar eller svaga, oregelbundna vindar. Det är inte lättankrat här vissa tider på dygnet det medger vi gärna. Men varje dag sker kollisioner mellan båtar! Framförallt är det båtarna som ligger på boj som råkar illa ut. För det kommer alltid någon (oftast en fransman…) som ska längst in i viken där bojarna finns och slänger ankaret på de mest olämpliga ställen.

Krock i ankarviken!
Roligare att titta på de söta sköldpaddorna omkring oss!

Vi får se vart vi går härnäst. Numera vågar vi inte ens gissa var vi kommer att avsegla ifrån. Men imorgon ska vi bli hämtade av Svetlana och Ramy från Sverige. Vi ska följa med dem på äventyr och åka ziplining mellan trädtopparna! Det ska bli kul!

Deshaies, Guadeloupe

Det finns nästan alltid något att reparera när man lever ombord på en båt som vi gör. Vi tycker vi har ett jättebra system för förvaring av det oumbärliga dricksvattnet ombord på Eos. Biltemas dunkar passar som handen i handsken under vårt bord. Sex dunkar får precis plats mellan bordsbenen. Men det finns ett problem med dessa annars utmärkta dunkar. De små korkarna går så småningom sönder då man gängar in dem så hårt som behövs för att de ska hålla tätt! Vad gör man då? Jo, plockar fram epoxy och plastar ihop korken. Första på tredje försöket fick vi till en tillräckligt tjock och hållbar epoxy som stannande kvar på korkarna medan den härdade. Nu får de allt se till att klara Atlantens gungningar när vi seglar tillbaka till Europa!

Bord för vattenförvaring ej för att äta vid!

Vi hämtade vårt nylagade segel hos segelmakaren och var inne i Point A Pitre en sista gång.

Nu ska genuan tillbaka till sin rätta plats!
Marknad i Point A Pitre

Sedan var det dags att segla västerut och norrut längs Guadeloupes kust. Vi fick en trevlig snorkling på Pidgeon Islands och dessvärre en alldeles sanslöst gungig natthamn i bukten innanför. Vi tror det är den gungigaste ankring vi haft och då har vi ändå varit med om ett antal gungiga nätter tidigare…

Zigge vindroder har fått nya liner och fick jobba lite igen

Det finns otroligt många svenska båtar i Karibien detta året. En del stannar i området och andra seglar västerut men de allra flesta gör sin ettårsrunda och vänder tillbaka till Europa när säsongen är över. Det innebär att de vill hinna se så mycket som möjligt förstås och de stannar sällan på samma plats så länge. Vi känner att vi har blivit lata eller kanske mätta på nya ställen. För vi njuter rätt mycket av att ta det lugnt, gå våra rundor och bada från båten.

En öde strand
Traditionell båt från Guadeloupe. Inte så lättseglad precis

Vi ligger i Deshaies den nordligaste ankarviken på Guadeloupe. Vi har lyckats få en av vikens bojar som vi fritt får utnyttja. För ovanlighetens skull blåser inte ostan så hårt och vi får sjöbris på eftermiddagarna. Då vänder alla båtarna i ankarviken och det blir lätt kalabalik när båtarna hamnar alltför nära varandra. Så kommer det nya båtar som ankrar och samma oordning när vinden vänder oss tillbaka till kvällen igen. Rätt gött att ligga vid boj vid sådana tillfällen…

Vinden in mot land kan ställa till det ibland…

Nu har vi ändå bestämt oss. Ett nytt land till. I morgon bär det iväg mot St Kitts och Nevis!

St Kitts och Nevis flagga är strax färdig